Idag skriver Christofer på bloggen om sitt dyk på Madeira. Det första på nästan 20 år.
Jag läser i mina gamla dyklogg om mitt senaste dyk:
1999-11-05, Dominikanska Republiken, Sosúa, 18 meters djup, 45 minuter, grupp efter dyk H, frös som vanligt.
Här står jag nu nästan 19 år senare, förväntansfull men också lite osäker. Hur var det nu man gjorde? Då var jag 29 år nu är jag 48, kommer kroppen hålla? Läkarundersökning varje år efter 45 har jag för mig. Fan…Esbjörn Svensson dog ju i en dykolycka.
Hur det började
1991 påbörjade jag min dykutbildning i en bassäng utanför Östersund. Kursen som anordnades av sportdykarförbundet genomfördes en kväll i veckan. Jag minns inte hur lång kursen var, men de 6 första tillfällena simmade vi med bara mask, snorkel och fenor. Alla i gruppen kunde utan problem dyka ner till botten, sätta på sig mask och snorkel, tömma masken på vatten samt simma över till andra sidan bassängen innan vi ens fick börja känna på övrig dykutrustning.
Uppdyk i Storsjön och sedan direkt en dykresa till Lysöya i Norge som nyexaminerade enstjärninga CMAS-dykare. Varmt i luften och inte en våg på havet. 6 härliga dyk i det iskalla Norska havet.
Ett gäng dyk till hann jag med, men på slutet av 90-talet blev det familj och barn plus att jag lessnade lite på att släpa dykutrustning för dyk i Bottenviken ”Cirkulera! Här finns inget att se!”, typ.
Nu står jag i alla fall här. Gunilla vandrar som bäst mellan Madeiras högsta toppar så jag är här ensam.
Manta Diving
Manta Diving Centre har funnits på Maderia sedan 1982 och är öns äldsta dykcenter. Storheten med Manta Diving är att man ligger vid och har direkt tillgång till en marin nationalpark. Centret ligger i anslutning till Hotel Galomar och man berättar att c:a 30% av hotellets gäster bor där just för dykmöjligheterna. Man utbildar främst enligt SSI men accepterar givetvis även Padi, CMAS, VDST och IAC. Man är också specialiserad på fridykning.
Min dykledare idag är Pedro från Brasilien. Med oss har vi också en tysk dykare som, liksom jag, behöver friska upp minnet lite. Han och Pedro kommer börja med några övningar i bassängen. Jag får välja om jag vill vara med eller vänta på land. Jag kan gärna vara med. Vi övar avvägning, cykloptömning samt åtgärder i olika nödsituationer. Handgreppen känns bekanta. Minnet börjar återvända. Kroppen vet hur den ska göra.
Dags för havet
Det går vågor! Ett hopp från kanten och sedan ner på djupet fast…jag är för lätt…har för lite vikter. Fan, jag kommer inte ner. Var det här en sån bra idé egentligen? Harvandet i bassängen i Jämtland gav resultat, jag återfår självförtroendet, ”jag kan ju det här!”. Tänk att de finns de som tar dykcertifikat på 4 dagar!?! Pedro kommer simmande och fyller mina fickor med en väl avvägd mängd bly. Sådärja! Äntligen! Jag sjunker.
Ah! Viktlös igen. Fri…..fri som en…..fisk.
Vid mottagandet på Manta Diving tidigare idag, tittade man lite uppgivet på mig och konstaterade att sikten var sådär. Hoppas inte på för mycket. Men jag, som dykt så mycket i Norden, är inte bortskämd med bra sikt. Det här är ju jättebra!
Bläckfiskar, muränor och papegojfiskar. Havet myllrar av liv. Pedro riktar sin lampa, kallar på uppmärksamhet, vi tittar förundrat. Vi simmar runt ett krön men strömmen är för stark. Som att simma in i en vägg, tvärstopp, så vi vänder. Vi dyker på en stund till, tittar, leker med en bläckfisk och sedan upp. 50 bar kvar i flaskan.
Väl uppe konstaterar jag återigen hur tungt det är att bära all utrustning på land.
Efter dyket sätter vi oss ned och sammanfattar det hela tillsammans. ”Nu får du ytterligare ett dyk att skriva in i din dyklogg” säger jag till vår tyske dykkamrat. Pedro tittar på mig och ler.
– Christofer, noone writes diving logs anymore. It’s all in your diving computer.
När jag kommer hem noterar jag i min dyklogg
2018-10-24, Maderia, Manta Diving, 17 meters djup, 48 minuter, grupp efter dyk H, frös lite mot slutet.
Jodå, en skriver fortfarande dyklogg, Nämligen jag.
Läs alla våra inlägg om Madeira här.
Resan genomfördes som en pressresa i samarbete med VisitPortugal och Madeira Promotion Bureau.
Vad kul att du återupptagit din dykning och bilderna ser härliga ut. Och du är inte ensam om att fortfarande logga dina dyk. Jag är gammal instruktör med många hundra dyk och jag loggar fortfarande varje dyk. I datorn står t ex hur mycket vikt jag hade senast eller vad den där fina fisken hette. Lycka till med fortsatt dykning!
Härligt att jag inte är ensam =). Har absolut fått blodad tand igen.