Tiden går, plötsligt är det hela 3 år sedan detta lilla hobbyprojekt startade. Idag för exakt 3 år sedan publicerade vi den allra första posten, nämligen en reseberättelse från Japan, som vi besökt i april samma år. Här kan du läsa vår Japan-post.
Sedan smattrade inläggen från våra tidigare resor in en efter en under sommaren. Den första ”live-uppdateringen” blev posten om weekend-resan till Bruges i september 2013.
Syftet med bloggen från början var nog mycket att dokumentera våra resor för oss själva. Men också att när man väl skaffat sig massor av kunskap runt ett resmål, är det ju så synd att bara långsamt glömma bort alltihop igen. Bättre då att överföra kunskapen till någon bättre behövande.
Till en början var det väl ett par, tre läsare per dygn. Ambitionen var väl egentligen aldrig heller att få så många läsare som möjligt, hellre då att de som hittade hit, tyckte att det var riktigt matnyttigt, initierat och bra. Vi kände väl själva också att våra resor kanske var lite för lite mainstream för att tilltala de stora massorna. (Hur ofta träffar man t.ex. på människor som desperat söker information runt en papegojresa till Brasilien??)
Men efterhand kom vi ändå på att det är ju rätt roligt när någon faktiskt läser (och kommenterar!) också. Så sedan i höstas har vi ansträngt oss lite mer. Uppdaterat lite oftare, gått med i föreningen Svenska resebloggare, mm.
Nu har vi någonstans 150 unika besökare/dag i snitt. Rekordet ligger på hela 538 besökare under en dag och sattes i april i år.
Det räcker oftast till en placering någonstans 15 på Bloggportalens lista över resebloggar i Sverige. Och till plats 4-6 någonting över Umeå-baserade bloggar (alla kategorier).
Vår ”kioskvältare” i sammantaget under dessa tre år är inlägget om vår resa till Bangkok och Kambodja. Det har lockat till sig allra flest läsare.
En trevlig resa på de flesta sätt, men absolut inte vår märkvärdigaste, mest fantastiska resa, tycker väl vi.
Tvåa på listan kommer Florida och Bahamas, en trevlig (och dyr!) familjeresa. Följt av bronsmedaljören Att pricka in körsbärsblomningen, en guide till hur man fixar rätt körsbärsblommings-timeing på sin Japan-resa. Tätt följd i sin tur av Vandring på Gudarnas stig, Amalfikusten. Utomordentligt bra val av läsarna båda de två sista, om vi får säga det själva (och då syftar vi givetvis på resmålen i sig själva och inte den litterära kvalitén på inläggen…)
Vi blev ju dessutom intervjuade av en rese-journalist i januari i år och i februari utnämnda till Sveriges 4:e bästa reseblogg av Allt om resor. Hepp!
Planer framåt då?
Jo, tackar som frågar, vi kommer väl att harva på som hittills ungefär i minst 3 år till. Om gud vill och skorna håller, som Tage Danielsson skulle ha sagt.
Resa lite här, skriva lite där. Förhoppningsvis blir vi ännu lite mer nyfikna, roliga, ärliga och beresta med tiden. Förhoppningsvis mindre och mindre krävande, stressade, gnälliga, intoleranta och besserwissriga.
Dvs så som man blir av resor, om de bedrivs på ett någorlunda korrekt sätt!
Ett Tage Danielsson citat till kanske, när vi ändå är igång?
Grattelinäran! Det är alltid så roligt att läsa om andra bloggars förlossningsberättelser och barndom, ha ha! 🙂 Alla har sin story och jag älskar att höra dem 🙂
Tack! Ja det tycker vi också är roligt att läsa om! ?
Grattis och roligt att höra om er ”resa” med bloggen! Det som jag nog tycker är roligast med bloggandet är att det leder till händelser och möten med människor (både online och i verkligheten) som man kanske inte skulle ha varit med om annars. Hoppas att ni fortsätter länge! 🙂
Känner nog inte igen det ännu, att vi varit med om saker irl pga bloggen. Men vitruelt är det ju en helt ny värld som öppnas!
Grattis och fortsätt på inslagen väg!
Jepp, vi harvar på som vanligt! ??
Stort grattis till 3 år och en fantastisk utveckling! Tänk vad ett ”eget” dokumenterande kan leda till. Samma här faktiskt! Jag började blogga om New York mest för min egen skull och sen drog lavinen i gång. Nu är det två resebloggar för den här madamen. 😉 Stort lycka till med fortsättningen!
Ja men jag tror att man måste börja så, att skriva för sin egen skull. Annars blir det ju jättekonstigt om man skriver för ”världen” då man inte hunnit få några läsare än. Kanske lite ihåligt också om man tänker på vad andra borde gilla, istället för vad man själv gillar att skrivs om!
Kloka ord! Visst är det så.