Det allra bästa är att inte vara påläst utan springa på fantastiska sevärdheter bara av en slump så där.
Skrev jag som svar på en kommentar på bloggen, bara någon minut innan jag påbörjar detta inlägg. Och lite så är det faktiskt med Schilthorn. Vi har unnat oss två heldagar i Lauterbrunnen och Jungfrau-regionen. Den första dagen är förstås vikt åt Jugfraujoch, områdets stolthet och världskändis. Men sen då? Vi hade tänkt vandra, men vandring går ärligt talat sämre för Christofer än vi kanske hoppades på innan. Han blir ostabil på ojämnt underlag.
De trevliga tjejerna på turistbyrån får avgöra.
– En lättare vandring i området, inte så långt, för det väntas väl åska i eftermiddag, vad vi kan förstå? Vad rekommenderas tro?
– Ta linbanan här bakom bara till Grütchalp. Sedan kan ni vandra till Mürren. Och så ner igen därifrån och vandra eller åka buss tillbaka. Sedan finns ju de underjordiska vattenfallen också, Trümmelbachfälle. De har just öppnat för säsongen.
Vi litar på tjejerna och kör på den. Hela denna utflykt ingår dessutom i Swiss Travel Pass, så dagen blir helt gratis. En liten broschyr får vi också, som vi läser i kön till linbanan. Och en jädrans tur var väl det. För från Mürren kan man inte bara åka linbana ner. Man kan ju åka upp också. Och att döma av det vi ser på bilderna i broschyren är det detta vi ska använda vår dag till.
Vi börjar med kabinbanan från Lauterbrunnen centrum upp på berget bakom oss. ”Vandra” sa tjejerna på turistbyrån, men hur ska man kunna motstå det ack så söta lilla tåg som står inne på stationen där uppe? Vi är först ut ur kabinbanan och får därmed välja sittplats på tåget först. Och det är vänster i tågets färdriktning som gäller här. Definitivt vänster. Mördande vackra vyer ut över massiven på andra sidan Lauterbrunnen-dalen, dvs över det område där vi befann oss igår.
I Mürren är det en 10-minuters promenad till kabinbanan upp mot toppen. Vi går igenom en perfekt liten alpby med söta hus med blomlådor utanför alla fönster. Ett hotell där ett par äter frukost på terrassen. Vilka vyer, här hade man ju helt klart kunnat bo också. Inte lika praktiskt och strategiskt för utfärder. Men med den morgonvyn liksom!
Första kabinbanan går upp till Birg. Vi hälsas välkomna på fem språk. Tyska, engelska, japanska, kinesiska och koreanska. Man känner sina besökare. Hjärtat slår snabbare när vi närmar oss. För vi ser den redan på håll. Thrillwalken som gjorde att vi ändrade våra planer. Den som vi bara måste prova.
Nu är Flatcoated retrievern där igen. Om den någonsin varit borta. För man måste ju stressa lite och dra i kopplet. Vill vara först ute på avsatsen med glasgolv, för att kunna ta de rätta fotona utan en massa löst folk på bilderna. Sedan måste man stressa ner lite till thrillwalken också. Samma sak där. Först och ingen i bilderna. Men sen inser man ju att vi är inte så många här uppe idag. Det går bra att slappna av och ta det lugnt. Alla får sina bilder. Vi går thrillwalken. Balanserar på stålvajern över avgrunden. Jag kryper till och med igenom nättunneln. Älskar sånt här. Lever för när pulsen går upp.
Men sen har vi ju ännu mer kvar. För det finns en linbana till upp till toppen. Schilthorn. Där delar av James Bond filmen Hennes majestäts hemliga tjänst spelades in.
Och det gäller att göra det mesta och det bästa av det man har. Vi gillar sånt. På Schilthorn har man gått all in på James Bond-tema. Det finns ett James Bond-museum, pappdekorer att posera både bakom och framför. Till och med toaletterna har James Bond tema.
Och så plötsligt. Inte alls James Bond. Utan 4 musikanter på 3000 meters höjd. Först tror vi att de vill ha dricks. Men inte. Det här är ju Schweiz. De har förmodligen en väl tilltagen lön av anläggningen, för inga öppna instrumentfodral med mynt och sedlar, syns till. De är här för vår skull. För stämningen och feelingen. Och för att den asiatiska damen ska få dansa. Högt här uppe bland molnen.
Man kan äta också på James Bonds egen roterande restaurang, Piz Gloria. Men vi vill inte sitta inomhus en dag som detta. Åker ner igen till Birg och tar en bratwurst med limpmacka. Eller korv med bröd, trodde jag att jag beställt innan limpmackan dyker upp. Får jag byta till Pommes frites, försöker jag, men det blir Nein, av damen i kassan. Någon måtta för det vara. Men det går att köpa till en sallad.
Varje halvtimme kommer en ny kabinbana in nedifrån Mürren. Stressade turister springer ut, försöker vara först till balkongen och thrillwalken. Vi tittar lojt på dem från vår position på soldäck.
– Stressa av, alla får plats här, på James Bonds alldeles egna berg, vill vi säga till dem.
Till sist blir det ändå alltid dags att åka. En sista blick på bergen de vidunderliga och så tar vi linbanan ner. Inte bara till Mürren, utan vidare ner till Stechelberg i dalen. 72 vattenfall finns det i Lauterbrunnens dalgång. Ett har vi utanför sovrumsfönstret. Och ett annat åker vi linbana bredvid nu. Ytterligare skönheter passeras under den timslånga promenaden tillbaka.
Och så har vi de underjordiska förstås, Trümmelbachfälle. De kostar ett litet inträde och finns inne i en grotta. Har gröpt ur berget genom årtusendena på sig väg ner från bergens glaciärer.
Vi är hemma halv sex, precis lagom innan regnet och åskan kommer.
Vår James Bond-dag i filmversion ser du här.
Läs allt om vår tågluff i Schweiz här.
Missa inga inlägg, glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
