En av Ölands mesta vandringar måste ju vara den till Ölands södra udde. 100% himmel, hav, sol och vind. 20% ädellövskog, 10% fornminne, 90% får och 50% safarivibbar med fågeltornen och kungens egna hjortar.

Men vi börjar väl som vanligt från början?

Vi anländer till Öland i skymningsljus. Har dröjt oss kvar för länge både i Kolmården och i Kalmar längs vägen. Som i trans jobbar vi oss sakta, sakta ner mot vårt hotell. Gammalsbygården kan nog stänga inte så långt efter 8 oroar vi oss för. Men så mycket som kräver att bli fotat i smörigt kvällsljus! Ölandsbron själv, väderkvarnar och skeppssättningar. Gårdar och fält. Radbyar och vitsippor får ändå lämnas till en annan dag. För vi har dagar så det räcker till Öland.

Gammalsbygården i Gammalsby har inte hunnit stänga. Trots väderkvarnarna som ropat som sirener efter oss. Vi får vår nyckel. Och en historielektion. Om gravfältet med alla förfäderna. Om alla slagen mot danskarna. Om kung Karl X och kungsgården han lät bygga för sin förplägnad. Och om alla hans hjortar, så många att de krävde en mur.

– Var vi ska vandra i morgon? Vi är djupt överens. Drottningen av vandringar här på södra Öland är Ottenby och södra udden. Och vår värd vet förstås precis hur dagen ska läggas upp och var det ska parkeras.

Vår vandring till Öland södra udde

Nästa morgon kör vi den dryga milen ner till Ottenby. Vår värds instruktion och berättelse ringer i våra öron:
– Många blir förvånade, förväntar sig en by. Men den rev ju Karl X ner. När han byggde sin kungsgård. När vi passerat gården och vänder norrut, ska vi sakta ner. Om man inte har bråttom så ser man. En liten grusväg ner till vänster. Till en parkering. Om vi når muren har vi kört för långt.


Vi behåller lugnet och hittar platsen. Vi är de enda som parkerar här idag. Fast klockan är förstås bara 9. En jordbrukare och hans traktor jobbar fältet nedanför.
Vinden är inte att leka med. En hel dag i detta och våra hjärnor kommer väl att blåsa ut genom öronen. Det får bli mössa och huva på. Det finns ingen stig. Men vem behöver en stig när man har havet som vägvisare och ett oändligt fält att gå på?

Så börjar fåren. Det finns 1000 får här nere. Alla tillhörande kungsgården som alltså ägs av oss och er, men som vi för tillfället valt att arrendera ut. Men hjortarna de är kungens egna. Än idag.


Alla tackor har lamm. Ett, två, eller tre var. Lammen är försiktiga och skygga, vi ställer till ett fasligt rabalder där vi kommer. Hur vi än försöker smyga och gå runt.

Fåglarna är överallt. Lyfter, cirklar, drar över skyn som streck. Och så fyren, den kända Långe Jan. Redan 11 är vi framme vid honom. Och då har vi ändå gått sakta och uppehållit oss extra längs vägen.

I en helt platt värld blir allt som sticker upp från jordskorpan till blickfång för oss och våra kameror. Fyren! De tre husen, ett kors, en brunnsvängel i motljus! Ett får i siluett. Och vid två av kungens egna dovhjortar.


Till halv tolv får vi vänta på vår lufsa i restaurangen vid Långe Jan. Lufsan som är mer omelett än typ kolbulle, som vi kanske i stället hoppats på. Det är vi och fågelskådarna. De tittar och pekar entusiastiskt. Men vi ser aldrig något. Fast sälarna där ute på varsina stenar ser vi. Hur de krumbuktar sig och trivs.


Östra sidan är fågelskyddsområde och avstängt. Vi går längs med muren. På ett ställe finns ett fågeltorn att klättra upp i. Fast vi vet ju inte just vilka förunderliga och säregna fåglar vi ska spana efter.

Ädellövskog, ännu olövad, avlöser. Vi se på stammarna och på fjolårets fallna löv att det är ek. Kungen har satt ut stödfoder här under vintern.

Vi viker tillbaka mot kungsgården. Stora fina byggnader. Välhållet. En av landets största gårdar med nöt och får och mjölkkor. Vi klättar över stängslet till samma kohage som vi började i, i morse.

Nu återstår bara gravfältet. Här vilar vikingar sedan 1100 år tillbaka. 275 synliga fornlämningar. En tjurkalvshjord får syn på oss. Blir entusiastiska alla 20 på en och samma gång och i samma riktning.
Vi får syn på vår bil på avstånd och eventuellt en eller annan lämplig fornlämningssten om de där tjurkalvarna skulle menar alltför mycket allvar. Men vi kommer överens utan handgemäng i överkant och når bilen under ordnade former och med all stolthet i behåll.

Tar en sväng upp med bilen också till Karl X´s mur. Den som skulle hålla ölänningarna borta från hjortarna och hjortarna borta från ölänningarnas fält. Och som sträcker sig tvärs över ön än idag. 350 år senare. Byggd av den öländska platta stenen.

Fakta om vandringen

Mellan Ottenby kungsgård och Karl X´s mur längs väg 136 längs nere i sydväst finns en parkeringsplats mot havet till. Här ställde vi bilen och började vår vandring.

Ingen stig finns utan man orienterar sig med hjälp av havet och sedan fågelskyddsområdet och väg 136 och kungsgården sista biten.

Vi startade 9:00 och kom i mål vid 14:30 ungefär. Då stannade vi ganska länge nere vid södra udden och tog flera raster längs vägen. Ungefärlig vandringsväg ser du på kartan nedan. Vi uppskattar att vi gick 14-15 kilometer ungefär.

Missa inga vandringar. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

Etiketter

2 kommentarer

  1. Vilka härliga bilder! Fantastiskt vackert! Och lammen är ju så fina!!!

    • Gunilla Yourstone

      Tack, ja lamm är ju så söta. Man vill inte tänka på att de flesta ska ätas upp snart. 🙁

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *