Tåg i Italien har vi åkt många gånger under årens lopp. I år har vi åkt runt med tåg i Italien vid två tillfällen. Dels efter Schweiz i somras och dels i Cinque Terre-området i september. Detta är våra slutsatser om hur det är att tågluffa i Italien.
Järnvägsnät
Järnvägsnätet i Italien är väl utbyggt. Tåg går till många italienska städer och även mindre byar. Till exempel går det utmärkta tågförbindelser till alla byarna i Cinque Terre, till Sorrento och vissa av städerna runt Garda- och Comosjön (övriga tar man sig vidare till med båt). Det går också att åka tåg hela vägen till Sicilien, via en kortare färjetur från Italiens ”tåspets”.
Via tåg till Brindisi kan man även fortsätta mot grekiska Korfu per båt.
Exempel på orter som man däremot inte når med tåg är Positano och de andra orterna längs Amalfikusten och orterna i Val Gardena, Dolomiterna.
Biljetter
De mer långväga tågen kräver platsbiljett, även för innehavare av Interrail. Dessa är inte helt billiga heller. På de regionala tågen krävs ingen platsbiljett, men dessa måste då stället antingen stämplas eller för hand skrivas ett datum på, så att de inte kan använda flera gånger. Både Railplanner och Trenitalia-appen anger tydligt vilka som sträckor som kräver platsbiljett.
Biljetter kan även köpas på stationerna förstås. Både automater och manuella luckor finns.
Järnvägsstationerna
I Italien får man vara beredd att knata i trappor på järnvägsstationerna. Visst, en och annan hiss kan man hitta, men i övrigt är det trappor som gäller. Inga ramper som i Schweiz och sällan rulltrappor heller. Ryggsäck är alltså att föredra framför resväska i Italien.
På perrongen funkar sällan den där praktiska displayen ovanför, ni vet där det står 12:43 Genua , så att man vet att man kommit rätt. Det har hänt mer än en gång att vi kastat oss på ett avgående tåg lite på vinst och förlust. Förhoppningsvis är vi på rätt tåg. Förhoppningsvis.
Det finns förstås aldrig någon angivelse om vagnsordning eller liknande petitesser.
De stora Italienska stationerna, som tex Milano och Rom har spärrar som gör att bara den med en giltig biljett kan vistas inne på perrongerna. Det är förstås en lättnad ur säkerhetssynpunkt. Det är få platser på jorden, där jag är så på min vakt som tex på Milano C.
Eluttag och wifi
På många italienska tåg finns eluttag för att ladda mobilen. Wi-fi har vi däremot aldrig hittat på de tåg vi åkt.
Mat på tågen (och framför allt på stationerna)
Restaurangvagnar finns på Eurostar-tågen, men vi har faktiskt aldrig provat dem. För på alla stationer av någorlunda storlek finns massor av smaskigt att köpa med sig. Foccachia är ju en klassiker som alltid funkar. Och pizza-slices förstås.
Läs alla våra inlägg om tågresor här.
Gillar du också att tågluffa i Italien? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Skulle gärna vilja ha tips på rutter, start och slutdestination, priser och själva ruttensstoppsen.