Dark Tourism, ett begrepp för att resa till och turista på platser som blivit kända på grund av något hemskt och fruktansvärt. Ett lite annorlunda sätt att turista helt klart. Normalt sett vill ju de flesta av oss besöka sevärdheter och platser som är vackra och positivt laddade.
Varför väljer man då att åka till Dark Tourism-platser? Naturligtvis kan det handla om att man på något sätt vill gotta sig i det bisarra. Och då blir det ju en väldigt cynisk typ av turism. Men oftast och förhoppningsvis handlar denna turism om en önska att förstå, att lära sig något, kanske också att visa respekt för de som drabbats genom att föra den mörka berättelsen vidare, så att den inte glöms bort.
När man besöker platser med en hemsk eller sorglig historia är det förstås extra viktigt med respekten för platsens historia och de drabbade. Samt att tänka på att det kan finns besökare på plats med en personlig koppling.
Vi har besökt ett antal Dark Tourism-platser. Både innan vi hörde talas om att begreppet fanns och efteråt. Ofta kan det ta emot lite att besöka dem. För man vet att man kommer att beröras illa under besöket och säkert även efter. Men det brukar ofta vara berikande att välja bort det glättiga och lättsamma turistandet för en dag eller några timmar och efteråt känner man sig både tacksam och lite, lite klokare.
Dessa Dark Tourism-platser har vi besökt
Auschwitz
Nazitysklands största koncentrationsläger Auschwitz ligger utanför Krakow i Polen. En dagsutflykt hit eller till något av de andra koncentrationslägren är nästan ett måste i allmänbildningen tycker vi. Vi tog med oss min dotter Alva när hon var 14 år och gjorde hela weekenden till Krakow för att hon, och vi, skulle få se.
En tung men viktig dag blev det när vi med egna ögon fick se allt det man hört och läst så mycket om. Inte förrän man är där och ser de enorma mängderna med hår, som ändå bara är en liten, liten bråkdel av allt avklippt hår som hittades, kan man ens försöka förstå hur många de 1,1 miljoner människor som dog här är.
Läs om vårt besök i Auschwitz här.
KGB-museet i Riga
I ett solkigt orenoverat hus mitt i Riga ligger det. Det finns fortfarande Riga-bor som tar omvägar för att slippa passera. Vi går på guidad tur i KGB-huset, där människor, fängslades, torterades och mördades. Skickades till arbetsläger i Sibirien. För att monstret måste matas med ett visst antal skyldiga. En smärtsam påminnelse om vad alternativet till demokrati och öppenhet alltid, ja alltid, är.
Läs om vårt besök på KGB-museet i Riga här.
Tjernobyl
Min heldagstur till katastrofens Tjernobyl i Ukraina var bland det bästa jag gjorde i reseväg under 2019. Och bland det mest skräckblandade. För jag var på allvar rädd kvällen innan när jag satt i min lägenhet i centrala Kiev. För hur skulle Tjernobyl rimligen kunna vara säkert?
Nu har hela Europa sett HBO-serien Chernobyl, men då innan serien, var det här jag första gången fick höra den sanna historien om katastrofens verkliga dignitet. Att vi alla kunde ha dött där och då. Och håret reste sig på armarna.
Läs om mitt besök i Tjernobyl här.
Robben Island
Skulle det vara sevärt eller ej, undrade vi lite innan vi bokade turen till Robben Island utanför Kapstaden Det vi inte visste då var, att alla guider på Robben Island själv var gamla fångar och kunde berätta allt om hur det verkligen var. En mycket tänkvärd och givande tur till fängelset där Nelson Mandela satt i 18 år.
Ground Zero
När jag och Christofer besökte New York tillsammans 2008, var Ground Zero bara en stor byggarbetsplats, men vi besökte tillsammans med en guide, American Express minneslund för sina anställda som miste livet. Mycket rörande.
2016 när Christofer besökte New York med sin dotter Hannah var Ground Zero däremot klart och de besökte monumentet.
Berlin-muren
Vid Bernauer Strasse i Berlin har man sparat ett stycke mur. För att visa hur det var, för att vi inte ska glömma. I anslutning till muren finns även ett museum om åren med Berlinmuren och om dagen när den öppnades. Här var jag under min ensamma heldag i Berlin och jag kan nog utan vidare säga att besöket här var det bästa jag gjorde på min dag.
Dessa skulle vi gärna besöka
Korean demilitarized zone (DMZ)
Nord- och Sydkorea är formellt sett fortfarande i krig, eftersom någon fred aldrig är sluten. Gränsen mellan Nord och Syd är en hårdbevakad plats med ett spänt läge. En tragisk plats förstås eftersom ett folk skiljts åt utan möjlighet att träffas. Människor har också omkommit här.
Under vårt besök i Seoul i höstas var DMZ en självklar utflykt. För att se, men framför allt för att få historien berättad, för att få veta mer om denna absurda gräns mellan bröder. Tyvärr drabbades området vid gränsen av ett utbrott av Afrikanska Svininfluensan en månad innan vår resa och hela områdes stängdes av för turister för att minimera risken för att smittan skulle spridas. Några veckor efter att vi åkt hem öppnades området igen och turerna återupptogs. Maximal otur alltså, men vi får återkomma en annan gång.
Hiroshima
Vi strök faktiskt Hiroshima på vår Japan-resa för några år sedan. För att allt helt enkelt inte hanns med. Men kommer vi tillbaka, åker vi definitivt hit och tar det av minnesmonumentet och historien om atombomberna som föll.
Första och andra världskrigets gravfält
Vi vill definitivt ner i Europa, till Frankrike, Belgien osv och se alla minnesmärken från 1:a och 2:a världskriget någon gång. Gravfälten med sina vita kors. Se och veta mer. Förstå mer.
Har du besökt några Dark Tourism-platser?
Vill du läsa mer om våra resor? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Klart att man ska besöka dessa platser, de vittnar ju om vår historia. Det är ju så man lär sig. Kan tipsa om ett museum i Prag med teckningar judiska barn gjorde under 2 världskriget. Tror att de var i ghettot då. Väldigt sorgligt men fint. (Var där 1994 så det var ngra år sedan).
Ja det känns ofta väldigt fint att besöka dem och man är ofta tacksam efteråt. Tack för tipset i Prag.
Jag har bl.a besökt flera koncentrationsläger, västbankbarriären i Betlehem (konfliktturism kunde man också kalla det) och ett par ställen i Australien, bl.a. campade jag i en spökstad (gammal gruvstad) där mest bara husgrunder fanns kvar.
http://mariasmemoarer.com/2019/april/topp-10-i-resor-mork-turism.html
Ah du har också skrivit om detta. Koncentrationsläger är tunga men viktiga att besöka.
Auschwitz/Birkenau,Pomorska street/ Krakow heaquarters of Gestapo, Robben Island och Grund Zero.
Har en önskan om att besöka Vietnam, Ho Chi Minh City.
Vietnam har jag länge velat besöka, men har inte satt mig in riktigt i vilka minnesmärken från kriget som fins kvar där.
Ja vissa saker måste man bara göra som jag brukar säga
Auschwitz var så berörande
Ja auschwitz eller något annat koncentrationsläger borde verkligen vara obligatoriskt.
Det här var ett riktigt intressant inlägg och jag är så kluven till att besöka platser som dessa. Har genom åren besökt många platser främst med anknytning till världskrigen, men tycker att det mer och mer blir ”jippo” över det, t ex människor åker till chi chitunnlarna i Vietnam för att ta ”fräcka” selfies osv. Samtidigt som jag tycker det är så viktigt att grymheter inte får hända igen, så tycker jag också det är viktigt att blicka framåt. Däremot tycker jag det är oerhört viktigt att våra ungdomar besöker ett koncentrationsläger och faktiskt förstår vad som kan hända om man sorterar upp människor i vi och dom. Men för vår del så bestämde vi i Hiroshima 2015 (på 70-årsdagen av atombombningen) att nu sätter vi stopp för framtida ”katastrofbesök”. Vår dos är full, vi och våra barn vet vad som hänt och kan hända. Med det sagt hade vi ändå med Tjernobyl i planeringen inför vårt Ukraina besök. Nu blev den resan inte av och under tiden har vi hunnit se Chernobyl och jag kan säga att jag nu absolut inte kommer göra ett besök här när/om vi kommer iväg till Ukraina. Jag vågar helt enkelt inte.
Håller med att det någon gång kan vara lite så, att det är jippo, coolt, selfies etc.
Då blir det väldigt osmakligt.
KGB-museum känd jag lika om. Ett räckte. Det finns ju annars i var och varannan stad från det gamla öst.
Tjernobyl var jag jätterädd för innan, men väl där med alla skanningar mm kände jag mig trygg.
Tjernobyl var nog min bästa sevärdhet förra året.
Jag känner mig också kluven. Vissa händelser i nutidshistorien berör mig så starkt att jag inte vet om jag klarar av att besöka en del platser. Jag avstod t ex att besöka Holocaustmuseet i Jerusalem och The Killing Fields i Phnom Penh. Är det att stoppa huvudet i sanden? Jag tror inte det då jag plöjt igenom en hel del litteratur om förintelsen och om röda khmererna bl a. Har däremot besökt DMZ i Korea, Verdun i Frankrike, Il de Gorée i Dakar och Hoa Lo Prison (”Hanoi Hilton”) i Hanoi. Tror inte jag skulle mäkta med Auschwitz, men tycker samtidigt det är bra att den yngre generationen lär sig något av ett besök där.
Jag tycker inte att det är något ”måste” att man ska besöka sånna här platser. Man måste känna själv om man vill och orkar.
Kom just hem från vår resa till Vietnam. Vi besökte Ho Chi Minh och War remnants museum. De fotografier man såg berörde verkligen.
För övrigt kan jag rekommendera Vung Tau. Där fanns knappt några turister , inga tursistshoppar osv.
Det var lätt att ta sig ut på landsbygden och se det ”riktiga” Vietnam.
Tack för tips.
Pingback: Stories från januari 2020
Pingback: Stories från januari 2020 – Affärsfakta
Jo, vi har nog besökt några såna platser, t.ex. Auschwitz och Theresienstadt. Kanske också att skelettkyrkan i Sedlec kan räknas in under detta begrepp? Viktigt för att minnas vår historia tänker jag! Sedan ska förstås dessa platser visas upp med respekt för de människor som drabbats av historien på olika sätt.
Ja viktigast är absolut den egna inställningen och hur man ”närmar sig” platsen så att säga.
Jag har också besökt skelettkyrkan 1992 typ, men minns inte riktigt hur historien var. Var det någon tragedi där också?
Jag tycker att besöka platser gör det lättare och mindre abstrakt att ta till mig och försöka att förstå händelser och dess kontext. Vi har börjat ta med barnen också och det gör det väldigt mycket lättare att förklara och för dem att ta in. Man får ju anpassa lite efter ålder så klart. Vi valde t ex bort Robben Island för de var för små då men två år senare fick de besöka Ile de Goree och House of Slaves i Senegal. Mycket tankar och reflektioner om vad som har hänt där och på andra platser i världen. Eller för 1,5 år sedan var vi i Mostar och pratade väldigt mycket om kring och hur människor kan leva vidare efter det.
Däremot tycker jag katastrofturism är något fruktansvärt. Alltså när man reser för att ”uppleva och se” en pågående katastrof. Såg en del av det i Thailand efter tsunamin.
Ja det man ser kan man förstås bättre.
Turista för att se en pågående katastrof? Usch så fruktansvärt, man uppgör aldrig att förvånas över människor”
Pingback: Femiturism – resa genusmedvetet och till kvinnors fördel
Pingback: Vad är turism? 15 former av turism - definition, inspiration och tips
Pingback: Det här är mörk turism - 24 platser om katastrofer och död