Abisko – en riktig klassiker bland nationalparker

Abisko nationalpark har jag ju varit i flera gånger. Ärligt talat utan att fundera så mycket på just det där med nationalpark. Jag har greppat och inmundigat Abisko som en helhet. Som det fantastiska högfjällsområdet som det är. Vandrat över fjällhedarna, längs Torneträsk. Åkt tåg, sovit, ätit i nationalparken, ska det visa sig när jag undersöker saken närmare.

Nu är jag tillbaka för tredje gången på nationalparksmark. Och den här gången gör jag just det. Funderar. För var exakt sträcker sig nationalparken, vilka är dess kännetecken och hur kom den till där en gång?

Historia

Allt hänger ihop i Abisko ska det visa sig. För först har vi gått Rallarvägen och besökt Tornehamn och Rallarkyrkogården. Läst om det stora och avancerade bygge som Malmbanan här igenom var.

Och sen kom nationalparken som en följd av det, ska det visa sig. För när man ändå byggde malmbanan, vars syfte var att transportera järnmalm från gruvorna i Malmberget och Kiruna till hamnen i Narvik, då passade man ju på att bygga stationer längs vägen också.

Svenska Turistföreningen var snabbt framme och byggde sin fjällstation redan 1902, samma år som Malmbanan stod klar. Detta området var alldeles för fantastiskt för att järnvägen inte skulle utnyttjas till turism också. Länge var järnvägen enda sättet att ta sig till Abisko. Vägen, E10:an blev färdig först 1982 (mycket riktigt var det detta år jag för första gången besökte Abisko).

1909 instiftades 9 nationalparker i Sverige, de allra första i hela Europa. Abisko nationalpark var en av dem, Hamra, Garphyttan, Ängsö, Gotska Sandön, Pieljekaise, Sarek, Stora Sjöfallet och Sonfjället de andra 8.

Abisko är nu en av få nationalparker i Sverige (eller kanske den enda?) som man kan bo i med hotellstandard och helt klart den enda som man kan åka tåg rakt in till.

Att besöka Abisko nationalpark

Kungsleden

I centrum för Abisko nationalpark ligger Abiskojåkka, jokken som grävt sig en egen dramatisk kanjon längs sin väg ner till Torneträsk. Här frodas en rad sällsynta växter. Nationalparken sträcker sig från Torneträsk strand och ända bort till Abiskojåkka-stugan. Kungsleden går därmed sin första etapp inom nationalparken.

Förmodligen är det allra bästa sättet att tillgodogöra sig Abisko nationalpark, att vandra just Kungsledens första sträcka. Då följer man alltså jokken hela vägen genom fjällbjörkskog.

Abiskojåkka

Vi väljer i stället att gå en kortare promenadslinga runt kanjonen. Ingen jättevildmarksupplevelse. Gott om folk, informationsskyltar och räcken. Men trevligt ändå eftersom kanjonen är så spännande. Stigen söder om järnvägen erbjuder närkontakt med jåkken. Man kan klättra på klipporna och utforska den hårdskiffer- och dolomit som klipporna här består av, och känna närhet till vattnet. Norr om järnvägen är kanjonen djupare och man befinner sig därmed längre ifrån vattnet. Större dramatik här alltså, men ingen närkontakt. Här nere hittar man också guldkronan som finns vid vissa av våra svenska nationalparker.

Intressant är också att titta på och läsa informationsskyltarna om grottan som jåkken kommer ut genom under järnvägen. Den är inte naturlig utan byggdes av rallarna vid förra sekelskiftet. Innan var här ett vattenfall, men genom att leda om Abiskojåkka i en tunnel, slapp man bygga en bro.

Torneträsk

Tidigare år har jag promenerat längs Torneträsk. Här finns ett gäng stigar att välja bland, plus att den kända Rallarvägen går här.

Nuolja

Abiskos eget husberg heter Nuolja. Bergets position gör att Abisko hamnar i regnskugga och har en av de lägsta nederbördsmängderna i Sverige. Abisko, och hela Torneträskområdet, har annars ett mera maritimt klimat än fjällvärlden i stort och har svalare somrar och mildare vintrar jämfört med andra platser. Detta beror närheten till Atlanten i väster.

Upp på Nuolja kan man vandra eller ta linbanan. 195 kronor enkel väg kostar linbanan. På tok för mycket för två snåljåpar som oss. Vi vandrar upp bakvägen istället från Björkliden. Tyvärr en regnig och molnig dag med noll sikt. Men Aurora Skystation har trevlig stämning och fika avsett väderlek.
Hit upp kan man köpa norrskenspaket under vintern.

Nationalparken sträcker sig precis upp på toppen av Nuolja. Här uppe är det gott om rovfågel, man behöver inte vandra många minuter innan man får syn på någon på himlen.

Naturum

Sedan återstår bara naturum innan vi känner att vi verkligen gett Abisko nationalpark den tid den förtjänar denna gång. Vi går in en sväng och läser lite, kollar kartorna och försöker identifiera rovfåglarna som vi spanat på från Nuolja. Abisko är verkligen en av de mer besöksvärda nationalparkerna i Sverige.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

Relaterade inlägg:

Vandring till Soldalen i Stora Sjöfallets nationalpark – och Vägen västerut Pieljekaise – en nationalpark, ett berg och en bestigning Vandring i Björnlandets nationalpark – fastän det egentligen borde varit för sent Vadvetjåkka nationalpark – vår vandring