Vi brukar ju hamna i någon av de lokala tidningarna eller lokalradion ibland på grund av bloggen, Handlar det inte om Tjernobyl-besök eller tågluff, så är det hemester eller landskapstoppar i stället.
Men nu i mellandagarna hamnade vi faktiskt i Västerbottens-Kuriren av en helt annan anledning.
Vår radhuslänga här på Haga i Umeå där vi bor, har startat en lite udda tradition, vi har alla skaffat landskapsflaggor och satt upp på fasaden.
Vi i vår familj var på intet sätt först, tvärt om bland de sista i längan. Till sist var det Christofer som till slut gav efter för ett vänligt men bestämt grupptryck från grannarna och beställde Hallands flagga.
Själv är jag mer som Margret Thatcher, gör aldrig någon bara för att alla andra gör det. Jag var väl i så fall mer inne på att vi skulle flagga med nästa land som vi var på väg till, eller nåt sånt. Fast det hade ju blivit dyrt på sikt med alla flaggor. Och nu är man ju inte på väg någonstans ändå.
Någon vecka efter Christofers inköp kom den ökända stormen, som jag skrivit om tidigare. Vi var ute i stugan och fästet till flaggan blåste sönder. Själva flaggan hittade vi 4 hus bort.
Nu när Västerbottens-kuriren aviserade sin ankomst fick vi bråttom att beställa nytt fäste, så att allt skulle vara i ordning.
Jag hade (förstås) Skype-möte om ett eller annat superviktigt IT-system, men hann sticka ut huvudet innan och bli fotograferad. Christofer fick posera tillsammans med grannarna och låta sig intervjuas.
Kul grej ändå. Nedan följer artikeln, som jag passade på att fota av när jag var inne på jobbet i onsdags, vi har ju ingen lokaltidning själva, bara digitala DN.
Och för den som nu blev obotligt sugen på sin alldeles egna landskapsflagga, här köpte vi allihop.
Läs om alla gånger vi varit i media här.
Haha, vad kul! Jag kanske borde hosta upp en skånsk flagga!!? (Men svårt att övertala Peter troligtvis ;))
Ni får göra som våra grannar på A och hänga upp två olika flaggor! 🙂