Hur det blev till Christofers 40-årsdag

När Christofers fyllde 40 år, för ganska ungefär en ziljon ljusår sedan, ordnade jag en överraskningsresa åt honom.

Destinationen var given då. Han är väldigt fascinerad av den österländska kulturen i Kina, Japan, Korea etc men hade ditintills aldrig varit till något av länderna.

Jag bokade alltså en resa på 10 dagar till Kina.

Att det skulle bli en resa, var jag tvungen att avslöja för honom på ett ganska tidigt stadium. Eftersom jag själv strandade i mina försök att ordna hans barnschema så att det rymde resan. Medan destinationen alltså förblev hemlig ända fram till Arlanda och incheckningen.

Läs allt om hur jag lurade honom här.

Resan blev superlyckad. Christofer var galet både nöjd med resmålet och överraskningen som sådan. Han hade inte alls förväntat sig en så långväga (och dyr!) resa.

Läs allt om vår resa till Kina här.

Hur det blev till min 40-årsdag

Jag är ju ungefär ett år yngre än Christofer så väl hemkommen från resan dröjde det inte länge innan han började fundera högt:

– Ja nu förstår jag ju vad som förväntas av mig nästa år. Med lätt stressad blick.

Och jag avstyrde.

– Nej, du behöver absolut inte göra samma. Bara för att jag ordnade en överraskningsresa, så är det ju inte så att du måste prestera samma liksom.

Om det är något jag hatar så är det att vara till besvär. Att vara någon som förväntar mig saker av andra. Som de måste infria. Att vara någon annans dåliga samvete, skuldkänslor och kravlista. Huvva!
Jag vet ju att reseplanering inte är Christofers varken starka sida eller fritidsintresse. Till skillnad från mig.

Men var det någon annat också? En rädsla för att det skulle bli fel resa? Fel säsong, fel hotell, fel aktiviteter. En augustiresa till ett överfullt Mallis? En resa i regnperiod till Indien? En resa till Jordanien. Men där Wadi Rum glömts bort. Osv.

Skulle jag orka noja för alla dessa felmöjligheter ett helt år? Nej jag har problem med mitt kontrollbehov och en överraskningsresa som jag kände till skulle arrangeras redan ett år innan skulle definitivt bli en prövning för mig.

Till min 40-årsdag blev det en resa till Namibia. Jag valde, planerade och bokade. Christofer betalade. Det kan ha varit min bästa resa någonsin.

Och planerna för Christofers 50-årsdag

Nu är det alltså dags för jämna födelsedagar igen. Och så klart ordnar jag en överraskningsresa. Gör det jag gör bäst och helst. Bokar, planerar och fixar. Hittar de där speciella hotellen. De bästa och lagom ovanliga aktiviteterna. De där länderna, städerna och regionerna som är lite lagom okända så där.

Planering och research börjar nu, när vi kommer hem från Franska och Italienska Rivieran.

Vart resan går vill ju ni veta nu. Och det förblir förstås en hemlighet tills vi väl åker nästa sommar. Och ärligt talat vet jag det inte själv än.

4 kommentarer

  1. Vad roligt, nu blir jag väldigt nyfiken på vad du kommer välja! Vi har ju ganska lik smak för ställen, utöver att ni gärna vandrar mer och vi gillar strand mer. Måste försöka tänka ut vilka ställen ni skulle kunna gilla och inte ha varit än. Och som duger som 50-årspresent, viktigt.

    • Gunilla Yourstone

      Åh om du kommer på något får du gärna tipsa. 🙂
      Jag har/hade en idé men sen har jag börjat tveka på den. Lite rådvill just nu.

  2. Elisabeth

    Sara fyller också 50år nästa år och vill fira den i Sverige. Kanske kan ni också ses då. Hon fyller i april..i slutet.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *