Det finns några sånna riktiga klassiker här i världen. Sånna som man bara måste göra om man befinner sig på en plats. I Singapore måste man t.ex. dricka Singapore Sling på Raffles Hotel, i Dubai är det obligatoriskt att åka upp världens högsta byggnad, Burj Khalifa, och i Vendig åker man helt klart gondol.
Och förstås levadavandring på Madeira!
Men vi tar det väl från början. Portugiserna som upptäckte Madeira 1419, var kluriga och visste vad de gjorde. På Madeira finns inga sjöar för bevattning, till skillnad från exempelvis Azorerna. Ganska omgående började levadorna att byggas. Atlantens vindar som förstås oupphörligt blåser över Madeira är fyllda av kondenserat vatten. Öns höga berg och frodiga växtlighet fångar effektivt upp detta vatten. Genom mängder av vattenkanaler, levador, kunde detta vatten fångas upp och transporteras ner mot södra kusten där nybyggarna bosatte sig och nederbörden inte var lika riklig. Levada betyder också mycket riktigt ungefär ”Ta vattnet”.
Imponerande 200 mil levador finns än idag på Madeira och spelar fortfarande en stor roll. En stolt yrkesgrupp ansvarar för levadornas underhåll och funktion. Samt portionerar ut vattnet till behövande. Ju större landareal man äger, desto mer levadavatten får man. Vår guide för dagen berättar att han får sin veckoranson varje lördag morgon mellan klockan sju till halv åtta. Då öppnas slussarna in till just hans lilla trädgård. Då gäller det att vara vaken och på plats och vattna sina ömt vårdade mangoträd!
Längs levadorna fanns förstås redan från början stigar. För att underhålla och övervaka dem måste man man kunna gå längs med dem. Idag trampas dessa stigar av turister. Vana vandringsturister som kommer till Madeira för att vandra. Inte så vana vandrare som provar ändå. För att man bara måste.
Själva vandrar vi med guide från Adventure Kingdom. Vi börjar med bil upp till Paul da Serra på Västra Madeira. En klassisk plats för att företa sig sin levada-vandring. Många vandrar nedåt längs bilvägen mot ett vattenfall. Vi tar i stället en mindre vanlig väg längs en levada som går högre upp på bergssluttningen. Mindre folk och bättre utsikt. Vi vandrar omslutna av vegetationen. På buskarnas blad och barr glimmar vattendropparna. De som snart ska droppa ner i levandan och färdas många kilometer ner till Funchals alla banan- och mangoträd.
Levadan blir till en liten damm med slussar och fördämningar. Och sedan till en levada igen. Då och då öppnar vegetationen upp sig och man ser utsikten över dalen nedanför. På några ställen stupar det brant nedför på kanten av levadan.
Vi går mot ett 80 meter högt vattenfall. Här dukar vi upp vår matsäckslunch.
Vi vandrar mot tiden. För vid 13 ska det komma regn. Det gör det också. I samma stund som vi lämnar de slippriga, leriga stigarna och når asfaltvägen som leder tillbaka till bilen. Var och en i sin egen regn-meditation under huvor och Gore-Tex. Taktfast uppåt, tillbaka.
Det är helt klart en av fördelarna med att vandra med guide. De kan alla stigar och vägar i huvudet och kan snabbt styra om efter väder och förutsättningar.
Tillbaka vid kusten igen skiner förstås solen. Vi har vandrat snabbt, vår vana trogen och det finns tid att stanna till vid en av Madeiras topp-attraktioner, Cabo Girao, ett utsiktsdäck med glasgolv, 580 meter upp över havet och de lodräta klipporna.
Läs alla våra inlägg från Madeira här och om alla våra vandringar runt om i världen här.
Gillar du också att vandra? Glöm då inte att gilla 4000mil på Facebook.
Resan genomfördes som en pressresa i samarbete med VisitPortugal och Madeira Promotion Bureau.
Hejsan,
Så kul att läsa om era äventyr på Madeira!
Har en fråga om ni inte misstycker – undrar hur ni gjorde med dricks till era guider/chaufförer?
Ska själv till Madeira nästa vecka och sitter och tittar på olika utflykter, men tycker det är så svårt med dricks.
Finns det något vi inte får missa när vi är där?
Katarina
Vi gjorde detta som en pressresa och dricksade därför inget. Känns konstigt att göra det då.
Det man inte får missa på Maderia är att vandra. Vi har en vandring kvar att skriva om, den ut till Ponta de Sao Lorenco.
I slutet av november så åkte jag och min treåriga son till Madeira för en veckas vandringssemester. Stort tack för dina tips från er resa, några av era artiklar hade ni hunnit skriva redan då. Här kommer våran artikel. På tu man hand upptäckte vi ön, vandrade med havet som utsikt längs den karga kusten, i lummig regnskogsgrönska bland molnen, och utmed levador nästan hängandes på sidan av berget. Vi upptäckte laguner och vattenfall, åkte buss som lokalbefolkning och njöt av det enkla livet på hotell. En kanske lite annorlunda upplevelse jämfört med er?