Vandring från Neuschwanstein till Tegelberg – VM i slottsvyer

Slottet Neuschwanstein är en riktig kändis. Bayerns, kanske södra Tysklands största sevärdhet. Det kommer ett särskilt inlägg om slottet också. Om tips och tricks, do´s and dont´s, och alla de andra oumbärliga detaljerna. Men först, allra först måste vi bara berätta om vandringen som vi gjorde här.

För nej, vi kom inte, som 90% av besökarna över dagen. Stressade inte upp till slottet via shuttlebussarna, tog bilden från Marienbrücke och så ner igen, tillbaka till München. Vi anlände långsamt med tåg, ända från Sverige, stannade här två nätter, i ett rätt skönt och vackert hörn av Tyskland, vid foten av Alperna och på gränsen till Österrike.

Tidig start

Vi kör en tidig start på dagen. Av flera orsaker. Hettan, som nattens regn- och åskoväder inte rådde på. Mängden besökare vid slottet. Att stå i kö för att överhuvudtaget komma ut på Marienbrücke är väl ingen dröm direkt.

Lämnar vårt guesthouse i Hohenschwangau redan 08:50 på morgonen. Styr mot slottet, Neuschwanstein. Fast redan efter någon serpentin, tar vi upp höger i stället för allfartsvägen. En grusväg som ingen annan går, brantare men snabbare. Kommer upp söder om slottet och precis vid brofästet till Marienbrücke, alltså den berömda bron som erbjuder förstklassiga vyer över Neuschwansteins slott.

Vyn gör sig nog allra bäst nu faktiskt, i tidigt förmiddagsljus. Här är folk, men inte galet på något sätt. Vi tar bilderna. Hur ska vi kunna låta bli? Slottet ropar och lockar, suger kamerorna ur händerna på oss nästan.

Här vänder ju många. Typ 99,5% av besökarna. Men inte vi. Vi har en agenda. En vandringsagenda.

Vandring till Tegelberg

För här startar vandringen till Tegelberg. Tegelberg som är ett berg och en linbana. 3 timmar ska den ta enligt skyltarna. Och bara 900 höjdmeter enligt Google.

Stigen går i sicksack uppför i skogsmiljö. Då och då når den kanten på berget ut mot Newschwanstein och en vy öppnar sig. Vi får så många vyer av slottet som vi gärna kan önska oss. Från olika vinklar och höjder. Alltmedan vi stiger. Vi tar några insupningspauser på kanten av klippan.

Så småningom rör vi oss bort från slottet som nu hamnar utom blickfånget. Stigen blir svårare nu. Branta partier och, ve och fasa, även några korta svindelpartier. Men Christofer biter föredömligt ihop och jobbar sig vidare.

Karta har vi ingen, och inga skyltar finns längs vägen. Men vi känner oss ändå trygga i att vi är på rätt väg. För här finns ju bara en väg. Vyerna är det bayerska slättlandet med sina många turkosa sjöar åt ena hållet. Och Alperna åt det andra.

Så ser vi linbanan. Både själva banan med sina vajrar och betongpelare. Och själva toppstationen. Det är dit vi ska, men vi inser att vi har många höjdmetrar kvar. Då kommer kabinen. Svischandes högt över oss. Vi fotar. Och passagerarna vinkar entusiastiskt mot oss.

Sista biten är bara att bita ihop och göra. Uppåt, uppåt. Svetten rinner längs ryggarna och ner över shortsen. Tur att vi gick tidigt ändå, säger vi till varandra, denna vandring i eftermiddagshettan hade inte varit rolig. Exakt 3 timmar efter avgång från Marienbrücke går vi i mål.

Målgång i form av en Bierstübe på toppen. Vi är de enda som sätter oss i solen. Vi är ju för fasen svenskar, det är ju det som definierar oss som en nation, att vi alltid, alltid väljer solen och inte skuggan! Beställer in först gulaschsoppa och sedan apfelstrudel. För det här måste firas. Vilken vandring, vilken dag, vilken fullträff vi fick in på vår dag i södra Bayern.

Tegelberg Linbana

Nu återstår bara en sak, att åka linbanan ner. Vi positionerar oss listigt till vänster i kabinen. För vi vet vad som kommer. Två tredjedelar ner blir Neuschwanstein synligt från linbanan. Från andra håller mot för Marienbrücke, med framsidan emot oss. Världsklass.

Från linbanans dalstation återstår sedan bara en 25 minuters promenad. Även nu med slottet i blickfånget. Vi dråsar in på vårt guesthouse vid halv tre-tiden. Trötta men sjukt nöjda.

Fakta om vandringen

Vår vandring startar i Hohenschwangau och går till Tegelberg-linbanas toppstation. Vi är ute i 3 timmar och 34 minuter, går 7,23 kilometer och 921 höjdmeter uppåt.

Denna vandring kan förstås göras nedåt också. Då börjar man med linbanan. Nackdelen är att man då anländer till Neuschwanstein mitt i den brådaste tiden med massor av folk. Dessutom är ju nedåt tuffare för kroppen, och svårare i brantare partier. Vi föredrar uppåt. Men man gör som man vill.

Läs också: Neuschwanstein – allt du behöver veta inför besöket

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.