2018 vandrade jag en vecka längs leden Rota Vicentina utefter Portugals Atlantkust. En mycket minnesvärd och special resa för mig på flera olika sätt. För alla de vänliga människorna jag mötte. (och hundarna!) För all den fantastiska maten. För naturen, korkekarna, de häckande storkarna. För den väldiga Atlanten, troget vid min sida dag efter dag.

Rota Vicentina

Och så för fadon.

Det var på det mysiga lilla boendet Herdade do Touril, helt nära kusten. En familjär och trevlig stämning. Rustik mat.


– Ville jag vara med och lyssna på fado i vardagsrummet sen? En amerikansk cyklingsgrupp hade bokat en föreställning.

Rummet är helt nedsläckt. Så när som på ett stearinljus kanske. Personalen serverar små glas med någon likör. Sångaren berättar på engelska. Om en ficka så vacker. Som man aldrig fick. Om hjärta och smärta och livets sorger. Långsamt går berättelsen över i sång. Sång på portugisiska. Men vi förstår ändå. Läser in hans känslor i melodin. I tonläget på hans röst.

Jag försöker förstås filma. Men det är lönlöst. I ett svart rum. Det blir inga bildbevis och därmed inget inlägg till er heller. Men det blir en kväll och en stämning som jag bär med mig. Något unikt.

Här var det. Fast mörkt.

Vår sista kväll i Portugal denna gång är det dags igen. Grannhotellet har Fado-show. Vi går dit till klockan 8. Får bord längst fram. Äter en 3-rättersmiddag. Denna gång är det en större församling, vi är säkert hundra personer här ikväll. En scen längst fram.

Kvällens Fadoband är 3 man starkt. Två på stränginstrument och en sångare. Nu berättar man på portugisiska om handlingen. För ikväll är publiken inhemsk.  Men vi är med på noterna och vet att föreställa oss hjärtesorger för fullt.

Och snart händer något. Publiken sjunger med. De kan de här sångerna utantill visar det sig. De sjunger för fullt. Lever sig med. En kvinna gråter. Vi får en stämningsfull kväll igen. På ett helt annat sätt än min förra gång.

Om Fado

Fado är portugisisk folkmusik med influenser från portugisiska sjömanssånger, Brasilien, afrikansk slavmusik och arabisk musik. Den karakteriseras av klagofyllda melodier och sångtexter som ofta handlar om havet eller om de fattiga människornas liv.

Själva ordet fado kommer från latinets ord för öde. Fadosången framförs traditionellt lika ofta av en man som av en kvinna och ackompanjeras av en gitarr och en dubbelsträngad portugisisk gitarr.

Om Saudade

Själva nyckel till den svårmodiga Fado-musiken är saudade. Saudade är en väldigt portugisisk sinnesstämning utan motsvarande ord i andra språk. Saudade är ett vemod, en längtan, en sorgsenhet och någon form av grundsmärta. Blandad med olycklig kärlek.

Så där har vi det. De perfekta känslorna under en lyckad Fado-kväll.

Läs också: Camino Portugues – pilgrimsvandring längs Portugals kust

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

Etiketter

4 kommentarer

  1. Ja, visst är fado speciellt? När man får uppleva det tillsammans med portugiserna och inte någon upplättad, turistisk variant (likadant med flamenco och spanjorer). Har haft förmånen att uppleva fado på små ställen, där sångarna haft olika ”rang”, den bästa sjunger sist. Och med otroligt bra gitarrister. Men man måste ha ett öppet sinne och inte genast tycka det är tråkigt utan helt fascinerande.

    • Gunilla Yourstone

      Mycket hänger på sångaren tycker jag, att hen förmår vidareförmedla känslor över språkbarriärerna.

  2. Låter som en spännande grej att prova. Livemusik är alltid något extra. 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.