Det har varit en lång dag. Som började i stugan, innehållit hemmajobb, havererade VPN-kopplingar, en date med en trädfällningsman, en långpromenad, utstäd ur stugan som nu får klaras i själv i 1,5 vecka minst, födelsedagsshopping, packningsbestyr och ramen-matlagning. Mitt i två tvättar och äggkokning till ramen ringer jag pappa, för att kolla läget. Hur vi kommer in på Norge vet jag inte riktigt. Men det gör vi och pappa vet besked:
– Norge har ju ändrat sig, de släpper inte in gotlänningar heller nu.
Jaha det var ju tur att han sa och otur för mig som skrivit ett litet fyndigt inlägg om Norge-situationen i förväg för fredag. Nu måste man in och ändra förstås. Hur trött man än är. Duger inte att släppa yesterdays new på bloggen. Då blir det reprimander. Bara att kavla upp ärmarna. Så här hade jag ju skrivit:
Jag har hållit och hållit på vår stugbokning i Lofoten i Norge. Men nu sen de bestämde sig för att bara släppa in gotlänningar så fick det liksom vara färdigt. Det är sån sjuk grej att göra.
Hej Norge, i Umeå har vi färre fall av Covid-19 än på Gotland. De har 2295/miljon innevånare och vi har bara 2087. Vilhelmina kommun har 0/miljonen och Storuman 513! Men vi och dessa lågrisk-kommuner som dessutom är era närmaste grannar, får inte komma in? Till Gotland kommer dessutom tusentals Stockholmare och andra från Covid-täta områden att strömma in hela sommaren. Kan det möjligen vara så att det kanske inte helt och hållet var Covid-talen som avgjorde här, utan mer vart norrmännen själva helst av allt själva vill åka på semester?
Danmark har ju till skillnad från Norge tagit fasta på de sjukdomstal som är och där är vi Västerbottningar välkomna nu. Även om just vi inte kommer att göra den långa resan just nu under sommaren. Men vi uppskattar gesten Danmark. Och kanske blir det tillfälle till hösten?
I alla fall, vill Norge inte ha oss, så vill vi inte heller ha dem. Våra semesterpengar går till Sverige och svenska turistnäringen i år och vem vet kanske nästa och nästa år också.
Stugan var avbokningsbar och färjan över till Lofoten likaså. I stället blir det Hemavan för oss under vecka 32 i år, där jag listigt nog redan dubbelbokat med en stuga också. Vandring står på schemat förstås.
Jaha, det mesta i inlägget stämmer ju fortfarande. Jag är fortfarande bitter på Norge, Norge släpper fortfarande inte in oss och då vill vi plötsligt inte ha Norge heller, ungefär som det blev för Mr Collins med Elisabeth Bennet, ni vet. Och i Danmark är vi fortfarande välkomna. Fast sen igår bara vi Västerbottningar om jag förstått saken rätt? Och till Hemavan är vi fortfarande välkomna fastän de bara har 513/miljonen. Sist vi kollade i alla fall. Det ska fan vara resebloggare i dessa tider. God natt.
Se alla svenska kommuners sjukdomstal här.
Om inte ens Sverige kan vara överens med WHO om hur siffrorna ska tolkas, så förstår jag att det inte kan vara lätt för Norge att lämna besked… Från dagens DN:
”Att Sverige pekas ut bland elva länder som ett särskilt riskland för coronaviruset av Världshälsoorganisationen WHO är en misstolkning. Det hävdar Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell.
– Det är en total felaktig tolkning av den svenska datan, säger han till P1 morgon.”
Fint att ni kommer iväg till Hemavan i alla fall. Det kändes i sig helt otänkbart för bara några veckor sedan.
Fast siffran 0 covidfall/miljonen innevånare borde ju kunna gå att tolka?
Hur som haver, blir det jättebra med Hemavan och vi är nöjda med det.
Och jag är riktigt bitter på Danmark. Förra veckan skulle skåningar vara välkomna, jag aktiverar min brobizz igen och ett par timmar senare ändrar dom sig och nu är vi inte längre välkomna. Jag som skulle möta dottern på Kastrup på tisdag 🙁 I Skåne är det dessutom så otroligt mycket danskar på besök just nu och så har det sett ut sen i påskas. Hur tänker man där? Så nä Danmark, vi gör slut här och nu och ni får fira ert 20-årsjubileum av bron alldeles själva den 1 juli. Så det så.
Hehe, just det, nu tar vi vår hand ifrån Norge och Danmark. Det var nog aldrig så trevligt där när vi ändå tänker efter. 🙂
Nej men ärligt talat, detta velande är obegripligt.