Egentligen borde väl alla restauranger vara fantastiska? Eller i alla fall helt ok. För varför bryr man sig ens om att ha en restaurang om man inte gillar att laga god mat och att ge bra service? Vad är vitsen liksom? Så tänker vi ofta när vi råkar ut för en riktigt dålig restaurang på resa. Det borde ju vara passionen för mat som driver en människa att bli kock. Och passionen för människor som gör att man väljer ett serviceyrke? Tänker vi i alla fall. Och ändå träffar man allt för ofta på restauranger som misslyckas på ena eller bägge av dessa punkter.
Men snälla och tålmodiga som vi nu är, här kommer en vänlig liten steg för steg guide för alla restauranger. Några självklara och enkla tips hur man gör åtminstone oss nöjda, glada och mätta i magen.
Så här gör man om man till varje pris vill vara dålig
Ber gästerna byta bord (gärna flera gånger)
Två gånger har det hänt oss att personalen flera gånger ha bett oss stiga upp från bordet och byta plats. Om det finns en rimlig orsak till det, och man ber klädsamt om ursäkt för besväret och om det bara händer en gång på samma restaurang är det förstås helt okej, men som på Hotell Malmen på Södermalm i Stockholm då hela restaurangen var tom och vi ändå skulle byta bord två gånger. Eller på Hotell Grand Canyons restaurang nu i höstas i Gorges du Verdon, Frankrike, då man först bad oss flytta med hänvisning till att borden med duk var för ätande gäster och vi lydigt flyttade till bord utan och man sedan kom och la en duk på vårt nya bord och bad oss flytta. Ja men i dessa fall lämnar man förstås restaurangen istället.
Är öppet otrevlig
I Vernazza, Cinque Terre blev vi överlyckliga när vi såg ett ledigt bord på en av uteserveringarna efter vår svettiga vandring. Vi satte oss ner och blev genast utskällda av servitören, för de hade ju en lång, lång kö där inne till alla bord. Det visste ju inte vi och vi känner att man hade kunnat uppmärksamma oss på det på ungefär en triljon andra mer trevliga sätt.
Serverar fel mat – och tar betalt för den
Det här är en riktigt härligt klassisk historia. På vårt boenden på Koh Rong, Sok San New Beach Bungalows, fick man alltid vänta minst en timme på maten. Denna vår sista kväll på plats fick vi dock vänta i hela 3 timmar eftersom veckan varuleverans ankom ungefär samtidigt som vi beställde. Vi köpte detta, inga problem. När maten kom var Christofers portions fel mat. Vi försökte utan framgång påtala det och fattade sedan beslutet att han fick äta ändå. Vi var ju rätt hungriga vid det laget.
Precis när han ätit upp kom den rätta maten in. Den lämnade vi förstås. Men sedan ville restaurangen ha betalt för alla tre tallrikarna!
Visar ensamgästen att hen är en kostnad
En ensam matgäst ses som en förlorad inkomst. Alltså man måste ge bort ett bord för två men får bara betalt för en portion mat. Den har en vän i restaurangbranschen berättat. Okej, fair enough, allt handlar om lönsamhet och pengar. Så funkar världen.
Men när man tydligt och klart börjar visa detta för ensamgästen, då har man definitivt missuppfattat något.
Som när jag anlände själv till Hotell Södra Berget i Sundsvall i somras och Restaurang 180 grader. Det var tisdagkväll och klockan var 21 på kvällen. 5 tomma fönsterbord för 2. Men nej, kyparen vägrade ge mig ett, fastän jag frågade. Jag fick i stället ett bord mitt i restaurangen, precis bredvid ett stort stimmigt sällskap. Jag satt kvar till restaurangen stängde klockan 22 och samtliga 5 fönsterbord förblev tomma fram tills dess.
Usel mat
Oj, alltför många gånger har man väl fått usel mat på resa tyvärr. Hur kan det vara så svårt, undrar man ju varje gång. Glömmer aldrig den där restaurangen nere i hamnen i Cavtat, där jag beställde en skinksallad och fick en tallrik med skivad burkskinka, skivad kall kokt potatis, ett salladsblad och en tomat. Eller den där burgaren i Kotor som smakade som filtret i spisfläkten i en gammal ungakarlslya.
Ger gästerna noll uppmärksamhet
Händer också alltför ofta, tyvärr. Senast faktiskt på STF´s turiststation i Abisko i somras då vi bokat bord för att lyxa till det en kväll och äta 3-rätters. Förrätten gick bra. Men sen fick alla andra gäster i restaurangen sin varmrätt. Utom vi. Fler och fler fick efterrätt. Vi sökte personalens uppmärksamhet, men de tittade liksom bort. Gick och småpysslade vi andra bord, fyllde på vatten. Dukade upp för nya gäster.
När vi till slut fick kontakt spelade det liksom ingen roll längre. Middagen var helt misslyckad även om maten i sig smakade bra. Det kändes verkligen som att personalen markerat att just vårt sällskap var utan betydelse. Och betala det höga priset fick ju vi göra, precis som alla andra.
Så här gör man som restaurang för att vara bra
Välsmakande mat
Det kan inte vara svårt. Vi menar det finns ju kockskolor och allt. Och själva hemma, helt utan professionell utbildning lyckas vi oftast ganska bra, om vi får säga det själva.
Men få saker gör oss så lyckliga på resa, som när vi hittar riktigt god mat. I byn Moustiers-Sainte-Marie i Provence till exempel nu i höstas. Massor av turister på plats. En restaurang, Le Relais, precis bredvid byns huvudattraktion vattenfallet. Som upplagt för en klassisk turistfälla?
Nejdå, här serverar man fantastisk, välsmakande och kreativ mat. En av resans bästa.
Något extra som ingår
Det här kan man ju så klart inte kräva. Men det är ett enkelt sätt att plocka extrapoäng på. En liten mini-förrätt eller aptitretare som kommer in före den beställda maten. Något litet efter. Ett glas Limoncello, som bjuds på efter middagen. Som så ofta i Italien.
Sånt gör alltid oss så glada och positivt inställda.
Personlig service
Ibland träffar man på så trevlig och tillmötesgående personal att det nästan inte spelar någon roll vad maten smakar.
Som i Seoul nu i november. När vi hittade den där billiga, lokala syltan i kvarteret. Med Korean BBQ. Ingen i personalen pratade engelska. Så ägaren kom helt enkelt ut och bestämde vad vi skulle äta. Sedan sprang damerna runt vårt bord hela kvällen. Knöt på oss förkläden, stekte köttet åt oss på hällarna på bordet. Serverade, assisterade. Kom med olika små rätter. Visade hur vi skulle äta. En oförglömlig kväll, helt enkelt.
Eller krögaren på Milos, på restaurang Barriello i Tripiti. Som mös runt bland borden hela kvällen och löste världsproblemen, samtidigt som han skröt upp sina välsmakande långkok till grytor.
En utsikt
Inte heller något man kan begära. Men tänk så glada vi blir, och så gott maten smakar! Om vi får en aldrig så liten utsikt med på köpet också.
Läs också: Bästa maten vi ätit på resa – dessa måltider kommer vi aldrig att glömma
Vill du läsa om fler av vår upplevelser på resa? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Usch, vad jag blir upprörd! Restauranger som lurar och behandlar sina gäster på det sättet… Tyvärr är svenskar alltför ofta så flata i dessa situationer. Om vi var mer ”amerikanska” och sa ifrån skulle lurendrejarna i restaurangbranschen inte komma undan med så mycket. Själv säger jag alltid ifrån, medan medföljande skäms och försöker hyssja mig. Men näe, man har faktiskt rätt att kräva att få det man betalar för. Vi är inte där för att göra dem en tjänst, som vi dessutom betalar dem dyrt för.
Jag brukar tänka att jag ska bete mig bättre än dem. 🙂
Kul inlägg! Fast passionen för mat som driver en människa att bli kock och passionen för människor som gör att man väljer ett serviceyrke? Nej oftast inte alls. En gång ibland kan man ju hoppas. Det är väl passionen för att kunna betala sina räkningar som gäller för de flesta, tänker jag. Och särskilt på restauranger där man på förhand vet att gästen nog bara kommer en gång. Då spelar det liksom ingen roll. Vilket förstås är jättetråkigt och en av anledningarna till att jag, särskilt om jag åker charter, försöker få lägenhet med eget kök. 🙂
Ja så är det kanske. Fast man hoppas ju på motsatsen. 🙂
Jag tänker att Tripadvisor borde ha roddat om spelplanen lite för alla turistfällor där ute. Nu för tiden finns ju faktiskt möjligheten att välja bort de riktigt sunkiga turistfällorna. Om man orkar.