När vi läser på om Funäsfjällen inför vår resa, stöter vi snart på uppgiften om att det finns en samepark i Funäsdalen. Närmade bestämt på toppen av Funäsdalsberget. Parken är förhållandevis ny, öppnade 2018 och syftet är att öka kunskapen om samer och rennäring i Funäsdalen, men förstås också i hela Sverige.
Vi tycker att syftet är angeläget och bra. När fler turister kommer till fjällen ökar risken för motsättningar mellan olika intressegrupper. Även risken för att man gör fel och gör skada av okunskap. Den som inte är insatt kan förstås inte veta av sig självt att maj-juni är en dålig tid att besöka fjällen, eftersom renkalvarna föds då och störningar och stress kan leda till att kalvarna dör.
Vi blir förstås också jättenyfikna på att se och uppleva parken själva och ringer på studs för att boka en guidad visning. Tyvärr är dessa avslutade för året och eftersom vi besöker Funäsdalen den allra sista veckan på säsongen finns inte heller renarna kvar, informerar man.
– Gondolen går ju inte alla dagar nu, så vi var tvungna att ta ner dem.
Och jag har förstås svårt att hålla mig för skratt för uppgiften frammanar ofrånkomligen bilder på renar som åker gondol. Fast nej, hon tänkte nog på besökarna, eller möjligen renskötarna.
Öppet har man i alla fall fortfarande och vi bestämmer oss för att ändå åka upp för lunch och för att se parken.
Vårt besök till Lopme Laante
Efter en osannolikt färgstark vandring ovanför Hållan, några kilometer västerut, återvänder vi till Funäsdalen, där vi också bor i lägenhet, vid 12-tiden. Funäsdalsberget är skräckinjagande brant åt byn till. Bara klippor. Här går också en gondol upp för 130 kronor. En del av upplevelsen förstås.
På toppen leder en grusväg ner på baksidan av berget och här ligger Lopme Laante. Här finns renar av trä, men med riktiga horn, som barnen kan öva lassokastning på. En kåta med eldstad i mitten och bäddar av björkris och renskinn runt om. Om man trycker på en knapp får man höra en beskrivning av hur livet i kåtan kan se sig.
Sedan finns här också en kåtformad träbyggnad där servering och butik är belägna. Bakom denna byggnad ligger renhägnen där man kan gå en kortar tur och få närkontakt med renarna. När de är här förstås. Nu gapar hagarna tomma.
Vi går i stället in i träkåtan och beställer oss en lunch. Souvasskav på mjukt tunnbröd. Och så lingondricka till förstås. Christofer toppar med samiskt kaffe med kaffeost i.
– Det var ju spännande, men kanske inte något jag beställer igen, lyder hans betyg.
Vi hör två damer diskutera vid bordet bredvid.
– Kanske att man skulle passa på att fota foto-tapeten här i kåtan. Om, utifall det blir de enda renar man ser på den här resan.
Men de behöver nog inte oroa sig tänker vi. Funäsfjällen är nära nog en mättad lösning av ren.
En tv-skärm visar en film om samernas 8 årstider som präglas av renens årscykel och de arbetsuppgifter som kommer till en renskötare med anledning av den.
Läs mer om de 8 årstiderna här.
I butiken hittar vi klassiskt samehantverk, renhudar, konst och även torkat renkött.
353: Korta Bergsturen
Men vi kan ju inte åka ner redan? Här uppe finns faktiskt vandringsleder också. Vi går mot skylten Utsiktsplats och stöter snart på två mycket korta leder. Det är överraskande vackert och även folktomt här uppe och en ren njutning av gå runt den korta sträckningen på 2 kilometer. En perfekt vandring för mycket små barn eller äldre som har svårt att orka med vanliga vandringsleder.
Om Lopme Laante
Lopme Laante är alltså en samisk park med syftet att öka kunskapen om samer och rennäring. Bakom projektet ligger samebyarna Handölsdalen och Mittådalen, Funäsdalen Berg & Hotell samt Skistar Vemdalen. Projektet ägs av den ideella föreningen Lopme Naestie.
Parken håller öppet från början av juli till mitten av september. Inträde kostar 25 kr per person. Barn under 5 år går in gratis, pensionär och student 20 kr. En guidad visning kostar 150 kr och en ”tidsresa för barn” 90 kr. Man bokar dessa upplevelser i förväg genom att ringa.
Mat och fika finns.
Mer information hittar du på Lopme Laantes hemsida.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Coolt ändå, med renar!
Ser fint ut att gå på de där stigarna! Ibland tycker jag att stigarna jag springer på är lite fjäll-lika.
Renar är fina djur! Ja men det kan väl vara lite lika där längs kusten kan jag tänka mig.
🙂