Vandring längs Thin Pha Trail i Laos

Vårt besök i Laos blir helt kort. Vad är väl 4 dagar för ett helt land? Men tid är en bristvara och just nu är detta den tid som finns.
Vi vill i alla fall göra det mesta möjliga av de dagar vi har och letar därför efter en heldagsutflykt vår sista dag i landet. Vår andra dag i Luang Prabang.

Vi hittar en vandring, Thin Pha Trail. 12 kilometer genom djungel och odlingslandskap, förbi Hmong- och Khmu-byar och över gummiträdsodlingar.

Dessutom med en simtur under ett vattenfall som avslutning. Perfekt, det kommer att ge oss möjlighet att komma ut lite på landet, utanför Luang Prabang och bortanför turiststråken. Vi bokar med företaget Tiger Tail som har bra recensioner på Trippan.

Vi har bokat in oss på en grupptur, inte en privat, för det är dyrare. Men som så många gånger förr här i världen, är det när vi infinner oss på Tiger Tails kontor på morgonen, bara vi som ska med turen idag.

Vi hoppar i bilen som ska ta oss en halvtimme ut från stan. I en by vid en av Mekongs bifloder byter vi farkost till båt istället. Färdas uppströms längs floden.

Vid en bambubro stannar vi. Över bron far dödsföraktande mopeder och cyklister. Trots att den ser ut att hålla för max en mycket försiktig promenad.
– Bron dras med av floden varje år i regnsäsongen, berättar vår guide. Sedan bygger man varje år en ny.

Vi promenerar över till byn på andra sidan, Ban Houay Fai. Här är invånarna av ursprungsbefolkningen Khmu och vi hinner inte ens fram innan de lokala barnen, de som inte är gamla nog att ännu ha börjat skolan, möter oss med glada tillrop. Vår guide som själv är Hmong, talar deras språk och vi kan prata med barnen via honom.

I byn sitter kvinnorna och syr band till kinesiska militäruniformer. Alla extrainkomster är välkomna.

Vi fortsätter vår vandring. Nu genom gummiträdsodlingar. Den som äger en tillräckligt stor bit mark kan göra sig en hygglig inkomst på gummit. Träden töms systematiskt på sin sav via tvärgående skåror. Gummit säljs sedan till främst däck- och slang-tillverkning.

Turen går genom djungelliknande terräng och över risfält som vid denna årstid ligger skördade och torra. Vi hittar överraskande många blommor i vackra färger och fantastiska, stora mönstrade fjärilar som mumsar på dem.

Landskapet är stundtals pastoralt på ett sätt som inte alls förväntat oss i den här delen av världen. I fonden berg som nästan får oss att tänka på Dolomiterna. Vi är förvånade över skönheten.

Men nu drar det ju ihop sig till nästa by. Denna gång byn Ban Tinpha, som gett vår vandringsled sitt namn. Här bor Hmong-folket, som vår guide alltså tillhör. En mindre och lugnare by. Men även här med barn som springer och möter oss. Det är tydligt att vi utgör höjdpunkten på dagen för dem.

Här ska vi äta lunch. En lunch som är medtagen från tour-företagets kontor i stan. En glasnudelwok inslagen i bananskal. Bara att bre ut skalet på bordet och äta. Så praktiskt och embalageminimerande!

Vi får låna bord och sittplats, samt även vid behov toalett vid byns homestay.
Vår guide berättar att de även arrangerar 2-dagarsturer och att man då övernattar i denna by. Vi frågar och får se de enkla hyddorna för övernattning. En madrass och ett myggnät. Men vad behöver man väl mer här i livet?

Nu går vi längs landvägen ett tag. Det är helt nytt, att denna by fått en landsväg. Tidigare förbindelser höll betydligt lägre standard och under regnperioden var man avskuren från omvärlden i månader i sträck. Allt går framåt. Fast för oss hade ju den äventyrligare varianten av vägen förmodligen varit roligare?

Snart är vi framme vid floden igen, där vår båtförare möter upp för tillbakafärd. På vägen gör vi ett stopp vid Tad Sae Falls. Vi går all in, hoppar i badkläderna och tar en simtur under fallen. Skönt efter en hel dags vandring.

Vid halvtretiden glider vår båt tillbaka in mot stranden på samma plats där vi startade i morse. En ny chaufför och en ny bil kör oss till hotellet i Luang Prabang.

Vi är mer än nöjda med dagen som bjöd på allt vi gärna kunnat förvänta oss och lite till. En överraskande vacker vandring i ett lantbrukslandskap, i en del av landsbygden i Laos som inte många utländska besökare kommer till, samt en chans att se livet i byarna, hur man livnär sig, vad man odlar och hur man bor.