Vi börjar ju bli lite fetisch på det här med tåg nu. Särskilt vackra tågresor, när sådana erbjuds. I Nice-området heter tågkändisen Train des Pignes och avgår 3 gånger dagligen upp mot det bergiga inlandet av Provence. Klart vi provar en tågresa i Provence.
Egentligen går hela tågresan till Digne-les-Bains. Det passar oss sämre av två anledningar. Dels för att Digne-les-Bains, 3,5 timmar bort, är nästan ända framme vid Gorges du Verdon. Dit vi ska i nästa etapp på resan. Fast vi kan inte använda detta tåg för att ta oss ända fram. För tåg går inte fram till Gorges du Verdon och ingen hyrbilsfirma finns i Digne-les-Bains. Och dels måste vi ta det allra första tåget på morgonen för att hinna fram och tillbaka på en dag. Passar inte Christofer som behöver sovmornar fortfarande.
Men vi läser oss till att en alternativ tågresa är den till Entrevaux ungefär halvvägs till Digne-les-Bains. Det blir perfekt för oss.
13:00 avgår vårt tåg. Jag kollar tidtabellen flera gånger. Har på någon sätt onda aningar. Men som avgångsort står inget annat än Nice. Måste ju ändå vara Nice C, Gare de Nice alltså. Hade det varit en annan station hade man ju skrivit det, va? Som typ viktig information. Tänker man ju. Vi är på plats i mycket god tid. Vi har redan lärt känna Nice kommunikationssystem den hårda vägen och vill inte ta några chansningar. Ställer oss i kö till den manuella biljettluckan. Visar ur Lonely Planet när damen i luckan inte visar några tecken på att känna igen beställningen på min väloljade franska.
– Jaså Train des Pignes, läser damen. Nej det tåget avgår ju inte här förstås utan på en helt annan station.
Åhå. Som tur är bara 10 minuters promenad. Vi jobbar asfalten i stressat tempo nu. Mina sandaler som trampades 25.000 steg igår börjar ömma ganska rejält faktiskt. Garde de Nice CP heter denna station. Helt utan koppling till till Garde de Nice. Som tur är står flera sockersöta tåg inne på stationen och allt det där med sandaler och stationsförvecklingar är strax glömt. Vi köper en matsäckslunch i en närbelägen supermarket och tar plats.
Detta tåg smyger som en spårvagn rakt igenom Nice norra smågator. Några lokalinnevånare utnyttjar tåget till transport, men annars är vi mest entusiastiska turister ombord idag.
Okej, för oss som just tågluffat i Schweiz. Några sådana vyer kommer vi förstås inte i närheten av idag. Men småmysigt är det. Tåget glider fram i en dalgång. Vi följer en flodfåra, tuffar över oräkneliga små broar och genom en och annan tunnel. Byarna klättrar på bergskanterna, den ena mer dramatiskt än den andra. Mängder av små söta järnvägsstationer passeras.
Entrevaux är en fullständigt näpen liten stad med vallgrav, stadsmur, vindbrygga och borg på toppen av klippan. Vi gör det turister alltid gör när de ser en borg på toppen av ett berg. Klättrar upp förstås. Och tittar ner. Går ner igen och kommer tillbaka lagom till tågets avgång.
På hemväg är det rytmiska slamret av järnvägsräls fullständigt och omedelbart sövande.
Train des Pignes, en trevlig dagsutflykt och en värdig introduktion till Provenses berg, slott och byar.
Läs alla våra inlägg från Provence här.
Gillar du också vackra tågresor? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Det där såg ju magiskt ut, vilka härliga bilder! 🙂 Att åka tåg är riktigt spännande och kul med alla små stationer på vägen :).
Ja helt klart mysfaktor på den järnvägen och de byarna och stationerna. 🙂
Himla fina bilder! Blev väldigt sugen på att åka tåg både till och runt i Frankrike. Ska bara frisera min franska lite 😉
Det fanns visst fler trevliga tågsträckor upp i bergen också från Nice. Min franska får de klara sig utan. De får se det som ett tillfälle att öva sin engelska. 🙂
Engelska funkar ofta fint numer i Frankrike. Själv försöker jag öva min skolfranska men då är det nästan alltid någon som istället vill öva sin engelska… 😉
Kommer ni någon gång till Dignes finns där ett litet kul museum för den som gillar att resa. Där bodde Alexandra David Néel, tidig äventyrerska, bl.a den första västerlänning som reste till Lhasa. Hon levde ett för sin tid udda liv. Tog ut sitt sista pass när hon var 100 år – för säkerhets skull liksom.. 🙂
Jo engelska funkade ofta. Överraskande ofta faktiskt. Men inte alltid.
Vi får se om vägarna (eller järnvägarna) så småningom bär till Dignes. 🙂