Varför vandrar man Camino de Santiago? – svaren är lika många som pilgrimerna

Camino de Santiago är en pilgrimsled. Det vill säga en väg som pilgrimer i gamla tider vandrat för att vallfärda till katedralen i Santiago de Compostela.
Men vi tar det väl från början?

Varför är katedralen i Santiago de Compostela så helig?

Jesus hade 12 lärjungar. Så långt är alla med? Av dessa 12 var de olika viktighetsgrad på dem så att säga. 4 ansågs som de viktigaste. Den innersta kretsen. Andreas, Petrus, Jakob och Johannes. Och det är om Jakob som allt detta handlar. Jakob som på spanska heter Santiago.

Efter Jesus död, eller förlåt jag menar förstås uppståndelse och himmelsfärd, begav sig Jakob till Spanien för att missionera och omvända hedningar till kristendomen. Efter att sedan ha återvänt till Palestina, blev han gripen och halshuggen på order av den romerska kejsaren. Därigenom blev Jakob den första i världshistorien att lida martyrdöden på grund av sin tro på Jesus som guds son. Det är stort. Den första i en lång och ärbar tradition.

Enligt sägnen ska hans kropp sedan på ett smått mirakulöst sätt ha förts tillbaka till norra Spanien och till Santiago de Compostela där den begravdes och en storslagen katedral byggdes runt dess grav.

Pilgrimsleden

På 800-talet började pilgrimer att vallfärda till Santiago de Compostela. Pilgrimerna kom från hela Europa, därför finns det många pilgrimsleder som leder till Santiago de Compostela, från alla håll i Spanien och Portugal. Men de allra flesta kom förstås norrifrån, via Frankrike. Därför blev den franska leden, som börjar i St. Jean Pied de Port i Frankrike den mest vandrade. Camino Fances.

Pilgrimernas syfte och mål var ju att ta sig så snabbt och enkelt som det nu var möjligt till slutmålet, Santiago de Compostela. Därför går leden hela tiden den enklaste vägen, inte högst upp på bergskammarna, med den vackraste utsikten tex. Den går också igenom byar och städer, eftersom pilgrimerna där kunde få tag på mat och sovplats. När sedan dagens moderna vägar drogs, hade man ju samma syfte där, att hitta den enklaste vägen. Detta gör att Camino de Santiago ofta går parallellt med en eller annan bilväg.

Varför vandrar man Camino de Santiago?

På medeltiden var det ju enkelt. Man vandrade för att flytta fram sina positioner inför nästa liv. En pilgrimsvandring gav många poäng i himlen och inför gud. Det klirrade rejält i helighetskontot när man steg in i katedralen efter sin vandring. Syndernas förlåtelse och allt det där.

Men nu då? I vår tid. Varför pilgrimsvandrar så många som 400.000 personer till Santiago de Compostela varje år?

Religiösa skäl

Förstås vandrar fortfarande många av religiösa skäl. Detta är en kristen pilgrimsled. Förmodligen finns det de som fortfarande tror på detta med att en vandring hit automatiskt flyttar fram ens positioner på den yttersta dagen. Men jag vill ändå tro att det är en minoritet. De flesta kristna pilgrimer ser nog sin vandringen som en inre religiös upplevelse där man ger sig själv tid att grunda i sin tro och fundera över de stora frågorna? Ge sig tid att komma i kontakt med sin gud?

En annan religiös anledning kan vara tacksamhet. Jag mötte själv en man i Ponferrada som berättade att han vandrade som en gest av tacksamhet mot gud för att han tillfrisknat från cancer. Vandringen var också en form av botgöring inför sin mor och sin bror, sa han. Vårt möte var tämligen kort, men han hann ändå falla i gråt när han berättade för mig om sina känslor inför sin vandring.

Personliga och spirituella skäl

Detta är förmodligen den största gruppen av vandrare idag. Man är inte uttalat kristen, men gör ändå vandringen av spirituella skäl. Man vill landa, djupa och grunda i sitt liv liksom. Fundera, reflektera och få svar.

Ofta har man gått igenom något svårt i livet. Eller står i ett vägskäl och vill hitta en lösning. Vill kanske förändras lite som person.

Jag träffar tex en kvinna, Marcha. Född i Ukraina, men uppväxt i New York.
– Jag hade allt i New York, säger hon, en karriär, ett bra jobb, vänner. Men jag var ändå inte lycklig. Jag vandrade Camino de Santiago för att hitta mig själv. Och för att finna lyckan.

Marcha har gått tre fulla Camino när jag träffar henne i regnet i Triocastella, nära Camino Frances högsta punkt i Galicien. Detta är den fjärde turen. Längs vägen och alla Caminos har hon lämnat New York för Istanbul, hittat den stora kärleken och förlorat den igen. Skrivit en bok om sitt liv och funnit den plats i livet som hon vill vara på.

– Den där första pilgrimsvandringen, den första veckan. Jag var som en kokainist. Så stressad, så forcerad. Bara ute efter kickarna. Men sedan hände något. Långsamt. Jag kom ner i varv, lugnade mig. Och plötsligt såg jag ju det djupt mänskliga. Att vi alla är lika rädda och osäkra, att det bara finns ett sätt och det är tillsammans. Tillsammans kan vi människor hjälpa varandra att hitta en mening i livet. Ett innehåll.

– Tror du på gud? frågar jag
– Jag tror att vi är gud. Säger Marchia.

Äventyrsmässiga skäl

Sedan finns det de som bara vill vandra förstås. De går för äventyret. Kanske det största i deras liv. De njuter av att pusha kroppen, bära tungt och gå långt varje dag. Träffa människor och se Spanien längs vägen. Och det är väl inte en så tokigt anledning det heller?

Under min färd längs Caminon och mina otaliga möten med pilgrimer inser jag snart att det är sant som många säger. Att det finns lika många skäl att vandra som det finns pilgrimer på leden.

Varför förändras och utvecklas man?

Vad är det då med Caminon som gör att så många som vandrar den känner att de utvecklas i någon form av att göra vandringen? Mentalt, religiöst, mognadsmässigt, spirituellt?

Några förslag på svar från pilgrimer som själva vandrat:

• Att man befinner sig långt bort från sin vardag och sitt vanliga liv
• Det meditativa inslaget i att vandra och ta ut sig kroppsligt
• Det enkla livet där allt man gör är att vandra, äta och sova. De enda tillhörigheter man har är de man bär i sin ryggsäck
• Samtal och reflektioner tillsammans med andra pilgrimer
• Den positiva andan som ”bubblan” Camino de Santiago är. Där alla har samma mål och hjälper varandra i en positiv andra. Ett alternativt bättre samhälle helt enkelt!

Jag själv då?

Jag själv har blivit än mer sugen på Caminon efter denna resa. Hade innan någon ide om att man kunde stycka upp Caminon och gå delar. Men väl på plats förstår jag ju att det är helheten som är grejen. Att man bör göra den hel och i ett svep för att uppnå Camino-effekter så att säga.

Jag skulle gå den för äventyret, absolut. Men inte bara. Då kan man gå någon annanstans, långleder i Europa finns det gott om.
Mitt syfte skulle vara acceptans. Jag tillbringar så mycket tid i mitt liv med att slåss mot väderkvarnar. Vägra acceptera det jag ändå inte kan förändra. Jag hoppas att Caminon skulle kunna ge mig det. Acceptans för de portioner som livet har lagt upp på min tallrik.

Läs också: Vandring på Camino de Santiago – Pamplona-Puente la Reina

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.