Vi har fått oss några fantastiska djurmöten på resa genom åren. Men att resa för att möta djur är alltid lite komplicerat.
Dels medför resan alltid en risk att mötet inte sker på djurets villkor och med djurets bästa för ögonen. Själva har vi för länge sedan slutat att ta del av djurupplevelser där djuret i fråga inte är vilt och fritt och även de där djuret riskerar att bli stressat eller på annat sätt fara illa. Det senare kräver en del research för att säkerställa att djurupplevelsen verkligen sker på rätt sätt.
Läs mer: 5 riktigt sjuka djurscams som du inte vill stödja på resan
Vi vill ändå understryka att en djurturism som sker på djurens villkor ju är bra för djuren. Utan alla safariturister i Afrika skulle förmodligen mycket av den mark som idag är nationalparker ha använts för andra intressen och djuren ha trängts ut och dödats.
Sedan har ju resan med syfte att möte vilda djur den möjlig nackdelen att det aldrig är 100%-igt. Man kan aldrig garantera att man verkligen får se djuret man kommit för att möta. Fast det gör ju det hela extra spännande också. Vi fick frågan av en ganska ung tjej på vår lodge i Kruger: ”Varför åker ni på safari igen när ni redan varit?”
För att ingen safari är den andra lik, naturligtvis. För att man aldrig kan veta vad man kommer att stöta på där ute. Vad som kommer att hända.
Dessa är våra bästa djurmöten på resa.
Gorillorna i Uganda
En av våra bästa upplevelser och även den senaste. Vår gorilla-trekking i Ugandas böljande, dimmiga och bergiga regnskogar var en upplevelse som vi aldrig, aldrig kommer att glömma. Och när en gorilla-unge tog tag i min svågers byxben och svingade sig vidare ut i djungeln. Oförglömligt!
Läs om vår gorilla-trekking här.
Lejonen i Kruger
Det hjälps ju inte. Safari i Afrika är ju alltid fantastiskt och fascinerande. Men man vill ju gärna toppa upplevelsen med ett lejon. Eller för all del två. Lejonen sover typ 20 av dygnets 24 timmar. Ligger under ett träd och slappar, med ett avätet kadaver i närheten. Smälter maten. Mår gott. Det är inte jätteofta de är uppe och går ändå. I alla fall inte under de ljusa timmarna när man som turist får vistas i nationalparkerna.
Precis när solen gått ner kommer larmet på vår andra safaridag i Kruger. Lejon! I mörker hittar vi dem Nio stycken unga hanar. Fjuniga ”moppemuschar” till manar bara. De vandrar lojt på rad mellan våra jeepar.
Läs mer om vår safari i Kruger-parken här.
Elefanterna i Zimbabwe
Djurmöten sker inte alltid när man tror och när man är beredd. Ibland sker de till och med när man minst anar det.
Som när vi precis besökt Victoriafallen och var på väg tillbaka för lunch. En gångväg mellan orten Victoriafalls och själv fallen. Precis före den lilla staden. Och då står de bara där. Fem elefanter. Då stannade vi och fotade. Fattas bara. Men nu efteråt kan jag bli lite rädd. för vad sjutton hade vi gjort om de gått till anfall?
Läs mer om vårt oväntade möte med elefanterna i Zimbabwe här.
Arorna (och myrsloken!) i Brasilien
Min och Alvas resa till Brasilien innehöll många möten med aror. Vi såg fler av dem och kom närmare dessa djur än vi någonsin kunnat drömma om innan resan. Bland annat de två hyacintarorna som varje kväll kom till trädet precis utanför vårt rum på lodgen och tjattrade högljutt med varandra. Och med oss som andäktigt stod nedanför och blev helt och hållet uppätna av myggen som anlände samtidigt som våra aror.
Sen blev ju resan inte sämre av myrsloken vi träffade. En tidig morgon i bilen längs landsvägen. Även om vi inte hann fota.
De vilda hästarna i Namibia
Det var skymning över Afrikas öken. Trots att vi alltför väl visste att man på inga villkor ska köra bil i mörkret, körde vi inte raka vägen hem till Aus. Vi svängde i stället av vid de vilda hästarna vid vattenhålet. Och såg solen gå ner tillsammans med dem.
Noshörning Namibia
Jag hade varit magsjuk hela natten innan. Nu skulle vi byta lodge. Till andra sidan Etosha National Park. Jag fällde bak sätet på passagerarstolen så långt jag kunde, la mig försiktigt ner med tropikhatten över ansiktet. ”Väck mig om du ser nåt”, rosslade jag till Christofer. Det gjorde han också för någon timme enare stod den där. Den svarta noshörningen.
Den mätte oss med blicken. Jag vaknade till liv med överljudshastighet, samtidigt som noshörningen sänkte sitt väldiga horn och stegade rakt emot vår jeep. ”Shit nu kör jag”, sa Christofer stressat. ”Nej, släpp gaspedalen och fota”, beordrade jag. Och så blev det.
Sköldpaddan på La Digue
Det finns en särskild sköldpaddsö utanför Praslin på Seychellerna, där de stora mäktiga jättesköldpaddorna lever fredade. Vi köpte en utflykt dit ut, och visst fick vi se sköldpaddor i massor, men om vi ska vara ärliga lämnade besöket en lite dålig eftersmak. Samtidigt som oss kom en last ryska turister och de sprang efter sköldpaddorna, placerade sina barn på ryggen på den och fotade. Inga av parkvakterna avstyrde det hela.
Några dagar senare hade vi bytt ö. La Digue är inget naturreservat för sköldpaddor, men enstaka exemplar finns där ändå. Vi mötte en sävlig herre (eller dam) på den bilfria vägen. Den enda som löper runt ön. Den gick där förbi oss alla turister som stannat vid en juicebar alldeles vid havet. Och det var inget märkvärdigt med det.
Katten Tage på Milos
Nej Tage var kanske inte vild. Kanske var Tage till och med välnärd och älskad huskatt som var duktig på att fejka det? Vi föll i alla fall totalt på alla fronter och med alla tillgängliga moderskänslor och gick all in som ansvarstagande katt-adoptörer.
Läs om ”vår” katt Tage på grekiska ön Milos här.
Hjortarna i Järnäsklubb
Det var den varma sommaren 2014. Den första sommaren i stugan. Fönstren i sovrummet i stugan i Järnäsklubb stod vidöppna med myggnät i. Mitt i natten vaknade jag av att Trulle morrade. Det har han inte gjort en enda natt varken förr eller senare, så med stigande fasa insåg jag samtidigt som jag vaknade att det måste helt enkelt vara någon därutanför.
Det var det också. En kronhjort med sin kalv, precis utanför vårt sovrum.
Sedan har jag sett hjort många gånger där ute. Mött en svan på promenad på landsvägen. Nästan sprungit ihop med en hare i vinterpäls. Inget av dessa tillfällen har förstås förevigats på bild. Därtill har de kommit för oväntat och plötsligt. Men upplevelsernas storlek har inte minskats av det.
Vilket är ditt bästa djurmöte på resan?
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Första, o hittills enda, safarin jag varit på är i nationalparken Minneriya på Sri Lanka. Efter 45 min i skumpande jeep, o dessförinnan fyra timmar i buss, fick vi äntligen se en hjord elefanter. Lyckan var enorm! Så mäktiga fantastiska djur. Sen såg vi även ett gäng påfåglar o apor.
Annars minns jag mötet med en kea på en bergstopp på Sydön, Nya Zeeland. Nyfiken, orädd o väldigt intresserad av vad vi hade i vår packning 😄.
Elefanter är så mäktiga djur! 🙂
Hej!
Vill bara sända applåder och berömma er sida med trevliga skrivande, fina bilder och rikt innehåll👏👏👏👏👏👏En inspirationskälla för mig som så här på ”gamla dar” också skapat en resesida.
Jag tycker att jag återupplever resan när jag skriver – som en dagbok fast med publik👍😊
Med vänlig hälsning,
Eva Bärring
https://www.evas-restips.se
Åh tack snälla! Ska kolla in din blogg. 🙂
Vad lustigt att du plockade fram arorna. Jag visste inte ens att ni hade varit där när jag i går kväll läste varje ord inlägget därifrån. Googlade och fick upp ert inlägg.
Japp, planerar en resa. Har inte alls intresserat mig för papegojor tidigare, men nu vill jag också dit ni var, Pantanal eller något. Minns inte namnet nu på raken. Får se om det blir någon bokning under helgen….
Åh ska du till arorna i Brasilien! Alvas favoritresa genom tiderna! Jag blev också lite kär i arorna på den resan. Så fina djur.
Och det var ju ett sammanträffande att du just läst inlägget. 🙂
Svårt drabbad av safari njuter jag av fina berättelser från era upplevelser! Väcker angenäma minnen till liv. Er blogg är en favvo!
Ett möte med gorillorna stannar för alltid i hjärtat 💚 Just nu finns annars färska möten med ljuvliga röda pandor i Himalaya, på gränsen mellan Indien och Nepal, på näthinnan. Förutom djuren, makalösa vyer. Men nummer ett är nog fortfarande pumorna i Patagonien. En av de vackraste platser jag varit på -och min favoritkatt! 😻
Tack snälla du! Safari i Afrika särskilt är bara bäst!
Men de där röda pandorna låter spännande också.