I sommar föddes min dröm om Alpackor. Alltså var har detta nallebjörns-lookalike-djur hållit sig gömt hela mitt liv? Men plötsligt svämmade mina sociala flöden över av bilder på fluffiga, ulliga, nyklippta och not so much-nyklippta alpackor. Jag ville också krama, mata och försiktigt, försiktigt känna på det mjuka fluffet.



Mickelbo gård

Mickelbo gård fanns inte när min barn var små. På den tiden jag finkammade Umeå med kranskommuner på lämpliga skollovsaktiviteter. Annars hade det varit perfekt för oss förstås. Två så djurälskande barn som mina hade förmodligen velat bosätta sig där ute hela skollov i sträck.


Gården ligger dryga 30 minuter norr om Umeå längs väg 364 mot Botsmark. Här finns, förutom alpackor då, kameler, jakar, får, getter, marsvin, fåglar, lamor, åsnor. Ja, nu glömmer jag förmodligen några djur för det finns verkligen massor.
Dessutom servering med fika och enklare lunch samt en lekpark och ponnyridning. Inträdet kostar 130 kr för vuxna och 70 kr för barn.

 


Vårt besök

Nej gården fanns inte när vi som allra mest behövt den och kanske älskat den som allra mest. Men den finns nu och jag har inga som helst problem att övertala mina två barn, 17 och 20 år om ett besök. Kärleken till djur är intakt.

Avgångstid bestäms av när Alva rimligen kan tänkas vakna. 12:00. Som av en slump anländer vi då 12:45, det vill säga en kvart innan alpacka-matningen.
– Den är trevlig, den ska ni inte missa, säger killen i entrékassan. Taget.

Klockan ett står vi uppradade vid södra grinden till alpacka-hagen. Bredvid kamelerna. En 4-hjuling anländer med foder. Vi och alla de andra förskolebarnen får varsin glassbägare med torrfoder att förmedla vår kärlek till alpackorna med. Skådespelet kan ta sin början.


Grindens öppnande är den signal som alla fluffiga alpackor väntat på. I bredd som flickorna i Skam, galopperar de i en vit-brun-röd alpacka-kolonn genom hagen så att ull-fluffet yr. Vittjar våra glassbägare koncentrerat. De små barnens är mest populära. Hamnar deras glassbägare liksom på en bättre höjd än våra, funderar vi avundsjukt? Jag försöker balansera både bägare och kamera i samma grepp. Det går så där. Alva får ta över min ammunition, medan jag går in i fotograferandets värld.




När bägarna är slut börjar alpacka-armadan dammsuga gräsmattan på tappade alpacka-frolics istället. Målmedvetet och fokuserat. Jag upptäcker för sent att det bara är jag kvar i hagen nu. Alla andra har tröttnat och gått vidare. Matar kameler med björkkvistar nu, eller getter med gräs.


Alpackorna strosar tillbaka till sitt foderbås i andra änden av hagen. Jag försöker häva en kramp i knäna. Alva försöker se ut som att hennes mamma är någon helt annanstans än på huk i en tom alpacka-hage. Jag glider ut när jag fått igång benen. Försöker se ut som att jag varit på väg till lamorna länge nu.

För taggad, för på, för uppslukad. Men alpackorna älskade inte mig som jag dem. De tycker inte ens om att bli klappade, flyger högt om man försöker på baken. Kramen hängde inte ens i luften. Nu får jag prova att trakassera tamråttorna i stället. Eller de turkosa undulaterna. För kramas, det ska jag, efter 130 spänn i inträde.



Vad är en Alpacka?

Alpackan är ett domesticerat kameldjur från Anderna. Den finns naturligt i områden i Peru, Bolivia, Chile och Ecuador. Liksom laman kan det “spotta” i en utsatt situation. Ett spott som egentligen är kräks, då det är magsaft och inte saliv som kommer.


I Inkariket avlades alpackor för sin fina ull. I Sverige importerades de första alpackorna i början 1990-talet och har sedan dess ökar i popularitet. Man har dem för att beta av marker, som sällskapsdjur och för ullen. Samt naturligtvis för att visa upp för besökare som på Mickelbo gård. Idag finns gårdar där man kan besöka alpackor på de flesta håll i Sverige.

Alpackorna har till skillnad från de flesta andra betesdjur speciellt toalettområden i sin hage och kan inte leva utan sällskap av flockmedlemmar av den egna rasen. En fin avelsalpacka kan kosta flera hundra tusen i inköp i Sverige.



Läs också: Att se och göra i Umeå – guide till Norrlands huvudstad

Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

2 kommentarer

  1. Men åh så många fina djur, härligt att du fick uppfylla alpackadrömmen! 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *