– Gunilla… vad hette du sa du, hur stavar du det?

När man heter Yourstone är man van vid och beredd på frågan. Men inte här va? På självaste Hotel Tylösand i Halmstad, hemstaden för namnet Yourstone. Här finns Yourstone keramik med de välkända tomtenissarna. Här borde man väl känna till oss?

Jag tar ny sats.

– Man man har faktiskt jobbat här. Som nattportier.

Man är måttligt imponerad. Jag tar ändå ett foto med mobilen. På årets upplaga av nattportier, som just gått på sitt pass.


Nattportier är ett yrke som jag alltid trott kantats av lugn. Ett par sena incheckningar. Kanske någon som ringer ner till receptionen under natten. Vill  ha en extrafilt, en Alvedon. Och så de tidiga utcheckningarna frampå morgonkvisten. Däremellan halvslummer bakom disken. Har jag tänkt.

Men Christofer kan berätta.

Man började vid nio. Gick först en runda för att kolla att allt var stängt och under kontroll. Att ingen ställt upp fönster i konferensen, att ingen av ungdomarna i flygeln hittat på nåt. Tagit in kompisar på rummet och så. Sen skulle man ställa in alla beställda väckningar, ta backup på dagens transaktioner. Sedan stängde restaurangen och jag fick räkna in kassorna. Samtidigt vällde de överförfriskade restauranggästerna in i lobbyn. Ville köpa hamburgare som man mikrade bakom disken. Ibland blev det bråk och stök. Någon spräckte ett glasbord eller nåt. Brandlarmet gick. Någon timme kunde det vara lugnt. Sen skulle man göra frukost till Linjeflygs besättning. De första som vaknade på hotellet. Tidningarna kom och skulle märkas upp och delas ut. Man skrev på dem vart de skulle. “Husfrun”, osv.
Apropå det, min vana trogen, på högvakten något år senare skrev jag också på tidningarna vart de skulle, men fick då höra dagen efter att “drottningen hade inte uppskattat att det var textat husfrun på hennes morgontidning”. Där ser man.
Jag fick ju ingen utbildning eller nåt på Hotel Tylösand. Det var min kompis Pelle, som jag tog över jobbet från som lärde upp mig. Och han hade väl tagit över jobbet och lärt sig av sin syrra tror jag. Så det var ju mycket improvisation.

Men nu är alltså jag här. På klassisk mark. Jag ska bo en natt och tala på en konferens i morgon. Spanar efter, men ser ingen frys med hamburgare för nattportiern att mikra.

Entrén är omgjord nu. Jag förstår det själv när jag ser den och får det även senare bekräftat av Christofer. Då gick man in från öster. Nu från söder. Stora glaspartier i två våningar. Riktigt imponerande konst. Sveriges största konstutställning, står det på hemsidan. Christofer skulle ha varit med ju. Jag vet att han skulle ha uppskattat konsten om möjligt ännu mer än jag.

Jag bor förstås i flygelbyggnaden. Som ungdomarna på den tiden. Statliga avtalspriser, ni vet.

Nästa morgon hinns det med en promenad. Längs sandstranden. Man jobbar med att skotta tillbaka sanden som hotar att sluka gång- och cykelvägen ovanför. Jag går ut på udden. Tjuvahålan, får jag senare höra av Christofer att udden heter. Uttalas på halländska. En grym natur. Känner hur jag blir lyrisk. I Umeå var vi grusig, smutsig snö. Gamla tuggummin och kattskitar har just börjat tina fram längs vägkanten. Här är gräsmattorna gröna. Solen värmer.



Varför har vi aldrig åkt hit? Jag och Christofer tillsammans? Inte helt nära, men ändå fullt görbart. Vi skulle ha åkt för länge sedan. Vi borde ha legat i vita badrockar på solbalkongen utanför spa´t. Vandrat Prins Bertils stig tillsammans längs havet. Ätit middag under guldskivan för the Look. Bott någon helt annanstans än i de lite, lite slitna rummen i flygelbyggnaden. Vandrat alla hotellkorridorerna och läst på skyltarna vid varenda konstverk. Som dessutom är till salu. Spanat mot Tylön från stora konferensen. Kan en utsikt bli maffigare än så?


Jag börjar äntligen, äntligen fatta grejen med Halmstad. Och det här hotellet, det är ju helt klart något extra. Christofer har haft rätt hela tiden. Såklart.

Boka Hotel Tylösand här.

 

Etiketter

4 kommentarer

  1. Skulle precis skriva att du skulle älska Prins Bertils stig, men sen kom du till det. Jag springer den varje sommar. Halmstad är så mysigt, galet med så många fantastiska stränder nära en så gullig stad.
    Tror ni skulle gilla att bo på vandrarhemmet Steninge kuststation.

    • Gunilla Yourstone

      Jag skulle gärna vandra den hela vägen någon gång. Känner på mig att vi kommer iväg till Halmstad snart nu. Vet som sagt inte varför det inte blivit hittills. 🙂

  2. Åh mina hemtrakter! Hela min släkt, på båda sidor, kommer från Halmstad. Mamma har sommarstuga i Tylösand. Jag spenderade alla somrar där när jag växte upp. Stranden på fotona ser dock ut som Stora Stranden, och inte som Tjuvahålan. Tjuvahålan är en lite mindre sandstrand med en brygga. Sedan finns ju Svärjarehålan oxå, fina namn haha 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Åh, är du också därifrån?! Kul!
      Som sagt, vi får nog åka ner endera året och (åter-)uppleva.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *