I helgen kom vi hem efter 5 dagars vandring på Österlen. Vi gick längs Österlenleden. Ingen tekniskt avancerad vandring, vissa delar av vandringen har gått på asfalt, och vissa dagar har den sammanlagda stigningen uppgått till 5 meter! Men distanserna kräver sitt. Dryga 2 mil om dagen är ändå 2 mil liksom. Som känns i fötter och ben.
Österlenleden går genom bebyggda områden, men förvånansvärt ödsligt ändå liksom. Stora delar har vi följt havet. Gått barfota med kängorna i handen längs sandstränder, vandrat små stigar där normalt bara sjöfåglarna bor. Men också klättrat över staket till mängder av får- och kohagar. Fått sällskap av en häst en kortare sträcka. Vandrar genom skogar av bok, ek och träd som vi inte ens känt igen och förstått vad det var. Och glatt hälsat på säkert en miljon flanerande pensionärer. Med och utan hund.
Vad är Österlenleden?
Österlenleden som är en del av den kända Skåneleden som sträcker ut sina totalt 130 mil över hela landskapet Skåne. Österlenleden, SL 4, är totalt 16 mil lång om man går hela rundturen.
Vilka etapper gick vi på Österlenleden?
Själva vandrade vi det som är den mest populära delen, från Ystad norrut längs kusten till Brösarp, en sträcka på ungefär 9 mil.
De dagsetapper vi gick stämmer inte överredens med Skåneledens egna etapper, som i vissa delar kan vara ganska korta. Våra etapper såg ut så här:
Dag 1: Ystad – Kåseberga 21 km
Dag 2: Kåseberga – Skillinge 21 km
Dag 3: Skillinge – Simrishamn 12 km
Dag 4: Simrishamn – Kivik 22 km
Dag 5: Kivik – Brösarp 12 km
Hur organiserade vi resan?
Vi har länge sneglat på konceptet att köpa en vandringsresa med förbokade bekväma boenden och bagagetransport emellan. Massor av sånna resor finns runt om i Europa. I Storbritannien, Frankrike, Spanien, Tyskland, Italien. Bland annat. Men nu är världsläget som det är och det blev i stället på Österlen som vi testade detta koncept för första gången. Vi köpte resan av Vandra och förutom logi och bagagetransport ingick även karta och utförlig vandringsbeskrivning med tips längs vägen.
Hela konceptet kändes som ett väldigt bekvämt och leasure sätt att vandra. Att bära allt själv på ryggen är helt okej i väglöst land i vildmarken, men en sån här kulturvandring mer, mitt bland vägar, byar och städer är detta helt klart vägen att gå. Kände vi.
Att tänka på för vandring på Österlen
Att vandra så här i civiliserade trakter är på många sätt annorlunda mot den vandring vi mer är van. En av de största skillnaderna mot att gå i fjällen är att man måste bära med sig allt vatten för dagen från start. Så här på hösten, men med fint och soligt väder gick det 1-1,5 liter per person och dag.
Nu när vi gick i september var det väldigt lugnt överallt, men om man går i högsäsong kan vi tänka oss att det är mycket folk överallt. Strandetappen vid Sandhammaren får man säkert kryssa fram bland badgäster och ducka för flygande badbollar var 3:e meter. Och på bilvägarna kan det säkert vara trafikkaos vissa dagar på året. För bästa vandringsupplevelse bör man nog försöka gå utanför högsäsong.
Vi blev förvånade att det inte fanns fler lunch och fikaställen längs vägen. Men kanske ser det annorlunda ut på sommaren. Som det nu var köpte vi bara lunch längs vägen en gång och det var på etappen mellan Skillinge och Simrishamn där vi hittade en helt formidabel ”fisk-kiosk” i Brantevik. Deras fiskburgare går till historien. Sedan passerade man även Viks golfklubb på etappen mellan Simrishamn och Kivik, där golfrestaurangen serverar dagens lunch varje dag. Denna dag hade vi dock valt att köpa med oss varsin sallad från Coop.
Man bör alltså planeras sitt födointag i förväg. Fler av våra B&B´s erbjöd lunchpaket och i de större samhällena finns mataffärer där man kan köpa sallader, mackor och snacks.
I övrigt i utrustning är det vanliga outdoor-kläder som gäller. Mest hade vi shorts och t-shirt, men på sista etappen när vädret blev sämre även mössa och regnkläder. Fleecen hängde med i ryggan, men var för varm att ha på sig. På fötterna hade jag ankelhöga vandringskängor från Asolo, med dubbla strumpor i. Ankelhögt behövs egentligen främst för sanden, tänker jag. För att inte ta in för mycket i skorna. Det blir en hel del vandring i sand.
I övrigt är det ju samma som gäller i fotvård som alltid på vandring. Tejpade fötter, Compeed med i ryggan, rena strumpor i ull och så vidare. Vandring är alltid vandring.
Och till sist, en av de viktigaste utrustningsdetaljerna på en vandring som denna, glöm för allt i världen inte badkläder. Själv satte jag nytt personligt i sent havsbad i Sverige, 22 september.
Ledmarkeringar på Skåneleden
Skåneleden är välmarkerad och extremt lätt att följa. Ledmarkeringen är orange. Ibland med texten ”Skåneleden” på och ibland bara en orange ”plupp”. Det fanns även tydliga markeringar med kryss på, där man inte skulle gå. Förstås behöver man även en karta.
Bästa tipsen på ruttförändringar
I det mesta följde vi Skåneledens rutt, men med några ack så viktiga justeringar.
Skjutbanan vid Nybrostrand
Precis bortanför Nybrostrand (om man går åt vårt håll) finns ett stort skjutfält alldeles vid havet. Här tar leden en stor omväg som till stor del är rätt ocharmig och går på asfalt längs landsvägen. Här kan man istället läsa noga på anslagen för att försäkra sig om att ingen skjutning pågår och sedan fortsätta längs havet igenom skjutfältet. Trevligare och kortare. Vid Hammars backar återansluter man då till leden.
Efter Kåseberga
Efter Kåseberga går leden ner på stranden ganska direkt, men vi kan i stället rekommendera att hålla sig uppe på höjden ett tag. Lite off-road och klättrande i kohagar och på branta slänter. Men vackert.
Skillinge-Simrishamn
Mellan Skillinge och Simrishamn har man dragit om leden så att den numera går en bit inåt land. Varför vet vi inte, men vi kan väl tänka oss att det är markägare som inte velat ha leden på sin mark längre. Kanske har djuren störts? Den gamla leden som hela tiden följer havet finns dock kvar, fast utan ledmarkeringar då förstås. Vi kan inte nog rekommendera att följa denna gamla stig i stället. Men var snäll och försiktig mot alla boskap som som man passerar genom hagarna hos längs vägen.
Knäbäckshusen
Precis söder om Stenshuvuds nationalpark, kan man avvika ca 1 kilometer från leden, ner not havet. Där ligger kanske världens sötaste lilla by med traditionella skånska hus och sedan, nedanför en strand som känns mer hämtad från Seychellerna eller nåt än Sverige. Denna lilla utvikning får ni ju för allt i världen inte missa. Själva åt vi vår lunch här nere på stranden.
Havängsdösen
Norr om Kivik, precis innan leden lämnar kusten, passerar den igenom området Haväng. Här är det lätt att missa Havängsdösen, en ca 5500 år gammal stenkammargrav med ett dramatiskt och vackert läge alldeles invid havet. en utvikning från leden på endast 200 meter, men om man inte känner till den är den lätt att missa.
Backaleden
Från Haväng till Brösarp finns två alternativa leder. Skåneleden och Backaleden. Vi gick Skånelenden och vet därför inte om Backaleden möjligen är vackrare. Men bra att veta i alla fall att det finns två alternativ. Så kan man göra ett aktivt val. Backaleden har en gul ledmarkering. Lederna går ihop på två ställen längs vägen till Brösarp.
Hur svår och jobbig är Österlenleden?
Detta är en enkel led. Som sagt, delvis på vägar och i övrigt jämt och bra underlag och i stor sett inga höjdskillnader. Dock en hel del passager över boskapsstängsel. Är man som vi och tillämpar kreativ ruttplanering och väljer sina egna vägar så kan det då och då bli rätt spännande att se om man alls kommer över och tillbaka dit man egentligen ska vara, men ja, det gick bra och vi behövde aldrig vända tillbaka.
Men distanserna kräver sitt och går man över 2 mil på en dag så känns det i kroppen. Början och slutet på våra dagsetapper var ju in och ut ur städer som Ystad, Simrishamn och Kivik, så där blev det några kilometer asfalt i regel. Vi fnissade mer än en gång åt mig, som obekymrat vandrade på timme efter timme i kohagar och på havsängar, men den där sista kilometern på landsväg, då fick jag alltid ont i höften, tyckte mig känna ett skavsår på tån etc. Luststyrd kallas väl det?
Sammantaget så kan alla som klarar av att gå en helt dag, gå Österlenleden. Men om man är otränad kan det nog bli ganska jobbigt för kroppen att hänga med i tempot.
Läs alla inlägg om vår vandring på Österlen här.
De närmaste veckorna kommer vi förstås att berätta allt om resan här på bloggen, om varje dagsetapp, om höjdpunkterna på leden och om våra boenden längs vägen. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook så missar du inget.
Man behöver ju inte gå två mil varje dag…
Ett tips är att skippa tanken på att gå Skåneleden (gäller alla delleder) rakt av och istället välja väl valda delar. Går man hela vägen blir det lätt mycket väg och som du skriver asfalterat in i samhällen.
Kolla på Skåneledenkartor och leta reda på avsnitt som går på prickade leder, dvs stig.
Jag kan varmt rekommendera att ha Brösarp som utgångspunkt för vandringar på Österlen. Därifrån kan man gå dagsvandringar åt olika håll och behöver inte betala för någon bagagetransport. Svårslagen variation i fantastiska naturtyper (inte bara kust…). Backaleden är en av Sveriges finaste vandringar (ni skulle valt det alternativet 🙂 ). Det enda negativa är att många upptäckt hur fint här är…
Jag tycker att det blir en annan känsla när man går en längre sträcka under flera dagar. Lite Karin Boye liksom. 🙂
Och älskar att vara helt slut i kroppen, men liksom svävande i anden efter en ansträngande heldag.
Men dagsturer är ju också kalas. Tur att man kan variera sig.
Bra tips om Backaleden.
Jag funkar inte alls så. Trodde jag skulle göra det men efter att ha gått ”compostellan” till Santiago vid två tillfällen, 20 mil i Spanien från Leon och 20 mil från portugisiska sidan, så vet jag att jag inte får ut något speciellt av det. Inte mer än vad en ”vanlig” resa ger.
Men vi är ju alla olika som man brukar säga.
Själv känner jag mig så där skönt salig efter en dag i slalombacken. Antar att det är något liknande.
Vi kommer nog att gå mer så här nu. Långgå men med bara dagspackning på ryggen.
Vilken tur att ni gjorde avstickaren till Knäbäckshusen och stranden. Det är absolut en av Skånes många pärlor! Dessutom hade ni ju sanslös tur med vädret! 🙂
Ja det var helt underbart där. Vi hade blivit tipsade i förväg av andra resebloggare, annars hade vi kanske inte känt till det.
Jag gick in via fb på din blogg. Och stannade kvar längre än jag tänkt. Du skriver väldigt bra – skapar en längtan att uppleva samma, trots att jag varit på de platser du beskriver 🙂
Backaleden är superfin. Och om man ändå vill komma fram till planerad plats i Brösarp så kan man lätt byta led vid Bengtemölla, med ett par km kvar till Brösarp.
Om man vill kan man även ta Backaleden hela vägen och kanske t o m vandra vidare en sväng upp mot Vantalängan och ev ta en tur längs Verkeån.
En annan plats som bör besökas är Brösarps backar/Drakamöllan.
Tack, vad roligt att du gillar bloggen. Jag lägger ner mycket arbete på den. 🙂
Har hört från flera håll nu att Backaleden är finare än Skåneleden. För oss blev denna del tyvärr mest en transportsträcka eftersom det fina vädret övergav oss, så vi knatade mest på för att hinna klart innan regnet. Men vi kanske måste komma tillbaka och göra Backaleden i fint väder. 🙂
De här blogginläggen med sina tips kommer ju perfekt i tiden! Jag och sambon planerar nämligen att gå från Kristianstad till Ystad, eller möjligen Ystad-Brösarp-Ystad (via inlandet tillbaks) nästa vår. Vi skulle egentligen ha vandrat från by till by utmed Portugals kust i våras men sedan blev det ju som det blev, och eftersom man inte vet hur det utvecklar sig så ”måste” man ju hitta på något liknande hemmavid.
Vi har vandrat från by till by i Spanien och Portugal, bärandes all packning. Ryggsäckarna är valda mht. flygens maxmått för handbagage och packningen utifrån max tillåten vikt (8 kg för SAS). Med max 2 kg för mat o dryck så blir totalvikten helt OK tycker vi. Övernattning har bokats medelst booking.com eller hotels.com samma eftermiddag eller kvällen före, och alltid inkl. frukost. Med härliga vandringar och hyggligt boende och god mat o dryck varje kväll så mår man himla gott :-). Jag kallar det att lyxluffa.
Vi tänker köra detta koncept även i Sverige/Skåne eftersom det ger sådan frihet/flexibilitet.
Vad härligt att inlägget kom lägligt. Jag tycker att denna vandring har mycket gemensamt med Portugals kust, förutom att det är klippigare där. Är det Rota Vicentina ni hade tänkt gå där?
Ja bära själv på ryggen går ju också bra, men vi är lite bekväma av oss. 🙂
Vi har gått den nordliga (ursprungliga) delen av Fishermens Trail. Portugiserna har satsat mycket på vadringsturismen och nu är stora delen av sydkusten samt södra delen av västkusten inlemmad i Fishermens Trail. Vi hade tänkt att gå stora delar av de nytillkomna delarna.
Att möta våren söderut är fantastiskt härligt – inte minst med vandring utmed/nära havet. Nu får vi nöja oss med att möta våren i södra Sverige. Men det verkar kunna bli riktigt fint det med 🙂
Passar på att tacka för dina/era fantastiska texter!
Jag har vandrat några delsträckor på den. När jag gick i början på juni häckade storkarna ute på klipporna. Underbart. 🙂
Vad roligt att du gillar bloggen. 🙂