Sedan 17 år är jag Umebo. Alva var nyfödd när vi flyttade. Har inte de där heta lokalpatriotiska känslorna som infödda ofta har. Betraktar fortfarande staden lite från sidan. Som från en som egentligen inte hör hemma här. På tillfälligt besök. Fast nuförtiden kanske det är just precis det jag gör. Det kanske är i södra Sverige jag inte längre hör hemma? Det verkar ha blivit så hårt och kallt, Sverige. Så polariserat, så stängt? Jag vet inte ens om mitt Sverige finns kvar där nere i söder, eller om det är ersatt med något annat?

Umeå är ännu det omvända. Umeå är en lugn och trygg och bekväm stad att bo i. Där man aldrig är rädd, där man fortfarande pratar med varandra. Där medmänsklighet och omtanke ännu ryms på vägen till och från skola, jobb och mellan vardagsbestyr. Där man cyklar överallt och alltid möter någon att säga hej till. Dessutom en stad där alla alltid tränar.

En stad där det är inne att vara vanlig.
– Kom förbi närsom, vi har liks inget särskilt för oss, kan man säga i Umeå utan att, som i Stockholm, gräva sin egen sociala grav. Det är inte så märkvärdigt. Och ska heller inte vara. En hantverkare kan lämna dörren öppen efter sig. Jag kommer ju hem om bara några timmar.

Umeå är två städer i en. Det gamla och det nya. Det nya Umeå har sitt centrum vid Universitetet och Norrlands Universitetssjukhus. Till och med en egen järnvägsstation. För att distansera sig. Här uppe hittar jag knappt. Känner mig inte riktigt hemma. Här är nästa alla inflyttade till stan. Har kommit för forskartjänsterna och studierna. Har sin hembygd i Stockholm, Skåne, Tyskland eller Indien. Har tagit en bit av världen med sig hit till Umeå.

Det gamla Umeå som ett förvuxet Kramfors. Alla känner alla och det är fortfarande viktigt vem som var ihop med vem i 8:an och vem som blev fullast på skolavslutningen i 9:an. Rangordningar från Grubbeskolan och Tegs Central som befästs och tuppfäktas om runt bowlingbanan på O´learys ovh i bjärta Peak Performans-jackor på högfjällshotellet i Hemavan.

Och så vi själva som står där mitt emellan. Inte det ena, inte heller det andra.

Jag ni hör ju själva. Varma och svala känslor för staden om varandra alltså. Det här är inlägget som aldrig skulle hända. Min guide till Umeå. För dig som besökare.

Att se och göra i Umeå

Umeå är staden utan sevärdheter. En beklämmande sanning som drabbar hårt och insiktsfullt varje gång det vankas gäster från söder. Men man gör ju det bäst av situationen och kokar soppa på en spik. Eller hur?

Gammlia

Länsmuseet i Umeå heter Gammlia och för att överhuvudtaget förstå namnet krävs en grundkurs i västerbottniska. Själv förstår jag “gamm”, som ju betyder “gammal”, men måste konsultera museet självt för att förstå hela ordet. “Den gamla sluttningen”. Och så var det med det.

För mig som är uppväxt i Gävle med sitt i mitt tycke fantastiska Länsmuseum, var det något av en chock att för första gången besöka Västerbottens länsmuseum. Var detta allt liksom? Men ja, så är det. En trevlig utomhusmiljö är det dock med lantgårdsdjur och gamla vackra byggnader som flyttats hit. T.ex. finns en gammal skolbyggnad som sommartid bemannas med en autentiskt klädd lärarinna som gärna lär nutida barn skriva på griffeltavla och sudda med hartass. Det hade vi inte i Gävle, det ska medges. Har man tur kan det även bakas tunnbröd i bagarstugan på området. Fast nu pågår en stor-renovering av området, som kan vara några somrar till om vi alla har otur.

Den gamla skolan

I båtmuseet på området, finns en alldeles riktig båt inbyggd i huset. Som man får klättra på hur mycket man vill. Det har väl räddat en och annan lovdag i barnens tidigare åldrar, det ska medges.

Sara Lidman-tunneln

På krypavstånd från min egen bostad finns tunneln under järnvägen mellan stadsdelen Haga där jag själv bor och centrala stan. Tunneln har vissa stadsbyggnadstekniska svagheter, i och med att det tjänar som cykelpassage och farled för byte av plattform för järnvägsstationen samtidigt. Många är de nästan-krockar som jag bevittnat här. Men utsmyckningen är fantastiskt med sina Sara Lidman-citat. Jag läser ett par av dem varje gång jag passerar fortfarande. Efter 6 år.


Bildmuseet

Det är ju här man allt som oftast hamnar. Med de där besökarna söderifrån ni vet. För att det är en fin promenad dit. För att byggnaden är så vacker. För att souvenirshoppen är rätt trevlig. Och för att museet faktiskt inte är så tokigt det heller. Även om gästerna är skeptiska innan, så brukar de tina upp på plats.

foto: Robert Rösth

Skate- och parkour-parken

Gillar du skate-board? Eller parkour? Grattis då är du hemma. Umeå har investerat i en skit-cool skate- och parkour-park nere vid älven. Vi övriga kan promenera förbi och kika lite försiktigt.

Badhuset (Navet)

Badhus har ju alla städer, eller? Ja men det måste ändå nämnas. För Umeå hade så länge så länge, bara en gammal sliten simhall. Där man kunder simma 600 meter bröstsim. Det var stort när Navet kom. Ett alldeles riktigt badhus med rutschkanor och sånt.

Stadsvandring

En grej som jag själv verkligen skulle vilja göra någon gång. Men somrarna är ju så korta. Kanske blir det av så småningom. Under somrarna avgår 16:00 en stadsvandring från Folkets hus. Tisdag-lördag. Olika teman olika dagar. Stadsvandringen är gratis.

Skulpturparken

I Umeås västra utmarker, vid det gamla mentalsjukhuset Umedalen, finns Skulpturparken. Här kan den konstintresserade bese skulpturer i det före detta sjukhusets parkområde.

IKSU Spa

När vi ändå befinner oss i Umedalen kan vi inte låta bli att tips om IKSU Spa. I en av sjukhusbyggnaderna är ett mycket vackert och trevligt spa beläget. En heldag här är alltid en uppskattad och trevlig present i Umeå-kretsar.

foto: Andreas Nilsson

Udda museer

Är det bara jag, eller har Umeå en ovanligt uppseendeväckande mängd udda museer? Eller vad sägs om gitarrmuseum, skidmuseum, sjukhusmuseum, MC-museum? Och kvinnohistoriskt museum. Som ligger i nya kulturhuset Väven, men som jag fortfarande inte hittat till. Var ligger det, inga skyltar finns? Någon som vet och hittat dit?

Att se och göra precis utanför Umeå

Det var väl det hela tror jag. I själva Umeå stad liksom. Sen har vi ju Umeå med omnejd också. Där har vi följande.

Klabböle energicentrum

En trevlig utflykt precis söder om stan och älven. Här har Umeå Energi ett energicentrum. Man har ett lite museum där barn får lära sig mer om energi. Några kulturbyggnader och en spännande gammal flottarränna där barnen i full kareta kan ruscha ner mot älven. Fast stanna innan de trillar i helst då. Sedan finns en hängbro över älven som är helt ofarlig såvida signalen inte skulle råka ljuda. Då har man X antal minuter på sig att ta sig på betryggande avstånd innan vattnet kommer. Det från fördämningarna i kraftverket.

Fast det har ju aldrig hänt när jag har varit där. Hur gärna jag än vill och hoppas. Jag som gillar att leva on the edge liksom.

Umeå Energicentrum i Klabböle. foto: Johan Gunséus/Synk

Laxtrappan

Laxtrappan i Sörfors var jag till på min födelsedag, den 5:e augusti 2004. Precis rätt tid för att se laxarna hoppa. Galet rolig grej ändå. För oss som gillar djur. Sedan har jag återvänt en ziljon gånger med barnen samma tid på året, men laxtrappan har varje gång varit under renovering. Kanske är den klar nu?

Konstväg Sju Älvar

Från Umeå utgår Konstväg Sju älvar. Kul grej ändå om man ska åt Vilhelmina till att räkna in konstverken. Fast alla syns ju inte från vägen som synd är.

Norrbyskär

Norrbyskär är en ö söder om Umeå. Många är de Umeåbor som för något glansigt i blicken då denna ö nämns. Sågverk och idealsamhälle under direktör Kempe då det begav sig och förra seklet var ungt. Nu mest en igenslyad ö, kan jag tycka ändå, som respektlös utböling. Fast här växte min kära morfarskusin Valdemar upp och därför är ön med sitt museum och sin analoga bowlingbana lite besöksvärd för mig ändå.

Älgens hus

Utanför Bjurholm i Balsjö, ca en mil väster om Umeå finns en älgfarm. Detta har varit en favoritutflykt för mig och mina barn under deras uppväxt. Vi brukar komma i juni när kalvarna ännu är små och söta. Och så ta en glass efteråt förstås. Sa jag att vi gillar djur?

Alva long time ago

Forsränning

Längs Vindelälven kan man prova forsränning. Lika roligt som blött. Läs om våra äventyr i forsen här.

Men sen då?

Ja då återstår bara det bästa av Umeå. Den oändliga och lättillgängliga naturen. Läs om utflyktsförslag här och här.

Isälvleden
Stockholmsgata

Bästa promenaden

Älven, älven älven. Börja vid den vackra Rådhusparken och gå längs den norra sidan. Gå österut för att passera snygga Bildmuseet och arkitekthögskolan. Tag västerut för lite mer lummiga, rogivande omgivningar. Antingen hittar man en bro och tar sig över på södra sidan. Eller så snor man. (norrländska för att vända)

foto: Jimmie Schmoranz/Peter Malmsten

Att äta ute i Umeå

När vi flyttade till stan bestod restaurangutbudet av rullpizza och plankstek. Numer kan man äta riktigt bra i Umeå. Framför allt tycker vi att det är spännande att det etniska utbudet ökat så mycket i Umeå på senare år. Japanskt, spanska tapas, libanesiskt, persiskt och så vidare.

Dessa restauranger vill jag lyfta lite extra:

Zion – etiopiskt

Etiopisk mat är roligt att äta, spännande grytor och så det karaktäristiska brödet som man använder att äta med. Vi tar alltid en avsmakningsmeny när vi är där. Oftast den vegetariska.

Malala – pakistanskt

Vid Järnvägstorget, tvärs över från oss, har en pakistansk restaurang slagit upp portarna. Lite indiskt, lite mellanöstern. Spännande och annorlunda.

Rost – veganskt

Det fanns en tid när Umeå var rikskänt för sina militanta veganer. De tände eld på Scans lastbilar på slakteriet, de sprayade målarfärg på Umeås fina damer när de flanerade i päls på stan. Vad hände med de militanta veganerna sen? Vi vet inte, men misstänker starkt att de klippte sig och skaffade ett 8-5-jobb som handläggare på en eller annan statlig myndighet. Samt äter lunch på veganrestaurangen Rost. De första 2 åren av restaurangens existens, var det alltid knökfullt. Ingen ide att ens gå dit och prova. Nu har man flyttat till större lokaler och det går att få ett bord till lunch, om man kommer senast 11:30. Jag är förstås också stammis.

foto: Rost

Gotthards Krog – hållbart och återvunnet

På Gotthards Krog serverar man vegetariskt till lunch alla veckans dagar. Restaurangen har en egen grönsaksodling och är tvåstjärnigt KRAV-certifierade. Man driver dessutom projektet #svinngott, där frukt och grönsaker som annars skulle kasserats räddas och förädlas av restaurangen.

Och glöm för all del inte bort Gotthards Krogs Afternoon Tea. Läs om vårt besök här.

Sjöbris

Mesta uteserveringen är en båt och numera även en brygga på älven. På Sjöbris äter man gärna räkor i någon form. Även öppet på vintern och serverar i december Umeås bästa julbord. Men för trångt för oss nu i Corona-tider.

Vinterbild på Sjöbris

Idrott

Det går ändå inte att prata Umeå utan att prata idrott. Sa jag att alla tränar hela tiden?

IKSU

IKSU Spa har jag redan nämnt. I andra änden av stan, vid universitetet ligger IKSU Sport, en gigantisk träningsanläggning, på riktigt en av Europas största, med sina 22.000 kvadrat. Här tränade jag i många år, när jag bytte var det inte för att det var dåligt, utan för att jag ville slippa åka bil till träningen. Den som inte kört ett fyspass med Barbro Jonsson här, har aldrig tränat på riktigt. I swear.

foto: Johnny Vedberg

Bräntberget

En slalombacke mitt i stan, någon? Det har vi nämligen  i Umeå. På Bräntberget kan man åka skidor en bra bit in i april. Övrig tid fystränar man backe.

Gammlia

Okej, hur hamnade Länsmuséet under “Idrott”? Nej men hela området heter ju Gammlia. Gammlia är också en skog i staden. Dvs en skog omgärdat av Umeå. Full av elljusspår och träningsmöjligheter.

Mariehemsängarna

Mellan Gammlia och Bräntis ligger Mariehemsängarna. Här pågår ständigt brännboll, frisbee-golf, fotboll och allt annat också. För säkerhets skull.

Shopping

Som i de flesta av Sverige städer är det mesta förstås mainstream och kedjor. Men några butiker utmärker sig ändå.

Duå

Underbar delikatess-butik i kulturhuset Väven, granne med Gotthards krog. Två tvillingbröder som med entusiasm och kunskap driver denna institution i Umeå. Har man inte varit på Duå och handlat sig en “puck”, har man inte varit i Umeå.

Duo

Hemslöjden

På Skolgatan, bredvid Rost, hittar du Hemslöjden, men lokalt hantverk från trakten.

Evenemang

Umeå har ett antal årligt återkommande evenemang. Kanske är Brännbollsyran mest känd ändå? Då var det brännbolls som spelades, där på Mariehemsängarna. Eller ryktet säger att det finns de som spelar nu också. Men nu ligger fokus på kvällarna, festen och artisterna. Varje tonårsförälder i Umeå måste varje år gräva fram 1800 kr till en biljett. Annars är ens stackars tonåring social död i ett år efteråt. Huvva.

Sen har vi Bondens marknad, Litteraturfestival, Ljusfestivalen i november då Umeå skolbarn tillverkar och tänder tusentals ljuslyktor i Vännortsparken, Umeå smakfestival i september, Samiska veckan i mars.

Brännbollsyran. foto: flickr konto Drönare_PaoDuell-1

Var ska man bo i Umeå?

På detta ämne har vi skrivit ett alldeles eget inlägg. Läs mer här.

Jamen det var väl det. Sen har vi resten av Västerbotten också. Och gobitarna där kan du läsa om här.

Missa inga inlägg, glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

 

13 kommentarer

  1. Jag tycker Umeå är en riktigt fin och trevlig stad speciellt sommartid. Det är nästan skönt att det inte finns några viktiga sevärdheter att bocka av utan bara få ströva omkring lite planlöst sådär 😊

    • Gunilla Yourstone

      Fast sommartid brukar det bli väldigt dött inne i stan. Nästan alla hr sommarstugor som de hänger i tror jag. 🙂

  2. Ja här är jag ju hemma sedan barnsben.
    Född i Stockholm, sedan Bjennsjö, Holmsund och till slut Umeå sedan MÅNGA år tillbaka.
    Bott på Berghem, Ålidhem, Carlshem, Böleäng ( fel sida om älven!), Haga och nu Sandbacka.
    Här blir jag/vi nog kvar.
    Gammlia är jag “uppväxt på”, närheten till Berghem
    Lekte där mycket som barn, sedan med mina barn.
    Trevlig Umeå-guide som fått med det mesta.

    • Gunilla Yourstone

      Jag antar att man ser lite annorlunda på en stad om man alltid bott där än om man är inflyttad. Jag jämför ju alltid på något sätt. 🙂

  3. Så bra med en guide! Och många helt fantastiska foton!!! Inte minst maten, waow!!! Blev lite fundersam när jag läste introduktionen. Vad menas med “där nere i söder”? Är det Skåne? Eller tänker du på Stockholm? När jag som barn (i Skåne) brevväxlade med min syssling i Vallentuna (Stockholms län) inledde jag varje brev med “Ärade syssling och hatade norrlänning” (och hon skrev förstås “Ärade syssling och hatade skåning”). Detta pågick under många år, mycket kärleksfullt. Well, du förstår att det kan finnas olika bilder av vad som är norr och söder 😉 By the way, vad är det som är polariserat och stängt? Obs, jag säger inte emot nu, du kanske har helt rätt. Men jag hängde inte med helt? Kanske en diskussion jag inte tagit del av? Berätta gärna!

    • Gunilla Yourstone

      Några foton är ju inte våra egna (där det står så). Besvärande faktum när man ska skriva en guide om platser som man besökt 100-tals gånger och så inser att man inte har några foton. Eller i vissa fall, vi VET att vi ska ha foton, men var finns de? Men tack i övrigt. 🙂
      Det där om att södra Sverige har förändrats, då tänker jag först och främst på den brant ökande rasismen. Jag skulle inte klara av att leva i en stad där typ 25-40% av befolkningen är Sverigedemokrater. Där det blivit normaliserat. Vi märker det tydligt när vi åker söderut. Att fler och fler börjar prata som att det är en självklar åsikt och utgör ifrån att vi delar den. Det skrämmer mig SÅ mycket. Då vill jag typ bryta loss oss med spett från Sverige och bilda eget land. 🙂
      Och var i Sverige det börjar vet jag inte riktigt? Kanske redan så högt upp som Gävle?

  4. Hej igen! Ok, nu förstår jag vad du menar! Ja, att de strömningarna växer skrämmer mig också.

  5. Vilken bra guide! Jag har bara varit i Umeå en gång, för några år sedan när jag jobbade en helg på Släktforskardagarna på Nolia. Hann tyvärr inte se så mycket av stan mer än att vi gick en sväng till något köpcentrum och fikade på EspressoHouse och så åt vi en väldigt god middag på Köksbaren. Gitarrmuseet är egentligen den enda sevärdhet jag har koll på, dels för att det var reklam för det på hotellet vi bodde på men mest för att jag tidigare jobbade ihop med en “gitarr-nörd” som fick en resa till gitarrmuseet i födelsedagspresent av sin sambo. 🙂 Hur som helst, av det lilla jag såg tyckte jag Umeå var fint och skulle gärna åka tillbaka någon gång.

    • Gunilla Yourstone

      Umeå är en skön stad på många sätt. Och gitarrmuseet, ja vi får se om jag någonsin tar mig dit? 🙂

  6. Hatten av för ett omfattande och väl genomarbetat inlägg!

    • Gunilla Yourstone

      Tack! 🙂
      Jag har tagit sats ända sedan mars. Men dragit mig just eftersom jag kände att det blev så stort.

  7. Jo men det kanske var hit man skulle åka en sväng. Det enda jag i princip har sett av Umeå är en kort stadspromenad klockan 6 om morgonen, efter en hotellövernattning och innan avfärd till Stockholm (kom från Narvik). Det kanske är dags nu!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *