I måndags publicerade vi ett inlägg om första kvällen i München. Men det blir ju alltid en fördröjning på bloggen, tid finns inte riktigt mitt i en hektisk och rolig resa att skriva, gå igenom bilder och korrekturläsa text osv.
Tågluffen har ju i själva verket pågått sedan den 17:e juni. Idag onsdag när detta skrivs, är vi redan på halvtid. Av en 23 dagar lång tågluff, har 11,5 dagar passerat.
Den första veckan var vansinnigt hektisk. Vi tillbringade den i södra Bayern. Det var tropiskt varmt med kraftiga åskskurar på nätterna. De flesta nätterna stod man vid någon tidpunkt ute på balkongen och blickade ut över en himmel full av blixtar.
På dagarna besökte vi slottet Neuschwanstein, kanjonen Partnachklamm och Tyskland högsta punkt Zugspitze. (inlägg kommer snart)
Sedan, till helgen studsade vi över till Slovaken. Ett nytt land, hurra. Men med svalare och ostadigare väder på lördagen. Samt att Wagnergruppens framryckning mot Moskva gjorde oss en smula okoncentrerade. Man ville ju bara sitta med näsan över telefonen och läsa. Inte studera silverbestick på Bratislavas slott!
Nu har vi rört oss vidare till Österrikiska Alperna. Schladming har vi positionerat oss i denna gång. En ort i dalen nedanför det imponerande Dachsteinmassivet. Dachstein med sin glaciär hann vi med igår. Plus en härlig men ändå rätt lättsam vandring.
Idag har vi regn. Som det gärna blir i alla fall någon av dagarna i Alperna. Det är väl därför jag har tid att skriva? En timme har jag fått hoppa in och jobba också. Mitt i semestern och allt. Christofer har också lite jobbgrejer som han fixar med.
Tågen har funkat bra och varit hyfsat i tid så här långt. Några minuters försening här och där får man räkna med. Till och från Bratislava åkte vi österrikiska snabbtåg som var knökfulla eftersom det var helg. Men på någon mystifikt sätt lyckads vi ändå få sittplatser som vi kunde behålla hela resan. Det gäller att komma på tåget i god tid, att ha ögonen med sig samt att vara lite rävig.
Den erfarenhet som vi tar med oss från förra årets tågluff är faktiskt att ta det lite, lite lugnare. Vi brukar ju hålla maxtempo på våra resor, men man orkar inte det i 3 veckor.
I år unnar vi oss att bara slappa ibland. Att avsluta dagens vandring redan klockan halv tre och sedan ta en tupplur. Att laga egen sallad och äta hemma på balkongen i lugn och ro. Se sista avsnittet av Gift vid första ögonkastet på paddan. (vilken underbar säsong, med hela två par som hållit ihop, visst är det underbart att se människor träffa den rätte och vara lyckliga?)
Nu ser vi fram emot andra halvan av luffen, med ännu fler upplevelser i lagom tempo.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Härliga bilder.
Ha det fortsatt trevligt.
Tack, tack! 😊
Det där att vilja hinna med allt är så svårt att hinna/orka med. Att planera in slöochslappardagar är näst intill ett måste. Men oj vad svårt det är. Att bara titta på folk några timmar i en stol på ett utecafé är värt många kronor😀
Ja man vill ofta ännu mer än man orkar. 🤔
Så härlig resa, ser fram emot att se mer från den 😊
Vi njuter verkligen. Fler rapporter kommer redan till helgen. 😊