Zugspritze – Tysklands högsta berg

Vilket klimax för tågentusiasten och tillika ytterpunktsnörden! För nu ska vi få oss både en klassisk tågresa och en imponerande ytterpunkt till livs. På en och samma utflykt.

Vi befinner oss på tågluff i Europa och just nu i Garmisch-Partenkirchen i södra Tyskland. Den klassiska vintersportorten omgiven av berg i alla väderstäck. Kanske allra mest imponerande berg i söder ändå. Det är också här vi hittar Tysklands högsta berg.

2962 meter ska vi upp till idag. Och ja, det går utmärkt att vandra upp, vi kommer under vår dag rent att se vandrarna. På branta stigar i högalpin terräng. Oskyddade mot elementen och den rätt hårda vind som råder för dagen.

Men nej, detta äventyr är inte för oss idag (och ingen annan dag heller kanske?) Vi ska åka tåg och linbana. Eller plural är faktiskt på sin plats. För det är flera linbanor vi pratar här.

Zugspitze är ett äventyr som helst bokas i förväg och online. För det säljer slut. Inte veckor i förväg men kanske någon dag i förväg. När man har väderprognosen klart för sig, då är det läge att boka. Zugspitze round trip heter biljetten som vi köper. Berättigar som namnet antyder till en rundtur. En väg upp på toppen och en väg ner.

Tidig avfärd

Vi tar förstås det första tåget som går på morgonen. 8:15. Morgonen börjar med klart väder, men sen vet man inte riktigt vart vädret tar vägen, säger vår väder-app.
Detta är en gammal klassisk järnväg från 1930. Gamla långsamtgående tåg i blått och vitt. Kugghjul i mitten under, för att tåget ska kunna stiga så pass brant.

Ett trivsamt alplandskap utanför fönstret. Utan att anta alltför dramatiska former. Efter 40 minuter når vi Eibsee, ett friluftsområde och en sjö. Hit kan man också ta bilen. Men så jobbar ju inte tågentusiaster. Eller tågluffare för den delen.

Linbana eller tåg

I Eibsee kan man välja. Antingen sitta kvar och åka tåget upp till Zugspitzplatt, och sedan ta en kortare linbana upp till toppen. Eller så hoppa av och ta en nyare, längre linbana upp på toppen från Eibsee.

Linbana från Eibsee går fortare, bara 10 minuter. Men samtidigt, på tåget sitter man som redan. Hoppar man av, kan det vara kö till linbanan, eller tekniskt fel, eller nåt. Och då är det 1 timme till nästa tåg.

Vi sitter alltså kvar.

Zugspitzplatt

Nu stiger tåget brantare. Lite drama och utsikt hinner vi få oss till livs (höger sida) innan vi går in i en tunnel. Tunneln leder sedan upp till Zugspitzplatt där tåget stannar. Snitslad bana ut till linbanan. Men här uppe är så maffigt att vi inte kan motstå att stanna till och fota lite först. Linbanan går var 10:e minut så ingen fara om man missar en.

Toppen

Så når vi alltså toppen. Och wow vilket landskap, vilken utsikt! Vinden är dock hård och både fleece och jacka åker snabbt på här uppe.

Det visar sig att den absoluta toppen är lite vid sidan av, för att nå den måste man klättra på stegar upp till en kam, och balansera sig fram till en toppmarkering. Jag tänker tanken, det måste jag erkänna, men nej, inte i den här vinden. Den sliter nästan mobilen ur händerna på mig när jag fotar, så själva tanken på vad den skulle kunna göra med hela mig där uppe på kammen får mig att avstå. Men några modiga själar gör klättringen sista biten upp.

En del av anläggningen här uppe tillhör Österrike. Wilkommen ins Tirol! förkunnar en skylt glatt. Respektive Bayern åt andra hållet, Inte ett ord om själva länderna. Detta är två stolta självstyrande Bundesländer.

Linbana ner till Eibsee

Även på Österrikesidan finns en linbana, ner till Ehrwald. Den ska vi dock inte ta idag. När vi till slut är mätta på upplevelsen här uppe, väljer vi den långa linbanan direkt ner till Eibsee. Även härifrån är utsikten förstås makalös. Kabinen har ett litet glasgolv mitt i, som de andra resenärerna nogsamt undviker. Men som jag gärna står på.

Stanna till vid Eibsee

Nere i Eibsee är klockan bara 11. Solen skiner. Vi väljer att göra en kortare promenad halvvägs runt sjön. Många människor promenerar här idag. Eller badar, sup:ar eller cyklar. En populär rekreationsort.

Vi avslutar med lunch på en uteservering vid sjön. Flammkuchen känns lämpligt. Sedan återstår bara återfärden. Denna gång får vi byta tåg i Grainau. Himlen är betydligt molnigare och disigare nu, vi gjorde rätt som tog en tidigt start och rev av Zugspitze direkt på morgonen. I morgon kommer dessutom regn.

Fakta om utflykten till Zugspitze

Vi tyckte innan att det var lite rörigt att förstå sig på upplägget runt Zugspitze, så vi ska göra vårt bästa att förklara det så att ni kan förstå bättre.

Zugspitzeäventyret börjar i Garmisch-Partenkirchen. Vid sidan av den vanliga järnvägsstationen, precis väster om denna, ligger den helt nybyggda Zugspitze-stationen. Den är bemannad, så här kan man ställa frågor och köpa biljetter. Biljetter kan också köpas online. För att vara säker på att få biljett bör man köpa den i alla fall dagen innan. Det är en tur och returbiljett för Zugspitze man ska köpa. Biljetten som benämns print@home behöver inte skrivas ut utan man kan ha den i mobilen. (annars vet man ju aldrig med Tyskland som ligger lite efter Sverige vad gäller digital mognad ändå) Denna biljett kostar 68 Euro för en vuxen.

Biljetten gäller för en upp- och en nedfart på Zugspritze. Sedan kan man själv välja hur man tar sig upp respektive ner. Antingen tåg från Garmisch-Partenkirchen och hela vägen upp till Zugspitzeplatt och sedan linbana upp till toppen.

Eller så hoppar man av i Eibsee och tar den längre linbanan därifrån upp till toppen. Man gör som man känner för. Men definitivt ska man prova båda vägarna när de nu finns.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.