Hemma igen från 50-årsresan och omdisponerade till stugan

Så är vi hemma igen från Christofers 50-årsresa till Saltoluokta fjällstation och Arjeplogsfjällen. Egentligen kom vi hem redan i fredags, men vi har haft fullt upp med att  i all hast komma hem, nödtorftigt packa upp och tvätta upp och ompacka oss, för att sen kasta oss ut i stugan.

För nu vankas ytterligare en semestervecka och i stugan är det kanonväder nu, så man vill inte missa en enda dag. Dessutom köpte vi, också i all hast, en ny bil, en Rav4 elhybrid, i lördags, mitt emellan fjällen och stugan. Det har kommit in en massa inbytta kommunbilar nu så vi ville passa på att knipa en av dem. Den ska ersätta Christofers Passat och min numera till åren komna Prius.

Nu väntar en hyfsat lugn vecka i stugan, med besök av min syster med familj och dessutom ett trädfällningsprojekt för att utöka kvällssolen.

Hur var resan?

Resan har varit bra. Christofer är mycket nöjd med sin present. Vädret har varit ”mellan”. Vaken katastrof eller stekarväder. Typiskt fjällväder kan man väl säga. Skurar och sol om vartannat.

Vandringar

5 dagar med vandring har det blivit. Plus lite okynnesvandring längs vägen. I Muddus till exempel. Vi försöker förgäves sorterad dem. Vilken var bäst? Vet inte. Pieljekaise kanske? Eller den vid Kuoletisjaure? Fast vandringarna i Saltoluokta var ju också underbara. Nej, vi vet helt enkelt inte.

Saltoluokta

Saltoluokta fjällstation återvänder jag alltså till efter 22 år.
– Är det sig likt? frågar killen i receptionen förväntansfullt.
– Eh, jag vet inte, får han till sin besvikelse till svar.

Jag minns mest duschen från den gången. Den välförtjänta, efter 4 dagars vandring från Kvikkjokk.
Men sen när jag får suga på karamellen några dagar. Visst är stämningen en annan?

Killarna som sitter vid bordet bredvid första middagen. Som pratar hela middagen om dyra lägenheter i Stockholm, om folk som tjänar mycket pengar, som ”har en grym konsumtion”. Om dyra fester och om ”folk som drar linor”.

Killen bakom oss andra middagen, som andäktigt berättar för två tjejer om en ”skitcool” kille han träffade längs vägen. Som gick dubbla dagsetapper varje dag. Aldrig stannande för att laga mat eller äta, bara åt ”typ chips och godis” medan han gick.

Kvinnan på Christofers födelsedag, regndagen, iförd årets Kari-Traa-underställ med butikens pressveck kvar, som högt och ljudligt och på klingande stockholmska utropar ”det finns inget dåligt väder, bara billiga kläder” i frukostmatsalen. En Östermalmstravesti av ett klassiskt frilufsar-uttryck. Nu kidnappat av Gore-tex.

Ja visst har det förändrats, tänker jag för mig själv.

Hur var själva 50-årsdagen?

Vandringen på födelsedagen har vi redan berättat om här. På kvällen till middagen har jag mejlat och förberedd STF på att Christofer fyller 50. De har lovat att vi ska få ett extra trevligt bord och ”något extra” så där. Men när vi kommer ner till middag blir vi ihop-placerade med ett annat, okänt par. Inte ens på fönsterplatsen. Och något extra blir det inte. Det är tydligt att STF helt glömt och tappat bort Christofers födelsedag.

Snopet tycker jag och blir lite upprörd först. Men sen börjar vi prata med det andra paret vid bordet och får snart så trevligt att jag glömmer bort allt det där. En riktigt trevlig 50-års middag blir det. Även om det kanske inte var STF´s förtjänst denna gång?

Materialproblem

Vi har haft en del materialproblem. Christofers 1 år nya jacka från Fjällräven gick plötsligt tvärt sönder i dragkedjan mitt under en hällregnsskur ute på fjället. En ny jacka fick köpas i hast i Jokkmokk för att vi skulle kunna fortsätta vandra i Arjeplog. Haglöfs denna gång, styrde jag upp. Jag har haft min Haglöfs i 9 år nu utan rappel. Hoppas bara Fjällräven ersätter.

Däremot hade mina Haglöfskängor på grund av bristande underhåll från mig, börjat ta in vatten på ovansidan, upptäckte vi den hårda vägen redan på Vitberget på väg upp till fjälls. Som tur var hade jag helgarderat med mina gamla hederliga 22 år gamla Lundhags också, så det blev aldrig någon issue av det. De är fortfarande, trots sin ålder i perfekt, vattentätt skick.

Norge

Att bara Svemestra är i och för sig trevligt, men visst längtar man lite utomlands ändå? Vi utlandssäkrade sommaren genom att svänga förbi Norge som hastigast längs Silvervägen.
– You are crossing a boarder! Skrek min GPS i Priusen desperat och i falsett, fastän den inte ens var på.
Först ville vi bara se hur långt det var till gränsen, men sen blev jag lite sugen på att se hur det såg ut, om vi skulle bli stoppade och i så fall av vilken myndighet (tullen, polisen?) Men Christofers vågade sig inte på det företaget utan vände strax efter skylten.

Resan i siffror

Antal nya fräscha mil med Priusen: 160

Antal vandringssteg: 110.000

Antal nationalparker: 3 (Stora sjöfallet, Muddus och Pieljekaise)

Antal förbrukade compeed-plåster 2

Antal toppbestigningar: 1,5

Antal ren-baserade måltider: 5

Antal myggbett: oj, nu får vi göra ett överslag. 20 per person kanske?

Antal landskapstoppar: 1

Relaterade inlägg:

Nästa sommar fyller Christofer 50 år – kan det vara så att jag planerar en överraskningsresa? Nu reser vi iväg på Christofers överraskningsresa – och det här är resorna han inte fick Och överraskningsresan gick till… Min 50-årsresa då, hur blir det med den?