Man ska prova allt minst en gång? Kan det vara ett bra måtto tro? Tja men inte om det gäller olagliga eller direkt farliga saker förstås. Men att förflytta sig utanför sin comfort zone och prova något som man egentligen aldrig skulle få för sig att prova. Om man valde helt själv liksom. Den devisen tycker jag helt klart att man ska försöka leva efter.
När jag reser med andra än Christofer och mina barn blir det ofta så. Andra viljor och andra vanor gör att man lockas ut på delvis andra saker än man är vad.
Allt som man får prova gillar man kanske inte. Men då har man i alla fall provat. Och ibland blir det riktiga höjdarupplevelser av det oväntade. Som när vi gick på guidad Beatles-tur i Hamburg till exempel. Skulle vi aldrig kommer på, på egen hand. Men så trevligt!
I Kappadokien är det dags igen. Vi ska kläs upp i klänningar och fotas av ett fotograf-team.
Klänningsprovning
Vi tror först att det är fråga om traditionella turkiska kläder. Och såna finns också, ska det visa sig sen. Men när vår ”personal dresser” dyker upp på vårt hotell före middag, så är det inga folkdräkter hon har med sig i påsarna, visar det sig. Det är långklänningar. Inga vanliga långklänningar heller, som det faktiskt går att gå i. Utan klänningar med gigantiska släp. De är helt klart sydda bara för att posera i och inget annat.
Röda, rosa, klargula! Turkiska färger som är helt omöjliga på mig. Men det finns en grön. Det är min färg. Den kniper jag. Men just denna modell är utan axelband, visar det sig. Och det funkar tyvärr inte. Så jag får välja om till en havsturkos i stället, fastän modellen väl sitter så där.
Men nu har jag en klänning i alla fall. För morgondagens photoshoot.
The real deal
Nästa dag är det minusgrader. Vi har fått reda på att vi ska fotas inomhus. Inga drömmiga landskapsbilder i de böljande klänningarna. På grund av vädret förstås. Eller inomhus och inomhus. I en atriumgård i en mattaffär. Först en och en och sedan i grupp. Först ovanifrån. Kan det vara fotografens specialtrick för att alla våra rynkor ska slätas ut? För vi reseskribenter på den här resan har alla passerat 50. Inga skira oförstörda influensers så långt ögat når. För dagen dessutom i ridhjälmsfrisyrer. Direkt från en uppfriskande ridtur i ett snöigt Kappadokien.
Drönare ovanifrån alltså. Det känns konstigt. Jag förstår inte riktigt vad det är han försöker göra med den där drönaren. Filmar han? Fotar han? Och ska jag verkligen titta uppåt? Men sen är det över och det var nog it liksom. My chance to shine.
Vi får alla bilder och filmer till våra telefoner. Man ser väl så där ut. Fotogenique har aldrig varit min främsta usp. Två unga asiatiska tjejer kommer också till mattaffären. Och köper ett photoshoot i traditionella kläder.
Att göra en photoshoot i Kappadokien
Om man gillar att fixa sig och posera för kameran kan detta absolut vara en rolig grej att göra i Kappadokien. Hade jag t.ex. rest med min dotter Alva hade jag gärna gjort en sån här sak tillsammans med henne. Hon hade ju helt klart blivit gorgeous på bild. Men helst då ute i Kappadokiens landskap förstås.
Fotografens Instagram är proppfull av härliga, fantastiska bilder på unga vackra damer i fantastiska klänningar. Typ så här.
Läs också: 4 trevliga restauranger i Kappadokien
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Det ser ut som ett roligt koncept, lite som att få vara prinsessa för en stund. Och färgen på klänningen klär dig, fina bilder 😊👍
Ja verkligen prinsess-feeling. Jag tycker att jag ser rätt anskrämlig ut, men det är väl så, själv är man sin värsta kritiker. 🙂
Tänk att man ska hinna bli 50 innan man får bli modell för en dag hahahaha. Tycker ändå vi var modiga. Vår danska kollega gick in med helt rätt inställning :). Just do it. Hade så klart underlättat om man hade tagit sig tid att kika på fotografens konto i förväg.
Ja helt sjukt att det dröjde så länge innan vi fick ett erbjudande! 🙂
Men vilken kul grej! Fin färg på klänningen också. 😊
Ja rätt kul faktiskt! Hade ju velat ha den gröna, men den här blev kanske rätt ok ändå. 🙂