Vår resa till Kapstaden – en reseberättelse

En stympad resa får man väl kalla detta. För tanken var ju att det skulle bli en riktig storresa med Kruger och panorama-route och gud vet allt på menyn. Men med endast en vecka till vårt förfogande åkte vi ändå ner till Kapstaden, fast beslutna att göra det bästa av den tid vi har till vårt förfogande.

Dag 1: Ankomstdag

Som vanligt, ingen tid att förlora. Vi checkar in på vårt charmiga guesthouse i Tamboerskloof, tackar nej till vår värds enträgna förslag att boka in oss på diverse fine-dining restauranger under helgen, men låter honom till slut boka ett Afternoon Tea åt oss på Table Bay Hotel nere i Waterfront.

Sedan är det hög tid att rycka åt sig en karta, hänga på sig en kamera och ge sig ut på stan. Vi släntrar fram längs Long Street och dess gamla bebyggelse på vår väg till Bo-Kaap, Kapstadens färgglada muslimska kvarter.

Väl i Waterfront ångrar vi oss nästan. De många uteserveringarna ser i solgasset riktigt, riktigt lockande ut. Men denna njutning får vänta något dygn till förmån för en annan, för vi tillbringar i stället eftermiddagen på vårt Afternoon Tea.

Fler bilder från vårt Afternoon Tea hittar du här.

Vi promenerar även hela vägen tillbaka genom Kapstaden till vårt hotell. Väl på rummet är det snart mörkt ute och vi tänker att nu slaggar vi nog bara in helt enkelt. Men ibland förvånar man till och med sig själv, för vi har sovit så pass bra på flyget natten innan, att någon timme senare sitter vi plötsligt i en taxi på väg till den klassiska afrikanska restaurangen Mama Africa. Helkväll? Jajemän!

Läs mer om Mama Africa här.

Dag 2: Kåkstad och Lions Head

Idag har vi bokat en guidad tur i Kapstadens äldsta kåkstad, Langa. Langa är döpt efter den forna hövdingen Langalibalele.
Vi frågar vår guide, vad tycker människorna i kåkstaden om att vi åker på guidad tur för att se deras hem?
-They think human safari, säger vår guide och storskrattar.
-No, just kiddning, they think A job for someone.

Och jobb är något som verkligen behövs. Mellan 30 och 40% av befolkningen är arbetslösa här.
Vi passerar både eländiga plåtskjul, rader av utedass och offentliga vattenpumpar. Men också trevliga villor med trädgårdar och garage. De invånare som utbildat sig, fått fina jobb som läkare och jurister och därmed lyckats här i livet, flyttar inte ifrån sin kåkstad för det. Utan bygger i stället sina fina nya hus, på plats bland släktingar och barndomsvänner.

-Människorna omkring oss är det viktigaste vi har. Man får aldrig glömma att hur framgångsrik man än blir, vore man inget utan sina medmänniskor. Vi kan inte förstå att ni lever era liv som om ni själva var de enda som betydde något!

Turen blir verkligen en chans att ställa alla de där frågorna. Hur ser förhållandet mellan svarta och vita ut nu, vilka är levnadsvillkoren för majoriteten svarta och hur ser ni på framtiden?

Man kan inte låta bli att förundras och känna beundran för denna afrikanska nation som motstått frestelsen att döda eller kasta ut sina forna plågoandar, utan i stället allierat sig för att använda deras kunskap och på så sätt kunna ta över och styra ett väl fungerande land.

Efter turen får vi vår efterlängtade seafood-lunch i Waterfront.

Och framåt sen-eftermiddagen är det dags för det vi hoppas ska bli en höjdpunkt. Vi ska vandra upp på Lions Head. Vi har inte ägnat denna tur så mycket efterforskning, utan bara i all enkelhet snappat upp att hit ska man ju. Någonstans registrerar jag att övriga vandrare är väldigt sportigt klädda. Nästan som inför ett träningspass. och yngre än oss är de allihopa också. Det är klart, någon gång måste det ju bli så, men redan liksom?

Snart nog får vi svaret. För detta är inte vandring, det är klättring längs fasta metallsteg och kedjor. Normalt sett är detta ju inget problem, men mängden klättrare gör oss faktiskt lite nervösa. Vi ser framför oss när solen gått ner och alla ska ner precis samtidigt, stressade av mörkret som kommer snabbt. Det kommer att bli köer och flaskhalar. Var det alltså därför vår Uber-chaufför frågade om vi hade pannlampor?

Vi kommer upp ordentligt, njuter lite av solnedgången. Men sen klättrar vi faktiskt ner igen innan solen sjunkit ner i havet. För att inte hamna i trafikstockning och mörker. När vi närmar oss bilparkeringen ser vi en procession av ljus som rör sig sakta högt där uppe vid klättringsavsnittet.
Ok, bättre förberedelser nästa gång alltså!

Fler bilder från Lions Head hittar du här.

Dag 3: Robben Island och Table Mountain

9:00 har vi bokat färjan över till Robben Island. Vi vet inte riktigt vad vi ska förvänta oss av denna utflykt, bara att vi känner att det liksom hör till att åka hit.

Vi blir inte besvikna. Besöket här är verkligen gripande. Även om vi minns mycket av det som hände på 80-talet och kan historien om de svartas kamp i Sydafrika, blir detta en mycket levande uppdatering.

Vår guide på Robben Island är själv en före detta politisk fånge som beskriver den tortyr han utsattes för, inte på Robben Island, men i andra fängelser.

En kort sekund får vi kika in i den cell där Nelson Mandela tillbringade 18 år av sitt liv. Utan att bli bitter eller hatisk. Hinken är hans toalett som han själv fick rengöra varje morgon.

Lunch i Waterfront igen förstås. Denna gång ser vi till att positionera oss vid det tama sjölejonet som intar sin lunch samtidigt som oss.

Solnedgångsläge igen. Denna gång har vi tänkt oss upp på Table Mountain. Vi klarar linbanan chockartat nog helt utan köer. Där uppe möts vi av den maffigaste solnedgång vi sett på länge. Fler bilder från solnedgången hittar du här.

Dag 4: Vinprovning i Franschhoek

Idag ska vi ta oss ann utmaningen köra i vänstertrafik. Vi tar en Uber ut till flygplatsen och hyr bilen därifrån för att inte utmana oss själva med storstadstrafik det första vi gör på fel sida vägen.

Hyrbilen framförs sen lugnt och fint till vin-orten Franschhoek, där vi bokat en tur med the Wine Tram. Läs mer om dagen här.

Dag 5: Simons Town och ridning

Vi lämnar Franschhoek via en omväg och får därigenom lite fina vyer på köpet. Dagens mål är staden Simon´s Town på Kaphalvön. På vägen dit stannar vi i Muizenberg. En bedagad badort som sett sina glansdagar både komma och gå, men de färgglada badhytterna står kvar, att fota och beskåda.
En självutnämnd parkeringsvakt som cirklar lystet runt vår bil, får oss att tämligen snabbt återvända och fortsätta vår resa.

I Simon´s Town är vårt boende så lyxigt och fint att vi nästa skulle vilja stanna kvar här resten av dagen. Men det låter sig förstås inte göras, för vi har bokat ridning i solnedgången längs stranden i Noordhoek.

Strax i väg alltså och detta blir en av höjdpunkterna på hela vår resa.

Eftersom vi redan konstaterat att vårt boende ligger i ett vanligt bostadsområde utan några närliggande restauranger, köper vi med oss lite plockmat och en flaska vin från anläggningen där vi ridit.

Det blir sedan en mysig och lugn kväll med utsikt på vårt fina guesthouse.

Dag 6: Cape of Good hope

Ibland är det bra att vakna tidigt. Vi får en fantastisk soluppgång mer eller mindre från sängen i Simon´s Town. Kompletterat med resans enda dopp.

Vår värd och hans hushållerska formligen slår knut på sig själva vid frukosten. Nybakt bröd och allahanda delikatesser serveras.

Sedan packar vi ihop och beger oss ner till Pingvinerna på Boulders Bay precis nedanför. Här hade man kunnat bada också, men vi är lite för stressade, vi har ju ett ambitiöst program idag.

Godahoppsudden är nästa stopp. Hela området är en nationalpark med inträde. Själva Godahoppsudden ligger ner till höger. Hit åker man mest ”för att ha varit här”. För att knäppa bilden av sig själv framför skylten. Om man nu är lagd åt det hållet.

Rakt fram, upp på klippan ligger Cape Point, en dramatisk klippa med fyr, utsikt, servering och souvenirbutik.

Här finns en hel del stigar man kan och bör utforska. en av dem leder ner till en strand med dramatiska vågor och vidare ner till Godahoppsudden. En annan leder ut till allra yttersta udden utanför fyren. Nej det gör inget att detta inte är Afrikas sydligaste punkt, för det känns så ändå, och det är väl det viktigaste?

Vi träffar på ett svenskt filmteam som filmar en mat- och vinresa med Alexandra Zazzi, ni vet robinsonvinnaren.

Vi passar också på att äta lunch på serveringen som trots läget inte är någon turistfälla utan serverar verkligt god mat.

Norrut igen till Chapmans Peak Drive. Vi har tänkt oss solnedgång, men är 2 timmar tidiga (alltså vi skulle ha badat i Boulders Bay!) Vackert är det ändå, men kanske lite kortare än vi trott innan.

På kvällen blir det solnedgång och seafood i Camps Bay.

Dag 7: Hemresa

Idag är det förstås lätt som en plätt att köra rakt igenom Kapstaden i vänstertrafik mot flygplatsen. Har vi verkligen någonsin kört på höger sida??

Och så en låååång resa hem.

Reselektyr denna gång:

De polygotta älskarna av Lida Wolff

2016 års Augustprisvinnare. Annorlunda bok på ett lite kul sätt. Fast egentligen lite för snabbutläst bok för en så lång resa.

Alma Whittakers betydelsefulla upptäkter av Elizabeth Gilbert

Intressant tegelsten av författaren till Eat, pray, love.

Resan i siffror

Antal beställda och genomförda Uber-turer: 11

Antal glas vin redan till lunch: Eh, nu får det bli ett överslag här men 7? Vi pratar ju ändå wine-tram och grejer här, va?

Antal svankryggiga ök som i  solnedgången förvandlas till ädla muskulösa hingstar: 8 (var vi i gruppen)

Antal pingviner filosofiskt spanande mot horisonten a´la Instagram: 2

Antal extremt kyliga morgondopp in the name of Instagram: 1

Antal eventuella medverkanden som statist i perifera svenska teve-program på marginaliserade kanaler: 1

Läs vår guide till Kapstaden här.

Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.