Att besöka en nationalpark känns alltid lite speciellt. En förväntan på något extra och en liten högtidlighet, liksom.
Men nationalparkerna i söder är inte som de i norr. Små, civiliserade och välordnade. I stället för stora, vilda och otämjda. Vi är inte riktigt vana.

Stenshuvud nationalpark är en kändis. Förmodligen en av de mest besökta nationalparkerna i Sverige. Vi har läst i media om sommaren 2020´s nationalparkskaos här. Parkeringsvakter som hotats när parkeringen varit full och man fått be gäster vända om.

Själva kommer vi på hösten. Den 24:e september närmare bestämt. Parkeringen är nästan tom. Inte för att det spelar så stor roll för oss, för vi kommer till fots. Vi vandrar Skåneleden. Kommer söderifrån längs landsvägen från Rörum.

Men innan vi kliver på och in i nationalparken har vi en avstickare från leden att genomföra. Vi är lyckligt lottade nog att ha blivit tipsade i förväg. Både av andra bloggare och av läsare.

Knäbäckshusen

Precis söder om Stenshuvud nationalpark ligger Knäbäckshusen. En liten by med galet små, söta korsvirkeshus som tagna från Bröderna Grimms sagovärld. Husen här är flyttade, de låg ursprungligen vid Knäbäcken i norra delen av Haväng men då skjutfältet utvidgades där i mitten på femtiotalet flyttades husen till sin nuvarande plats.


Vi kikar runt en slag bland husen. Men det ska ju finns en strand också? Jodå, en trappa leder nedåt i slutet av byn, förbi fiskebodar med halmtak och ett kapell med samma exteriör.

Här nere ligger den ljuvligaste av stränder. Vegetationen hänger ner och ramar in på ett påtagligt tropiskt vis. Att vi är ensamma gör inte saken sämre. Moln har dragit in på himlen nu, men havet har ändå valt att anta en turkos nyans. Vi tar av oss kängor och svettiga lager av strumpor. Känner på vattnet med fötterna, gräver ner tårna djupt i sanden. Äter vår lunch. Känner lugnet. På en av Skånes, kanske, skönaste platser?

Vår besök i Stenshuvud nationalpark

Sandvåta fötter som tvingas tillbaka i dubbla strumpor och skor. En bris av barndom som glider förbi när jag balanserar på ett ben, med stöd av en vägbom och förgäves försöker gnugga fötter fria från sand. Det gick inte då, det går inte nu. Men då hade man ju bara träskor.

Det har blivit dags att vandra vidare.

Vägen in mot Stenshuvud är innesluten i grönska. Från den södra entrén ansluter Skåneleden till en lokal vandringsstig genom nationalparken. Vi går genom hagmark och förbi ståtliga ekar. Harmonisk vandring, men inte så annorlunda mot det vi vandrat genom i flera dagar nu på Österlen.


Så kommer vi till Naturum. Åh, de har en guldkrona här! Jag har besökt ett antal av Sveriges nationalparker, men aldrig någon med guldkronan förut. Ni vet symbolen för svenska nationalparker.


Stens huvuden

Sedan börjar stigningen mot det som bör vara nationalparkens höjdpunkt. De tre kullarna som utgörs Stens huvuden. Som gett nationalparken dess namn. Det är bara 96 meter över havet till den högsta, så ”bestigningen” är en kort rask promenad bara.

Men så nedtrampat! Vi är inte vara vid nationalparker i det här skicket. Stora ytor där alla vegetation trampats bort och stenar och rötter ligger blankpolerade och nakna.

Det är 4 utsiktspunkter. Stens östra, södra och norra huvud, varav det norra är högst med en marginal på några meter. Samt en extra utsiktspunkt bortanför den östra. Som kanske har den bästa utsikten i och med att den ligger ut mot havet.

Utsikt har man här uppifrån. Helt klart. Men ärligt talat kanske inte det mest imponerande vi sett i den vägen. Stranden vid Knäbäckshusen imponerade i så fall mer på oss. Nåväl nu har vi varit uppe.

Mot norra entrén

Nu återstår vägen ner på norra sidan och vårt utträde ur nationalparken genom den norra entrén. Vi stiger nedåt genom bokskogen. En miljö som är ny för mig, men som Christofer känner väl från barndomen i Halmstad.


Sista biten går vi genom en trolls allé av okända träd. Stora knarrande mörka barrträd. Vad kan det var för sorts träd, ingen av oss känner till dem? Detta är den del av nationalparken som gör störst intryck på oss, men ingenstans kan vi hitta information om dessa magnifika träd, som närmast för tankarna till Redwood, även om dessa träd är långt ifrån så stora.

Kiviks musteri

Dagen har varit lång och vandringen går mot sitt slut. Man skulle med fog kunna tro att nu är upplevelserna för dagen slut och bara en transportsträcka fram till vårt boende i Kivik återstår.

Men utanför norra entrén väntar Äppelriket och Kiviks musteri. Men det skriver vi väl om en annan gång?

Fakta Stenshuvuds nationalpark

  • Stenshuvud nationalpark är 400 hektar stor
  • Området blev nationalpark 1986
  • Högsta punkten är Stens norra huvud på 96 m.ö.h.
  • På bergets topp finns vissa rester av en fornborg från ca 400-talet
  • Unikt att bevara i nationalparken: Ädellövskog, vita sandstränder, sandhed, artrik flora
  • Den 31 maj 1749 passerade Carl von Linné och sekreteraren Olof Söderberg Stenshuvud. I reseprotokollet kan man läsa följande: ”Stenshufvud är et högt berg, som ligger in på sjelfwa hafskanten til en nyttig landkänning för de sjöfarande”.
  • Nationalparken har två entréer; huvudentrén som du når söderifrån/västerifrån och den norra entrén som i stort sett ligger granne med Kiviks musteri

Vandring i Stenshuvud nationalpark

I Stenshuvuds nationalpark finns några kortare vandringsleder:

  • Blå led, 1 km leder ner till havet
  • Röd led är 2 km och den klassiska vandringsleden genom Stenshuvud, du går genom bokskogen och bestiger toppen av Stenshuvud
  • Gul led, 4 km, den längsta leden, som går genom skog och förbi sandstranden
  • Grön led är 0,5 km och anpassad för rörelsehindrade. här blommar ramslöken på våren
  • Lila led, 3 km leder upp till utsiktsplatsen på Kortelshuvud

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *