Under vår lång-weekend i Stockholm beslutar vi oss för att besöka en lite annorlunda turistattraktion.
Vi har ju som målsättning att så småningom besöka alla Sveriges 15 UNESCO-världsarv och ett av dem är Skogskyrkogården i Enskede i södra Stockholm.
Hur kan en begravningsplats bli ett UNECSO-världsarv?
Ja vi ställer oss också frågan innan, hur kan en begravningsplats bli ett världsarv? Vad är det liksom för märkvärdigt med Skogskyrkogården?
Detta är historien.
Stockholm hade under flera hundra år lidit av för små och överfulla begravningsplatser inne i själva staden. 1912 avsatte man ett markområde i Enskede som ny begravningsplats. Hösten 1914 utlystes en internationell arkitekttävling där Skogskyrkogården ”skulle präglas av värdighet, konstnärlig kvalitet och harmoni.”
53 bidrag kom in. I juryn satt bland annat Ragnar Östberg, som vi alltså skrev om så sent som i tisdags, det var ju han som ritade Stockholms stadshus.
Läs också: Guidad tur i Stockholms stadshus – en av Sveriges mest kända byggnader
Det vinnande bidraget hade namnet ”Tallum” och skickades in av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Prissumman var 3 500 kronor.
Juryns motivering: ”Förslaget nr 25 med motto ”Tallum” har tillerkänts första pris på grund av dess hänsynsfulla och förnämliga karaktär. Det i förslaget särskilt karaktäristiska är bibehållandet av områdets i sig själv säreget vackra egenskaper.”
1920 kunde Skogskyrkogårdens första etapp invigas och 1940 stod den helt klar.
Utformningen av Skogskyrkogården präglades av nytänkande och har haft stort inflytande på utformningen av kyrkogårdar i hela världen.
Skogskyrkogården räknas till en av den moderna arkitekturens viktigaste skapelser.
Världsarvskommittens motivering
1994 blev Skogskyrkogården UNECSO-världsarv.
Ur kommitténs motivering:
”Skogskyrkogården är ett enastående framgångsrikt exempel på ett designat kulturlandskap som smälter samman landformen med den naturliga vegetationen och de arkitektoniska verken och ger ett landskap som är fulländat för sitt användningsområde som begravningsplats.”
”Asplunds och Lewerentz verk i Skogskyrkogården etablerade en ny form av begravningsplats som på ett grundläggande sätt influerat skapandet av andra begravningsplatser runt om i världen.”
”Skogskyrkogården har sina kvalitéer som ett kulturlandskap från början av 1900-talet och arkitekturell design kopplad till en begravningsplats.”
Ett besökscenter håller öppet på sommaren och på helgerna övriga året med information om världsarvet.
Vårt besök
Vi tar tunnelbanan ner en förmiddag mitt i veckan. Längs gröna linjen finns tunnelbanestationen ”Skogskyrkogården”. Vi har båda åkt förbi någon gång, men utan att stiga av och besöka kyrkogården. Och ens utan att inser att det varit ett världsarv som vi passerat.
Vi tar en promenad förbi kapellen, Almhöjden och Granitkorset, men går inte in i några kapell. Det pågår flera begravningar och vi vill inte störa.
Vid ingången till Skogskyrkogården finns en liten utställning med informationsskyltar om kyrkogårdar och begravningar förr. Skogskyrkogården har ju fyllt 100 år som begravningsplats. Besökscentret är tyvärr stängt eftersom vi är här en vardag i november.
Fler fakta om Skogskyrkogården
Begravningsplatsen är med sina 100 000 gravplatser störst i landet, räknat i antalet gravplatser. Till ytan sett är det den näst största i Sverige.
Det stora granitkorset på grässluttningen framför kapellen är ritat av Asplund och tillkom efter en anonym donation på 10 000 kronor. Asplund, som själv var agnostiker, hade varit tveksam till korset som symbol. Hellre hade han sett en obelisk eller pylon. Korset kom dit som en följd av donationen.
Kända personer som är begravda här:
- Greta Garbo
- Ivar Lo-Johansson
- Avicii
- Lennart ”Nacka” Skoglund
- Stig Trenter
- Gunnar Asplund, det vill säga Skogskyrkogårdens skapare
Läs också: UNECSO-världsarvet Hälsingegårdar – Sveriges senaste tillskott på listan
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Unesco-arv kan ju verkligen vara både det ena och det andra! Vi åkte också hit för något år sedan (inte så länge sedan) när vi insåg att vi bor så pass nära ett Unescoarv 😉
Det är först nu under pandemin som vi medvetet har börjat besöka världsarven. De är alltid intressanta.