Saker jag lärt mig på mina resor

Visst är det väl så att man lär sig massor av att resa? Åtminstone om resorna bedrivs på ett någorlunda korrekt sätt, höll jag på att säga. Det vill säga att någon form av intention och vilja finns till interaktion, utbyte och öppet sinne?

Dels lär man sig förstås att packa, hitta på nya platser, ta hand om sig själv och sina prylar. Att passa tider och ta sig från punkt A till punkt B. Samt att våga fråga om hjälp och råd på gator och bussar. Nyttiga och nödvändiga kunskaper i starten av ett vuxenliv.

Men det är inte främst såna lärdomar jag tänker på idag. Utan lärdomar om världen. Sånt som Rapport (eller annan nyhetsrapportering) aldrig kan lära ut genom skärmen och vidare till soffan i hemmet.
För att förstå på riktigt, tänker jag att man även behöver ta sig ut, förflytta sig. Se med egna ögon hur otroligt stor världen är, hur galet många människor som bor här, under helt olika förutsättningar.

Förstå att jag, den jag tycker att jag är, och mina värderingar, tankar och åsikter i så otroligt hög grad beror på den plats på jorden som jag föddes på, växte upp på och bor på idag.

Förändrad geografi medför ofrånkomligen ett skifte i tanken. Sättet att se på världen. Detta gäller även inom Sverige.
Till exempel behöver man förmodligen fysiskt flytta från Stockholm för att förstå exakt hur absurt Stockholmsfixerat rikspolitik och rikstäckande media är. Det går inte att förstå inifrån Stockholm, tänker jag.
Detta bara som ett exempel. För det är ju om den stora världen utanför Sverige det här ska handla.

Detta har jag lärt mig genom mina resor.

Vad riktig fattigdom är

Absolut finns det utsatta människor i Sverige. Det är något som ökat markant de senaste 20 åren i vårt samhälle. Dessutom många papperslösa som lever helt utanför skyddssystemen.

Men att besöka resten av världen är ändå en ögonöppnare angående ”riktig” och djup fattigdom. Hela familjer som letar dagens föda på soptippar. Som lever sina liv i kartongskjul bredvid motorvägen.
Det ger tacksamhet över den egna turen att födas just här, i Sverige. Och många tankar om att vi måste värna om och bevara vårt välfärdssystem där alla är inkluderade. Samt insikt om hur oändligt bra medelklassen i Sverige faktiskt har det. Det får mig att undra varför vi ändå är så missnöjda?

Vad väst gör och har gjort med resten av världen

Även om svenska media gör sitt bästa i att rapportera neutralt och opartiskt, smyger sig ändå ett ”västfilter” in.
Att prata direkt med människor på plats, höra hur de ser på tidigare konflikter och krig, ger nya perspektiv och man börjar se på ”oss” i väst på ett nytt sätt. Det är mycket elände som våra länder ställt till med i världen genom tiderna.

Vill ni ha ett exempel? Tja, att man utrotat all urbefolkning i hela Karibien (utom ett fåtal stammar på Dominica, som nu får dansa för västerländska kryssningsturister när dessa stiger i land). Sedan frihetsberövat hundratusentals afrikaner i Västafrika och under vidriga omständigheter fört dem som slavar i Karibien där de fått jobba ihjäl sig på bomulls- och sockerplantage för att enskilda välbärgade européer skulle bli ännu rikare och Europa och USA skulle få billigt socker och billiga kläder.

Vi är mer lika än vi tror

Vad kan väl rimligen jag ha gemensamt med en bondhustru i södra Kina? Inget, tänker man kanske. Men när vi får tillbringa en dag tillsammans och skratta åt precis samma saker. Då fattar man ju. Att vi människor är inte så olika varandra ändå.

Det är en av de viktigaste lärdomarna av att resa, att förstå hur lika vi människor är, trots avstånd och kulturer.

Rykten och konspirationsteorier

Alltså, det vet ni också. Att här i Sverige påstås det på sina håll att invandringen till Europa inte alls beror på krig och fattigdom, utan att det är en gigantisk konspiration där muslimer tänker ta över Europa.

Vet ni vilken motsvarande konspirationsteori är i Mellanöstern? Jo, att Europa importerar muslimer för att ”omvända” dem i Europa och sedan skicka tillbaka dem för att störta sina hemländers regimer och byta ut dem mot väst-lojala dito.

När man hör båda sidors konspirationsteorier, framstår de som än mer galna. Och de största förlorarna är förstås alla de miljoner flyktingar i världen som tvingats bort från sina hem och bara vill hitta en ny plats att slå sig ner på och leva sitt liv på.

Arrangerade äktenskap kan också bli bra

Vi tänker ju i väst att vi har alla svar. Och den mest humana världssynen. Men ibland kan det vara nyttigt att omvärdera sanningar, och det gör man enklast på resa i samvaro med andra människor.

Jag utgick länge från att arrangerade äktenskap var helvetet. Men med åren har jag träffat så många kvinnor som lever lyckliga, harmoniska liv i såna äktenskap att jag tvingats omvärdera.

För att vara tydlig, så tänker jag att det är skillnad på tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap. Och tvång är något annat, det stöder jag absolut inte. Men så länge äktenskapet ingås av fri vilja från båda sidor, ser jag faktiskt inte att det måste bli ett så himlans mycket lyckligare slutresultat av vårt sätt att bilda par.

Vems vatten är det jag använder? Vart tar mina sopor vägen?

I Sverige är allt så himla uttänkt och välordnat. Om jag spolar i en toalett i Sverige kan jag känna mig hyfsat säker ändå, på att vattnet kommer att renas innan det släpps ut igen.
När man rest runt världen har insikten gradvis uppkommit om att i resten av världen funkar ju inte så.

Därför har jag mer och mer börjat tänka själv.
Om jag är på en ö, producerar jag så lite sopor som möjligt. Jag tar med mig mitt skräp, typ tomma plastförpackningar, åtminstone i land, så att det inte ska hamna i havet. Ibland tar jag faktiskt med mig mitt skräp ända hem till Sverige, eftersom vi har återvinning här. Alternativt försöker undvika plastförpackningar.

Jag sparar också på vatten, särskilt i torra områden, på öar etc. Bokar helst inte hotell med pool då heller.
Ju mer jag reser, desto mer tänker jag till runt de här sakerna och försöker justera mitt beteende.

Han kanske inte tjänar några andra pengar

I Sverige är vi så otroligt vana med kollektivavtal och att alla kan leva på sin lön, så det kan vara lätt att i hastigheten ta med sig den idén utomlands också.

Men ju mer man reser desto mer inser man att så är det verkligen inte ute i världen. Oftast tjänar servicepersonal riktigt uselt, men man ser det som att jobbet ger dem chansen att ”träffa” rika västerlänningar och därmed få dricks. Det är inte säkert att deras fasta lön från arbetsgivaren är särskilt stor alls. Faktum är att vi ibland har hört påståendet att ”ju dyrare hotell, desto sämre lön”. Tvärtom vad man som svensk kanske tror?

Vi försöker därför alltid vara noga med att dricksa. Samt även att äta på restauranger där ägaren själv står i köket eller möter i dörren, handla i små privata butiker eller på marknader, köpa utflykter av lokala guider och företag. Aldrig av Get Your Guide och allt vad de nu heter.

Hur hederliga och hjälpsamma människor är

När man kollar på nyheterna är det lätt att förlora tron på människan. Och visst är vi människor kapabla till fruktansvärda saker.

Men ändå. När man rör sig ute i världen, slås man i stället av hur hederliga och hjälpsamma de allra flesta är. Överallt får man hjälp att hitta rätt, hjälp att köpa t-banebiljetter, förbipasserande översätter menyer åt en, och så vidare.

I Seoul blev jag, min dotter och min syster omhändertagna av en äldre herre som insisterade på att få guida oss runt i Bukhansan National Park en heldag. Utan att han hade någon form av ersättningsanspråk i tanken, utan bara för att vår dag på hans favoritplats i världen skulle bli så bra som möjligt.

Vi har aldrig blivit rånade, eller bestulna. Några få har försökt scamma oss och någon taxi har ”råkat” bli dubbelt så dyr som den borde. Men annars liksom. Så mycket sjyst folk det finns där ute. Man blir nästan tårögd.

Kanske är det just detta resande lär oss allra mest – att världen blir mindre skrämmande ju mer man faktiskt möter den.

Hur det blir om man inte reser

Under den senaste tidens ”tokerier” i världsläget har vi inte kunnat undgå att lägga märke till en sak i sociala medier.
Alla dessa kommentarer från amerikaner, som så uppenbart aldrig rest någonstans.

– Grönländarna skulle göra vad som helst för ett amerikanskt medborgarskap! (eh, nej)
– Schweizarna gnäller nu, men de är beroende av våra pengar! (Schweiz är ett rikare land än USA och absolut inte beroende av några pengar därifrån)
– Europa ska bara vara glad över amerikanska turister. Vad skulle de ta sig till om vi slutade komma? (typ andas ut och ta ut öronpropparna?)

Kort sagt, tokerier och tosserier blir det lätt om man sitter för länge hemma på kammaren och funderar över världen i stället för att ge sig ut och helt enkelt ta reda på hur det står till.

Läs också: Vad innebär egentligen hållbart resande?

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.