Sedan några år tillbaka, har jag ett mål att besöka alla Sveriges nationalparker. De är 30 till antalet, utspridda över hela landet och dessutom inte alltid helt enkla att ta sig till, så det kommer definitivt att ta några år innan jag är i mål, även om jag vid 2023 års ingång befinner mig på siffran 22. Och nu när detta skrivs på 25.

Söderåsens nationalpark

I början på juni, över den långhelg som uppstår i och med nationaldagen, befinner jag mig i Skåne med min syster för att vandra Kullaleden. Min syster har bråda dagar i och med att hennes hästar ska föla och har inte tid för mer en 2 dagars vandring trots att helgen är 4 dagar lång. Jag däremot har gott om tid och har dessutom rest långt, ända från Umeå ju, så jag bokar in mig för egna fortsatta äventyr i Skåne efter vår vandring. Av de tre nationalparker som ligger i Skåne har jag hittills bara besökt en, Stenshuvud. De andra två, Dalby Söderskog och Söderåsen kan jag ju bara inte missa chansen på denna gång, känner jag.

Söderåsens nationalpark

När dagen väl kommer när vi ska skiljas åt, syrran ska åka hemåt och jag ska upptäcka Skånes nationalparker, då visar det sig att syrrans föl har redan hunnit födas. Lite i förtid. Och plötsligt är det inte riktigt lika bråttom hem längre. Syrran hänger gärna med på lite fler Skåne-äventyr.

– Söderåsen, säger jag viktigt. Dit ska vi idag. Vi ska upptäcka en nationalpark.

– Söderåsen? Säger syrran. Men alltså, det var ju där vi bodde ett tag, Robert och jag. Andra huset vi hyrde, du vet.

Jo men visst minns jag. Första åren efter veterinärexamen bodde och jobbade min syster och hennes man i Skåne. Landskapet där det finns överlägset flest veterinärjobb i Sverige. Också på bra avstånd från Nederländerna, som Robert kommer ifrån.
Senare i livet blev det Västergötland för dem. Också ko-tätt. Och med prima fasta veterinärsjobb att tillgå, samt billiga, stora, härliga gårdar med plats för många djur.

Söderåsens nationalpark

De hyrde olika hus i Skåne. Alltid på landet, för syrran hatar ju stan. Förstår inte alls vitsen med att bo i en sådan.
Alla de hyrda husen var av usel kvalitet. Man verkar bygga husen rätt annorlunda i Skåne mot för norra Sverige? Lite som de tre små grisarna. Där det första huset som stora stygga vargen kunde blåsa omkull var av Skåne-kvalité och det sista huset som Bror Duktig byggde mer var ett norrländskt hus?

I syrrans och Roberts första hyrda skånehus var väggarna så porösa att ett element plötsligt kunde ramla ner utan förvarning och handdukshängaren i badrummet dundrade i golvet av vikten av en duschhandduk.

Men nu pratar vi om andra huset. Där man bara fick stickor i fötterna av trägolven. Detta hus låg mitt i skogen, minns jag. Rätt ovanligt för att vara Skåne. Med hjortar som sprang på tomten. Ungefär som vi har nu i Järnäsklubb.

– Åh fan, låg det på Söderåsen alltså? Där jag var flera gånger och hälsade på och gick långa, härliga hundpromenader i skogen med syrran. Korts och tvärs över hela området.

Då har jag ju liksom redan varit på Söderåsen. Fast inte inom själva nationalparkens gränser väl? Det borde vi ha märkt i så fall. Fast vänta nu, Söderåsen var ju inte ens nationalpark på den tiden, det blev den först 2001. Så dagens nationalpark såg väl ut som vilken skog som helst på den tiden, får man tänka sig?

Söderåsens nationalpark

Nu blir det ju rörigt. Men jag bestämmer mig för att bli asperger här och köra by the book. Inget genande i kurvorna. Bäst att ändå köra till Naturum. Gå en av de anlagda stigarna. Tydligt uppmärkt och i olika färger. Trängas med barngrupper, familjer och andra nationalparksjägare. Ta de rätta fotona från Kopparåsen. Där man får en liten utsikt.

Söderåsens nationalpark
Vy från Kopparhatten i Söderåsens nationalpark

För nån jädrans ordning får det ju ändå vara? Hur skulle det se ut om alla bra gav sig ut och upplevde vind för våg? Utan fasta och robusta nationalparksgränser att tillgå?

Om Söderåsens nationalpark

Söderåsens nationalpark är 1620 hektar stor och inrättades 2001. Den ligger inom Klippans och Svalövs kommuner. Parken är del av Sveriges största sammanhängande lövskogsområden med stora inslag av bok och ek.

Vid entré Skäralid finns ett Naturum och parken har 8 vandringsleder på mellan 1,2 och 7,7 kilometer, samt att Skåneleden går rakt igenom nationalparken.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *