Lövånger kyrkstad. Ett minne som inte vill lämna mig. Om hur jag en gång som barn under någon av familjens årliga Norrbottensresor bott över en natt på en så mysig plats. Det var små, små gamla stugor på rad i smala gränder. Röda med gula dörrar. Inuti mysiga utdragssängar, vedspis. För mig som, som barn älskade allt gammalt och ”förr i tiden” och levde i en ständig fantasi att en gång få resa i tiden och besöka en förfluten tid var detta nära nog ändå. Att sova en natt i det förflutna.
Lövångers kyrkby hette platsen där jag sov över. Och som vuxen bor jag plötsligt mindre än en timme därifrån. Det ringa avståndet hindrar mig ändå inte från att dröja hela 17 år som Umebo innan jag åker tillbaka för ett återbesök.
Hertsånger och Jana Kippo
Grundplanen är faktiskt att sova över igen, men den får justeras. Det är början av juni och vi ha massor som ska hinnas med. Det är utflykter och resor, stugrenovering och fan och hans moster höll jag på att säga. Sommar och försommar, du hektiska tid. Men en heldagsutflykt blir det. Vi börjar i Hertsånger. I hopp om att hitta Jana Kippo. För det här är ju förlagan och inspirationskällan till Smalånger iden mycket omtalade boken Jag for ner till bror. Men väl på plats vill hon inte riktigt materialisera sig. För mycket idyll, för lite misär.
Lövånger kyrkstad
Vi kör vidare till nästa stopp på vår utflykt. Lövånger kyrkstad, här är den. Sig precis lik. Kanske till och med lite större än jag minns? Det brukar ju vara tvärtom med minnen från barndomen. ”Var det bara så här litet?” brukar man i stället tänka, när man ser pulkabacken, långpromenaden eller ån från sin barndom.
Det finns både kyrkstugor och kyrkstallar visar det sig.
Kyrkan från 1500-talet på ena sidan vägen. Kyrkstaden på den andra. Kyrkbyn är fortfarande vandrarhem. Nu som då. En stuga, en natt kostar 975kr/st för 2 personer. Restaurangen i suterräng från 70-talet, tyvärr, men trevlig service och helt okej buffé för vår lunch. En rad av stugor renoveras för fullt. Man passar väl på medan reserestriktionen fortfarande håller Sverige i sitt grepp. Insidan av stugorna kan vi inte se, men en titt på kyrkbyns hemsida visar det jag minns. Rustik, gammaldags och hemtrevlig möblering.
Vad är då en kyrkstad?
En basal och ytterst berättigad fråga. För vad sjutton är en kyrkstad?
Jo kyrkstäder är ett nord-norrländskt fenomen. Landet var glest befolkat och vägarna dåliga eller obefintliga. År 1681 infördes ”kyrkoturer”, som preciserade med vilket intervall man ändå och trots dessa hinder måste besöka en kyrka. Varje helg om man bodde inom 1 mil och varannan om man bodde inom 2 mil. Att resa 1-2 mil var ett projekt. Inget man oförhappandes tog sig för med under bara en söndag. Övernattningsmöjlighet i anslutning till kyrkan behövdes. Alltså byggde bönderna sig kyrkstugor. Och kyrkstallar till hästarna. Så kunde man resa och övernatta i lugn och ro.
Dessa kyrkstäder blev förstås veritabla Place-to-be´s. Centrum för handel, skvaller och äktenskapsmäkleri. När man ändå träffades liksom. Under 1900-talet avtog successivt deras betydelse och användning.
Ursprungligen fanns det 47 kyrkstäder i övre Norrland. Idag finns bara 16 kvar.
Gammelstad i Luleå är rent ett UNESCO världsarv. Fatmomakke är unikt såtillvida att där finns både kyrkstugor och kåtor. På vägen hem från Christofers 50-årsresa stannar vi även till vid Arvidsjaurs ”Lappstan”. En kyrkstad enbart för skogssamer, det vill säga de samer som bor i skogslandet nedanför fjället och sköter sina renar där. Deras kåtor är fyrkantiga i stället för runda i botten visar det sig. Som en hybrid mellan stuga och kåta. Alltid lär man sig något nytt.
4 kyrkstäder har vi alltså besökt hittills. Fler finns i till exempel Öjebyn, Skellefteå, Ammarnäs och Ankarede. Kanske blir det stopp vid även någon av dessa vid tillfälle. Men nu ska vi vidare mot Bjuröklubb.
Läs också: Bjuröklubb – vandring, labyrinter och en alldeles riktig sjöjungfru
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och på Instagram.
Oerhört fint, och något jag skulle vilja besöka. Jag har sett någon slags kyrkstad i Vilhelmina, för många år sedan. Här nere i Västergötland finns en kyrka i varje buske, ibland två!
Jag har varit i Vilhelmina många gånger men faktiskt aldrig sett kyrkstugorna. Men de är inte så många där va tror jag?
Min syster bor också i Västergötland och där är verkligen tätt mellan byar, kyrkor och städer.
Ja, när jag googlar läser jag att det mesta av kyrkstaden i Vilhelmina brann ner 1921. Så det är bara en mindre del kvar.
Så glad att jag hittade din blogg!
Tack! Vad kul att du hittat hit! 🙂
Så intressant med dessa kyrkstäder och de ser så fina ut. Har tyvärr inte besökt en enda ännu. 🙁 Fatmomakke och Gammelstaden i Luleå står på önskelistan sen innan men den i Arvidsjaur blev jag också väldigt nyfiken på nu.
Gammelstad och Fatmomakke är nog de allra finaste. Arvidsjaur är intressant med all sin information om skogssamerna. Jag visste inte ens innan att det begreppet fanns. Men är lite mindre och omgärdad av moderna hyreshus o.dyl. vilket är lite tråkigt för stämningen.
Oj så charmigt! Och tack för förklaringen, jag hade inte koll riktigt … 😉
Ja väldigt gulligt och pittoreskt. 🙂