Vandring från Mölle till Arild längs Kullaleden

Den första pandemihösten 2020 gjorde vi något ovanligt för att vara oss. Vi tog tåget ner till Skåne och vandrade i 5 dagar längs Skåneleden på Österlen. Dittills hade vi nog tänkt att vandra i Sverige, det gör man ju bäst i fjällen. Men Skåne var bra som vandringsdestination. Väldigt bra dessutom. Fast på ett annat sätt än fjällen liksom.

Som alltid när man gjort en resa man är nöjd med, vill man ju ha mer av samma sak. Så jag passade på att bjuda min syster på en vandringshelg till Skåne, närmare bestämt Kullahalvön, i år. Denna gång i försommar-mode med blommande blommor och badbart havsvatten.

Start på syster-helgen i Mölle

Systerhelgen startar fredag kväll i Mölle. Här har vi varit tillsammans förut, men det var på 90-talet, när syrran bodde i Skåne under några år.

Vi är inbokade på Hotell Kullaberg. Ett charmigt och personligt boende med uppstoppade vildsvin i salongen och unika rum med egna namn. Vi bor i Louis Armstrong, ett tvåbäddsrum med balkong.
En härlig uteservering har man också här, med sol och utsikt över havet. Vi finner oss till rätta rätt omgående med hjälp av varsin aperol och en gigantisk räkmacka.

Kullaberg

Sedan nästa dag ska det ju vandras. Vi får en tidig start, före 9. Vi vet ju att denna etapp är Kullaledens kronjuvel. Så att säga.

Vandrar genom Mölle samhälle längs strandpromenaden. Ljugarbänken i hamnen är redan fullsatt för dagen. Sedan stigar längs kusten. Lite uppför, lite skog. En aning vild känsla ändå. I alla fall tills vi stöter ihop med golfbanan.

En bit upp har 3 getter sluppit ut ur sin hage. I värsta fall utsläppta av vandrare före oss på stigen? Som tur är finns ett telefonnummer till ägaren uppsatt på grindstolpen så vi ringer och förklarar läget.

Men sedan närmar vi oss Kullaberg. Spetsen på halvön med sin fyr och sina klippor. Från att ha vandrat i stort sett ensamma, är vi nu omgivna av vandrare. Kortdistansvandrare från fyrens parkering. Vi klättrar ner till Lahibiagrottan, via ett rep. Klättringen är nog mer spännande än själva grottan. Men ett måste förstås för generationen som vuxit upp med Kullamannen på tv.

Uppe vid fyren tar vi en minirast och en energybar på klipporna. Träffar en representant från Skåneleden som är här för att fira att Kullaleden fyller 10 år just idag. Man ska bjuda på tårta också, men först klockan 14 och det har vi ju inte tid att vänta in. Vi har bara gått en tredjedel av dagens etapp än och klockan är bara ungdomen.

Josefinelust

Nu har leden vänt runt till norrsidan av Kullahalvön och vi går genom bokskog en bit upp över havet med dramatiska klippor under. Vi går ner, först vid Ablahamn och sedan Josefinelust, som namngivits efter Oscar I:s drottning Josefina, som helt enkelt gillade platsen så mycket att den fick hennes namn.

Här blir det lunchmatsäck och åtminstone ett försök till bad. Stenarna i viken är hala och dessutom har ett helt gäng maneter blåst in. Men åtminstone att våra badkläder får bli blöta.

Nimis

Nästa landmärke och detour på vår vandring är konstverket Nimis av Lars Vilks. Eftersom detta är ett olovligt uppfört verk, finns inga skyltar som leder besökarna till platsen. Endast ”N” inristat i barken på träd leder oss rätt. Och så strömmen av övriga besökare förstås. För detta är populärt.

Det går att klättra inuti konstverket, med sedan konstnären själv avled underhålls inte bygget och en gissning är att det framgent blir farligare och farligare att klättra här. Vi ger oss heller inte upp på höjden i konstverket i vårt utforskande.

Arild

Nu är det upploppet kvar mot Arild. Själva vandringen som sådan är bara 6 timmar lång, men här har funnits så mycket att utforska längs vägen att vi tagit mycket längre tid på oss än så. Klockan 17:30 når vi Arild, men kan ändå inte motstå ett andra bad i dag, denna gång från en badbrygga. Isande kallt när man är i, men så fort man kommit upp, vill man liksom ändå i direkt igen.

Arilds vingård är bokat för oss i natt och det är två halvblöta, rufsiga, trötta och lyckliga vandrare som dråsar in här närmare halv sju på kvällen. Vilken dag, vilken vandring, vilka upplevelser! 9,5 timmar har vi visst varit ute idag.