I 1500 år har de legat där. Gravhögarna. Kungagravarna. I utkanten av Uppsala nu, men då när det begav sig, i själva epicentrum av Sverige. I det som var den förste Svea rikes konungs hem, hans kungsgård. Innan Sverige kristnades. När asa-tro och blot härskade i landet.
Enligt legenden var det självaste Asagudarna som låg begravda här i de tre störta högarna. Oden, Tor och Frej. Från öster till väster.
På 1600-talet började man intressera sig för platsen igen. Sverige hade blivit stormakt och behövde en lång och ärevördig historia att gräva fram och kunna visa upp. Utgrävningar följde med magert resultat.
På 1840-talet var det dag igen. Nu arbetade man efter teorin att det var de forntida kungarna Aun, Egil och Adils som låg här. Den första storskaliga, vetenskapliga utgrävningen var ett faktum.
Östhögen, det vill säga den grav som legenden tillskrivit Oden, grävdes ut 1846 under ledning av riksantikvarien. Och det var verkligen en grav! Man fann ett kärnröse som täckte en brandgrav. Västhögen grävdes ut 1874 och här var brandgravresterna samlade i ett litet ämbar. Ett av de mer exklusiva fynden bestod av fragment av en vendeltidshjälm. Fynden har identifierat de begravda som högt uppsatta personer av sin tid, dvs från perioden 550-625 e.Kr.
I direkt anknytning till högarna finns ett gravfält med gravar som dateras till yngre järnåldern.
Kyrkan intill högarna byggdes redan på 1100-talet, även om den delvis brann ner och återuppbyggdes 1240, samt byggdes till på 1400-talet. Mycket talar för att det här på exakt samma plats fanns ett asa-tempel före kyrkan. Man fortsatte bara på samma plats. Byggde nytt och annorlunda i och med den nya religionen.
Exakt vad som hänt på denna plats kommer vi aldrig att få veta. Eller vilka människorna var som en gång begravdes i gravhögarna. Arkeologerna kan hitta nya fynd och pusselbitar. Försöka lägga pusslet, anta eller rent av gissa. Men hela den korrekta historien kommer vi aldrig att få reda på. Den har tidens tand raderat.
Men man vet med säkerhet att platsen varit viktig. Då på vikingatiden. Att här bodde kungar. Att Svea rike föddes här och sedermera kristnades.
Vårt besök
Själv har jag åkt förbi på E4:an. Innan ombyggnaden och motorvägen såg man den på håll. Men det dröjer ända tills min dotter flyttar till stan innan jag kommer mig för att svänga av E4:an och besöka platsen.
Vi anländer en solig, septemberdag. Uppsala anar höst i luften. Höst som inte fått grepp om landskapet riktigt än. Högarna ligger på rad efter varandra. Numera med staket runt om och förbudsskyltar mot att beträda högarna. Många trotsar förbudet och klättrar upp ändå. Inte vi förstås.
Platsen är imponerande. Suggestiv. Man riktigt känner vikingatiden bränna genom skosulorna. Det blir en promenad runt området. Beundra, begrunda. Här någonstans föddes visst Sverige.
Fler kungagravar
Kan du inte få nog av gravhögar? Då har vi faktiskt en till, till just dig. För ganska okänd, men lika imponerande är ju Kung Björns hög sydväst om Uppsala. Den finns i Hågadalen-Nåstens naturreservat och faktiskt på promenadavstånd från bostadsområdet Flogsta.
Högen grävdes ut åren 1902–03, då även den blivande kungen Gustaf VI Adolf medverkade. Även här hittades brända kvarlevor av människa. Man hittade även tecken på att både människor och djur offrats vid begravningen. Man hittade också gulddekorerade föremål. Fynden har visar sig vara från bronsåldern, dvs 1000 f.Kr. Det är Skandinaviens guldrikaste bronsåldersgrav och unik i Mellansverige.
Kung Björns hög är belägen på ett gravfält där det finns ytterligare tre gravhögar, stensättningar och resta gravstenar.
Läs också: Vi äter Omakase på Miss Voon i Uppsala
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
