Höga kusten har ju massor av toppar och utsiktspunkter. Vi har besökt många av dem själva och till och med skrivit ett samlingsinlägg om saken. Ändå upptäcker man ju ständigt nya att besöka.
Själandsklinten har jag egentligen haft på gång i flera år. Bara att tiden aldrig riktigt räckt till, det har inte blivit läge.
Den här gången blir under det ett stopp längs vägen. Slutmålet är Gävle och i stället för snabbaste vägen ner gör jag en avstickare. Har med mig en lunchsallad som ska äta på toppen.
Avstickaren från E4:an tar 20 minuter enkel väg. Så snart man svänger av känner man det. Höga kustens magi. Färgerna, utsikten, det kuperade landskapet. De små stugorna vid sidan av en bottenlös tjärn. Skogen bakom.
– Det går för länge mellan gångerna jag är här, tänker jag. Bara två timmar bort. Men ändå första gången i år. Och ingen sväng förra året heller.
Igenom Nordingrå och så andra höger. Inte mot Mannaminne, utan nästa. Man parkerar vid Gårdsbutiken. Restaurang och butik. Så här i glesbygd får man syssla med lite av varje. En turistbuss står utanför trots att det är 17:e augusti och vardag.
Man fortsätter samma väg som jag just svängt av på för att parkera. 100-200 meter och så före huset med eternitplattorna är det skyltat både för Värdsarvsleden och mot Själandsklinten.
Stigen klättrar uppför genom skogen. Stenar och rötter och lite lera som fötterna glider på.
På 20 minuter inklusive fotopauser är jag uppe. Bara allra sista stigningen är en detour från Världsarvsleden. Så går man den ska man absolut vika in här. Nästan inget extra arbete.
Här uppe finns en stuga och flera rastbord. Jag älskar att stugan står öppen. Att det fortfarande funkar i den här delen av Sverige. En skylt som uppmanar besökaren att swisha en slant till den ideella förening som håller både stuga och omgivning i skick.
En annan ensamvandrande kvinna kommer upp ungefär samtidigt som mig. Hon har gått från andra håller och har klafsat i väta hela vägen. Själv har jag gått helt torrskodd från Gårdsbutiken.
Nedanför stugan finns utsiktsplatsen. En plan stenhäll precis på kanten, men stup under. Jag blir lite förvånad över utsikten. För den vetter ju bakåt, västerut och in mot land. I stället för ut mot havet, som man kanske underförstått tänkt sig. Men vackert förstås. Flera sjöar i synfältet. I fjärran ska man visst se Skuleberget säger en skylt, även om ett otränat öga som mitt inte kan uppfatta vilket berg det rör sig om.
Här ute på klippan dukar jag förstås upp min lunch. Ost- och skinksallad från Ica Bågen i Umeå, tvärs över från mitt hem. Vatten i min nya flaska från Zermatt. Inte är väl livet så tokigt ändå?
Sen finns en skylt som leder till en alternativ utsiktsplats mot Sörleviken 50 meter bort. Fin men inte alls samma paritet.
Dags att bege sig ner igen. Innan jag hoppar i bilen blir det ett snabbesök på Gårdsbutiken också. Lokalt bakat tunnbröd från Mjällom och en burk marmelad.
Kör tillbaka ut på E4:an via den södra entrén. Nöjd med avstickaren. Själandsklinten är ett galet bra val av plats för en lunch ändå. Hur man än vänder och vrider på saken.
Här hittar du Själandsklinten:
Läs också: Getsvedjeberget – eller kanske #getsvedjeberget? – Mer utsikt vid Höga kusten
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Där har vi också varit i sommar. Fantastisk utsikt! 🙂
Ja visst är det en fin topp! 🙂