Normalt sett vandrar vi helst uppåt. Fria vyer, utsikt och hemskt gärna en toppbestigning, tack. Det älskar vi på vandring. Att gå genom skog är inte vår grej riktigt. Trivsamt en stund, på vägen upp liksom. Men i slutet av dagen är det utsikten man är där för.

Det var först i Slovenien jag insåg det. Att det behöver inte alltid vara så. Det finns en vandringstyp till som är nog så spännande. Lite förbisedd, lite styvmoderligt behandlad. Men så himla läcker, trots att att man inte får stå på någon topp och titta ner (fast oftare än man tror går det faktiskt att kombinera), utan faktiskt tvärt om ofta gå nedåt.

Min damer och herrar, det är dags för kanyonvandringens återupprättelse.

Men först måste vi reda ut begreppen. Vad är egentligen en kanyon och vad är en ravin? Där startade nämligen jag när jag skulle välja rubrik på det här inlägget. Kanyonvandringar… ravinvandringar? Vad heter det liksom? Som vanligt har min nära vän Wikipedia ett redigt svar att tillgå:

En kanjon (av engelska canyon, från spanska cañón ’ravin’, ’rör’) är en djup dalgång mellan höga klippväggar som av ett vattendrag karvats ur fast berggrund. Detta skiljer den från ravinen, där vattnet fört bort löst material i bildandet av dalgången.

Se där. Man måste alltså praktiskt taget vara utbildad geolog för att förstå vad man egentligen vandrar i, så vi gör det lätt för oss och kallar allt vandringsbart mellan två bergväggar för kanyon.

Men nog med hårklyveri, nu kör vi.

1. Fish river canyon, Namibia

Sjukt läcker kanyonvandring. Och då valde vi ändå den enkla vägen. Istället för att boka heldagsvandringen på 2 mil som vår lodge, Fish River Lodge tillhandahöll, valde vi jeepturen som även den innehöll inslag av vandring.

Om vi kommer tillbaka, gör vi helt klart vandringen.




2. Caminito del Rey, Andalusien

Sjukt läckert-uttrycket är redan taget, så vi måste tycka något annat om denna kanyon. Galet, obcent, adrennalin-pumpande smaskigt? Ja, det får det bli. In och läs inlägget och se filmen bara, så fattar ni.




3. Gran Canyon, USA

Här vandrade jag 1990. En par vandrare hade nyligt dött här, för att de hade för lite vatten med sig ner, så det var många varningsskyltar längs vägen. Vi hade gott om vatten och skuttade glatt och lättvindigt nedåt på förmiddagen. Åt en matsäckslunch i skuggan nere på botten. Sen blev vi ju rastlösa förstås och började klättringen uppåt vid 1-tiden.

Inte en av de bäst strategiskt upplagda vandringarna i mitt liv direkt. Den stekande solen, obönhörligt mot klippväggen. Den glömmer man inte i först taget.

Men en kul grej att ha gjort.

4. Bohemian Switzerland, Tjeckien

Som Hans och Greta kände vi oss när vi nådde fram till denna lilla stuga i den trolska skogen i Bohemian Switzerland. Vandringen var en heldags, med både utsikt, små byar och fantastiska klippformationer. Men sist av allt alltså en kanyonvandring. Och kanske var den delen allra bäst.

Läs om vår vandring i Bohemian Switzerland här.


5. Skocjan, Slovenien

Får vi ha med en grotta? Jo det får vi ju eftersom detta är vår blogg och vi själva bestämmer. Vi bokade in oss på en guidad tur i grottan Skocjan. Där nere under jord fanns en magnifik och vidunderlig kanyon. Vi kände oss som två små hobbitar i Moria. Och först på vägen tillbaka när vi fick jobba oss uppför de ansenliga höjdmeter vi tappat, insåg vi att det här var ju en hel vandring. Om än guidad sådan.

Läs om vår tur till Skocjan här.


6. Vintgar Gorge

Slovenien är verkligen det perfekta resmålet för den som gillar en redig kanyonvandring. Vi hittade så många här att vi var tvungna att genast åka hem och skriva ett särskilt inlägg om dem. Vintgar Gorge 15 minuter med bil från Bled är en mycket trevlig men populär vandring. Så det gäller att starta tidigt “to beat the crowds”.

.

7. Samariaravinen

Ytterligare ett mycket gammalt reseminne. Jag var 14 och befann mig på mitt livs första utlandsresa. (ty det här utspelade sig på den tiden när man ännu kunde genomleva en hel barndom utan att någonsin åka utomlands, höll jag på att säga).

Det var första året det gick charter från Sverige till Kreta och det var med en påtaglig känsla av att bryta ny mark vi upptäckte ön. Jag, pappa och syrran bokade in en riktigt djärv och våghalsig utflykt. Visserligen arrangerad via charterbolaget, men ändå. Vi vandrade den 1,6 mil långa  Samariaravinen. Inte mycket folk som gick den där dagen. Förmodligen väldigt annorlunda nu.

8. Slåttdalsskrevan

Vår egen norrländska ravin. Inte så lång, 100-200 meter från ena änden till den andra. Men så måste man ju vandra dit och hem, så det blir några timmar.

Läs om vandringen här.


Gillar du också kanyonvandringar? Glöm då inte att gilla 4000mil på Facebook.

 

Etiketter

6 kommentarer

  1. Härligt inlägg!
    Vi hör också till dem som gillar de här vandringarna. Nu ska vi tillbringa en månad i Aguilas i södra Spanien och då ligger ett besök i Caminito del Rey med i planeringen. På din lista har vi vandrat i Vintgar Gorge och Samariaravinen (är det en ravin eller en kanjon??) och vid vårt förra Kretabesök blev det en vandring i Imbrosravinen. Bohemian Switerland ser ju alldeles underbart ut!

    • Gunilla Yourstone

      Eftersom det heter Samariarsvinen så är det kanske en ravin då? Om vi tänker att geologerna vet vad de gör när de nämnsätter? 🙂
      Blir mer och mer sugen på att åka tillbaka till Kreta på vandringsresa.
      Ravinen i Bohemian Swizerland var SÅ mysig!

  2. Härliga vandringar! En kanjon-vandring som jag har på min bucketlist är Antelope Canyon i Arizona, men även de flesta på er lista. Speciellt Caminito del Rey!

  3. Fish River Canyon fikk jeg dessverre bare sett ovenfra, men det ser veldig fint ut å vandre nede i kløften! Kult å se to steder i Slovenia på denne listen. Jeg planlegger å reise dit med tog i påsken 🙂

    Kan for øvrig anbefale Charyn Canyon i Kasakhstan. Veldig fint sted (i et land litt utenfor allfarvei…)!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *