UNESCO-världsarvet Hälsingegårdar – Sveriges senaste tillskott på listan

UNESCO-världsarvet Hälsingegårdar är Sveriges senast tillkomna. Först 2012 kom de med på den ärevördiga listan.

Hälsingegårdarna är ett lite annorlunda världsarv så tillvida att det är 7 utpekade gårdar som ingår i världsarvet, men egentligen finns det 100-tals, uppemot 1000 Hälsingegårdar. Och utan backuppen av de andra hade de där 7 inte blivit världsarv de heller. Så egentligen behöver man ju inte prompt besöka dessa 7, utan skulle kunna nöja sig med vilka som. Men så är man ju lite samlarnörd och vill liksom göra det på riktigt.

Hälsingegårdar – vad är det?

Gamla gårdar finns väl överallt, tänker du nu. Hela Sverige är fullt av dem. Så var är det egentligen som gör en Hälsingegård just så unik? Jo det karakteristiska är att den är byggd före 1920. Sedan är den ofta ovanligt stor med två fulla plan och med många fönster. Sedan har den alltid handmålade utsmyckningar på väggarna inne. Både schablonmålningar, som ju för ett otränat öga först ser ut som tapeter och motivmålningar. Ofta kan den också vara byggd för fest främst och inte som bostad.

Varför byggdes då så många stora stiliga och väldekorerade hus just i Hälsingland? Några förklaringar är att här i Hälsingland fanns ingen adel. Det gjorde bönderna rikare eftersom att ingen ”sög ur” dem så att säga. Sedan hade man det gott ställt. Förutom det vanliga med jordbruket och skogen, hade man här även linproduktionen som adderade till inkomsten.

Så får vi förklarat för oss.

Vår dag i världsarvet Hälsingegårdar

Jag som är uppväxt i Gävle har förstås besökt Hälsingegårdar förut. Fast inte 10-20-tals av dem, som man kanske skulle kunna tro. Men ett par i alla fall. Men nu ska det göras på riktigt och enligt världsarvs-kokboken. Vi har en heldag till vårt förfogande. Efter att vi checkat ut från Varghotellet på Järvzoo och innan vi ska åka till vår hyrda lägenhet i Gävle på kvällen.

Vi inleder vår sightseeing med att åka till Stenegård i Järvsö, där vi befinner oss. Här finns en turistinformation som  vi tänker kan hjälpa oss lite på vägen. Damen i informationen är behjälplig med en turistbroschyr, och kan ge förslag på alternativa rutter. Men vill å det bestämdaste inte råda vilka gårdar som är ”bäst”. För det är så individuellt vad man tycker.

Dock, världsarvsgården Kristofers  här på plats i Järvsö, som vi ju tänkt börja med, både av lägesskäl och andra, namnsättningsmässigt mer personliga, den kan dessvärre inte komma på fråga. Kristofers har bara visningar onsdagar. Och då bara en visning per dag och enbart i juli. Dessutom måste man förboka. På denna gård, förstår vi, bor nämligen ägarna själva. Och har så gjort i minst 14 generationer. Först och främst är man jordbrukare. Som man alltid varit. Sen kan man till nöds visa runt en och annan turist också.

Oj, ett världsarv som är någons privata hem, det känns ju lite unikt ändå. Och häftigt med alla de där generationerna. Jag har bott i mitt hus i 14 år. Inte 14 generationer liksom. Men någon onsdag är det ju inte idag, så vi får välja en annan gård.
Vi siktar mot Gästgivars i Vallsta.

Hälsingegården Gästgivars

Här är det mer turistattraktion mainstream ändå. Inga 14 generationer, ägarna har tvärtom nyköpt stället, men bor inte här själva. Två lägenheter hyrs ut i ena huset, som inte visas. Sedan finns souvenirshop, cafe och en liten utställning.

Visningshuset är från 1838 och visas ”så fort det kommer folk som vill se”. Vi vill se och visas runt i huset av en trevlig guide. 100 kr per person kostar detta. Och detta måste väl vara ett måste på Hälsingegårdskartan, tänker jag utan att ha sett dem alla. För här finns ju originalmålningen till den berömda Duro-tapeten. Den som sitter i var och varannan gård och stuga i hela Sverige.

En mycket intressant visning och ett oerhört vackert hus. Fast guiden ser frågande ut när jag nämner Margit Söderholms författarskap som en informationskälla till hur livet på Hälsingegårdarna gick till. Är det bara jag som minns henne och Driver dagg, faller regn?

Träslottet

Sedan kan vi inte motstå att svänga förbi Träslottet. För här har jag varit som barn! Minns det som en fantastiskt plats. Fast minns inte riktigt varför? Det är trädgården som är sevärd, invändigt är det trååkigt! Det minns jag med bestämdhet och vidareförmedlar till familjen. Måste le överseende mot barnet Gunilla när vi kommer dit. För trädgården, ja den är ju en stor lekplats. Och huset är invändigt absolut sevärt. Även om det inte är någon guidning här.

Här finns också matservering med härliga sittplatser i trädgården, så här intas vår lunch. Det är mycket folk och killen som serverar går runt bland borden sen när lunchen klingat av och kollar läget. För att försäkra sig om att ingen är missnöjd och fått vänta för länge på maten. Det är proffsigt. Själva kom vi sent och fick inte alls vänta särskilt länge på vår mat.

 

Erik-Anders

Nu tjorvar det till sig. För enligt instruktion från turistbyrå-damen åker vi nu mot Hälsingegården Pallars i Alfta. Grann-världsarvsgården Jon-Lars har valt att hålla stängt denna säsong p.g.a. Coronan, men Pallars ska enligt Google vara öppen och ha visning 15:00. Men när vi kommer fram är de också stängda hela säsongen. Missräkning alltså. Nu återstår bara en världarvsgård inom rimligt avstånd och det är Erik-Anders i Byn Asta, söder om Söderhamn.

 

Här är det till all lycka öppet. Visningshuset här är öppen för egna oguidade besök och kostar inget att gå in i. Den är trevlig att se och är omsorgsfullt möblerat, men saknar den typen av fantastiska väggmålningar som vi såg i Gästgivars och även på Träslottet. Men här finns marmoreringar och bårder.
Utomhusmiljön här är väldigt trevlig och vi beslutar raskt att här i trädgården måste vi nog ha oss en fika. Jag slår också till och köper en bricka med alla Hälsingegårdarna på.

 

Världsarvet Hälsingegårdar – hur lägger man upp besöket?

Hälsingegårdar finns i hela landskapet, men har någon form av epicentrum en bit inåt land, runt Alfta, Järvsö och Edbyn. Totalt finns uppemot 1000 Hälsingegårdar med kulturhistoriskt värde, men 7 av dessa är alltså del av UNESCO´s världsarv. Att bara köra mellan dessa 7 tar 7 timmar. Man kan alltså omöjligt hinna med dem alla på en dag. Antingen får man lägga flera dagar i området, eller så får man välja ut, kanske 3 gårdar som man besöker. En del gårdar kan man bara dyka upp på, medan andra kräver en förhandsbokning.
Och som sagt, nu i Corona-tider är en del gårdar helt stängda.

Att besöka gårdarna kostar från 0 kr till 220 kr. Vissa har guidade turer, andra inte. En del av de guidade turerna är på bestämda klockslag, medan andra, som Gästgivars guidar så fort det finns besökare som vill ha en tur.

I stort sett alla Hälsingegårdar har fika och/eller mat till försäljning.

Gårdarna är bara öppna sommartid och tider typ 11-17. Vi fick höra om en förvånad japan som dykt upp vid en av gårdarna mitt i vintern och förväntade sig att det skulle vara öppet. Historien berättades av vår guide på Gästgivars och skulle vara en tokig och rolig historia. Men vi kan, helt ärligt, förstå japanen. Vilket annat världsarv där ute i världen stänger på vintern liksom? Inte Alhambra, där man måste köpa biljett flera veckor i förväg för att få tillträde, inte Himmelens tempel i Beijing liksom och inte Kilimanjaro nationalpark heller. Tvärtom, de är vanligen världssevärdheter med 100.000-tals besökare som kommer året om.

Läs mer: Världens bästa världsarv – Europa

Läs mer: Världens bästa världsarv – utanför Europa

Andra svenska världsarv

I Sverige finns 15 världsarv. Vi har varit till 9 av dessa och skrivit om Falu Koppargruva här och om Laponia här. Samt har massor av inlägg om Höga kusten här.

Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.