Dagen när vi reser norrut – linbanor, Torgny Lindgren och Grodkällan

Den där känslan.

Bilen packad kombin full. Så där så att man inte ser ut bakåt. Kylväska med pastasallad och frukost. Baksätet fullt av vattenflaskor, festisar och ballerinakex. Där utanför byts Umeå och stadsliv snabbt mot Västerbottensgårdar, jordbruksmark och sedan lövsly där jorden inte längre brukas och så storskogen. Den väldiga. De första renarna dyker upp i vägkanten, i dikena och uppe på vägen.

Torgny Lindgrens Pölsan som gemensam ljusbok i högtalarna.

Just som sanatoriet i Hällnäs nämns för första gången, passerar vi förbi den stora öde byggnaden. Sanatorium, flyktingförläggning. Vad finns här nu?

– Vägen mot Lycksele, läser Torgny. Vi passerar skylten. Lillåträsk, Avabäck finns ju inte på riktigt, men vi passerar små byar och ensliga gårdar som kunde ha varit dem. I Norsjö har Torgny ett målat porträtt och citat på väggen inne på busstationen. Som också är hamburgerrestaurang och offentlig toalett att låna.

Vi åker under linbanan. Världens längsta, som inte längre är i drift. Marie-Louise och Bosse som drivit den sedan 1989 har gått i välförtjänt pension. Och ingen har nappat på erbjudandet att köpa. Men där linbanan passerar över vår väg hänger ännu skyddande nät. Som hindrar nedfallande stenar från tiden när linbanan fraktade malm, att träffa bilarna.

Vi blir nyfikna och när vi en stund senare ser skylten svänger vi av. Vid en liten sjö i Mensträsk kan vi äta vår pastasallad. Ingen värme i luften idag, men vi biter ihop.

Linbanan är snyggt inpackad i en ladubyggnad. Den vige och finurlige kan ganska lätt gymnastisera sig in och kika närmare. Ta några foton. Om de öppnar igen, då kommer vi och åker.

Svänger upp på Silvervägen. Läste deckaren för bara ett par veckor sedan. De små skiftningarna i landskap och arkitektur som får kroppen att känna fysiskt att vi lämnar Västerbotten och kör i Norrbotten nu. Ortsnamnen som byter karaktär.

Utanför Arvidsjaur på Slengmyren ligger Grodkällan. En kallkälla och liten tjärn med klart turkos-grönt vatten. En liten turistattraktion i sin enkelhet och en lagom paus både i bilåkandet och Torgny Lindgren.

Polcirkeln strax söder om Jokkmokk. Polcirkeln rör ju på sig, och ligger just nu alltså inte just här. Men ändå. Vi vill alltid ha bilden, gillar alla punkter och linjer vi kan hitta. Innan vi rullar in i Porjus för första natten.

Läs alla inlägg från vår roadtrip i Lappland här.

Vill du läsa om fler av våra äventyr? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

Relaterade inlägg:

Det är dyrt att semestra i Sverige! Spökstaden Malmberget – och gruvan tar det den vill ha Vandring till Soldalen i Stora Sjöfallets nationalpark – och Vägen västerut Vandring till Trollsjön, Abisko – när det går hajp i vandringar