Onsdag morgon klockan 8 landade jag in på Umeå järnvägsstation efter en god natts sömn på nattåget från Göteborg. Detta direkttåg är det mest tidseffektiva sättet att ta sig upp från södra Sverige, om man vill undvika flyg, vilket jag i möjligaste mån gör inom Sveriges gränser.
Det känns verkligen som att jag har varit på besök hos sommaren. I Skåne blommar allt från rododendron till gullregn och ramslök. I Umeå hade björkarna precis slagit ut när jag åkte.
Avdelningsdag i Borlänge
En hel vecka har jag varit borta. Åkte tisdag förra veckan till pappa i Gävle. Installerade Parkster och körde igång nya robotgräsklipparen hos honom och steg sedan på tåget till Borlänge och en späckad avdelningsdag med inspirationsföreläsningar, grupparbeten och tipsrundor, samt en middag torsdag kväll med temat ”sommar”.
Umeåkontoret hade övat in och uppträdde med en dans, så som det brukas. Någonstans finns (minst en) film på detta. Dock ej på denna blogg.
Kullaleden och systerhelg
Sedan mera tåg under fredagen. Denna gång ända ner till Skåne och Kullahalvön. I Mölle möttes jag och min syster upp för en tvådagars-vandring längs kusten.
Dessa 2,5 dagar och 3 kvällar och nätter är helt klart det längsta pågående, oavbrutna samtal som jag och min syster haft sedan vi blev fullvuxna. Ett samtal som svepte över tid och rum. Barn, politik, uppväxt, föräldrar, krämpor, åldrande, chefskap och hästavel. Och allt annat som man går runt och funderar på i den här åldern som vi nu befinner oss i.
På egen hand
Efter avslutad vandring var det dags för syrran att hasta hem till föl, man och barn (förmodligen i den ordningen) och jag plockade ut min hyrbil på Circle K och svepte iväg på ytterligare en sväng över Skåne.
Från allra första början hade jag faktiskt planerat in Grimetons radiostation i Varberg också, men så visade det sig att de hade stängt 5-6 juni.
Snopet att vara så nära det sista svenska världsarv som jag har kvar att besöka, och så falla på mållinjen. Men det får bli ett annat år helt enkelt.
Jag känner mig sjukt nöjd med resan, nöjd med Skåne, med vandringen, med på tu man hand-vistelsen med syrran. Och så nöjd med sommaren!
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
”Asch, så förargligt”, skulle min pappa sagt, om Grimeton alltså. Eller rättare sagt, det var vad han tyckte att jag skulle säga istället för att gasta ”Jäääävlar”, när jag var i tonåren. (Detta blev visst väldigt off topic, men jag ville bara dela lite medkänsla över att du missade sista punkten på just den listan).
Ja det är retfullt. Men då får jag ju njuta av mitt projekt med världsarven lite längre. När det är färdigt är det färdigt liksom. 🙂
Förstår din känsla för Grimeton. Vi kände samma sak inför våra nationalparksbesök när vi en strålande sensommardag kom till Haparanda förra året och båtarna ut i skärgården hade slutat gå för året, fem dagar tidigare. Ridå!
Och ni har väl lika långt (minst) till Haparanda som jag har till Varberg förstår jag. Men det är bara påt igen som gäller för oss båda. 🙂