Glaciärexpressen med regionaltåg – funkar det?

Världens mest kända tåglinje, det måste väl ändå vara Glaciärexpressen? De flesta har nog i alla fall hört den nämnas och helt klart står den på många bucket-lists.

Vår också förstås. Även om vi också läst att Bernina Express egentligen är ännu vackrare och åkte den först.

Läs också: Att åka panoramatåget Bernina Express – konsten att korsa Alperna med lite stil och klass

Varför vi väljer regionaltåg

Bernina Express ja. Den åkte vi alltså 2019. Hela sträckan från Chur i Schweiz till Tirano i Italien. Vi slog på stort och bokade en dyr biljett i det särskilda turisttåget som det står Bernina Express på och som har stora panoramafönster upp över taket. Tåget var fullt till sista plats och varje gång en vy öppnade sig ställde sig alla i hela vagnen upp och trängdes om fotoutrymmet. När solen kom fram, fram på dagen, speglade det sig i panoramarutorna så att fotot blev svårt. Inga fönster gick ju att öppna.

Samtidigt som vi mötte rätt många regionaltåg längs vägen. Där det verkade vara luftigt och gott om plats. Samt öppningsbara fönster.

Denna gång, under tågluffen 2023, när det är dags för Glaciärexpressen, bestämmer vi oss därför att skippa de dyra turisttågen (1850 kr kostar en enkelbiljett, 575 kr med Interrail) och åka de söta röda regionaltågen istället. De är gratis när man har Interrail. Å andra sidan går inga direkttåg längs sträckan, utan man måste byta flera gånger. Dessa tåg tar också längre tid pga. bytena och också på grund av de många stoppen på olika små stationer.

Vilken sträcka vi åker

Glaciärexpressen går i sin fulla längd sträckan St Moritz – Zermatt.

Sträckan St Moritz-Chur är dock samma som för Bernina Express. Denna del har vi alltså redan åkt, samt att ta sig till St Moritz dagen innan blir rätt mycket längre och krångligare för oss. Vi beslutar oss alltså att skippa denna del och hoppa på i Chur i stället.

Vilka byten blir det?

En detalj som är lite, lite stökig med att ta regionaltåg, är att om man söker på sträckan i appen Rail Planner, alla tågluffares högra hand och snuttefilt, så ruttas man en effektivare och snabbare väg över Zurich i stället för längs den berömda Glaciärexpress-rutten. Man måste alltså söka på delsträckor var för sig för att få upp rätt tider och avgångar.

Vi hade 3 byten längs vägen. I Disentid/Muster, i Andermatt och i Visp.

Var i tåget ska man sitta?

Man ska helt klart sitta på vänster sida i tågets färdriktning om man åker åt detta håll. Det är nästan hela tiden bättre vyer på denna sida. Vi gillar dessutom att sitta längst bak i tåget i sista vagnen, för då har man bra förutsättningar att få med sitt eget klarröda lilla tåg på alla bilder.

Hur lång tid tar det?

Att åka Glaciärexpressen är ett heldagsprojekt. Med turisttåget som går direkt och utan så många stopp på vägen tar det 8 timmar. Med regionaltåg minst 10 timmar för hela sträckan. Från Chur, som vi åkte, tar det minst 7 timmar inklusive byten.

Var är det som vackrast?

Den minst vackra delen, om vi börjar där, är sträckan efter Chur. Där är det rätt mainstream.

Högsta delen av järnvägen är vid Oberalp. Där uppe hade vi tyvärr dimma, men vi gissar att det hade varit en höjdpunkt annars.

Sista delen, att rulla in mot Zermatt från Visp i en dalgång och med Zermatts toppar framför sig, är en höjdpunkt också.

Andra tips?

Vad har vi för andra tips då tro? Att välja en dag med bra väder förstås, men det kan ju vara svårt att påverka. Att om möjligt vara först på tåget, så att man kan välja sittplats först. Samt att packa en riktigt bra matsäck. Inga restaurangvagnar finns på detta tåg och ska man åka hela Glaciärexpress-sträckan finns det inte så mycket tid för att ta lunchpaus längs vägen.

Turisttåg eller regionaltåg?

Så vad blir slutsatsen? Är det bättre att åka lokaltåget eller turisttåget?

Alltså, det ÄR lyxigt att susa fram i lyxtåget. Äta en förbeställd lunch, ta ett glas bubbel kanske till och med. Kunna sitta kvar på samma tåg medan ett fantastiskt alplandskap susar fram utanför fönstret.

Fast samtidigt en smått hysterisk armbåge-stämning på ett knökfullt tåg. Once-in-a-lifetime-nu-ska-jädrar-jag-se mest-stämningen. Lite jobbig är allt den. Plus att det är rätt dyrt.

Å andra sidan, lite jobbigt med regionaltågen att byta tåg ett helt gäng gånger, med bagage och allt.

Fast vi röstar nog på regionaltåget ändå. Här gör man mer sig egen resa, det finns gott om plats att se utsikten och ta sina foton. Det ä dessutom gratis om man redan har ett tågkort av något slag, samt det bästa av allt. Det är inte fullbokat månader i förväg, utan man kan spontant hoppa på och åka bara utan platsbiljett. Till sist då, att man kan öppna fönstren.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.