Att bo i en trädkoja – Domaine de Robinson

Man har ju samlat på sig en diger rese-bucket-list genom åren. Den handlar mycket om destinationer och sevärdheter. Vandringar i förekommande fall.

Men sedan finns där en särskild liten sektion för udda boenden. Bo i väderkvarn fick check för flera år sedan. Husbåt fick jag realisera i Amsterdam förra våren. Och så vidare har alla dessa unika och udda boenden som jag trånat efter blivit verklighet. En efter en.

På Martinique i Karibien blev ytterligare en boendeform verklighet. Vi tillbringar nämligen en natt i en trädkoja!

En natt i trädkoja

På sydöstra Martinique vid stranden Anse Noire ligger vårt boende. Detta är helt klart något bortanför allfartsvägarna här på ön. Anse Noire är en liten vik bortanför vägen slut och utan annan bebyggelse än vår lilla anläggning “Domaine de Robinson”. 

Vi har incheckning från 14:00 och kör förbi avtagsvägen till Anse Noir redan vid 13-tiden, ivriga som vi är. Men kanske inte hänga på låset, va? Vi kör vidare en sväng och upptäcker Les Anses-d’Arlet. En charmig liten by strax söder om Anse Noire. Anländer prick 14 i stället. 

Men nu visar det sig ju att denna lilla strand är väldigt populär dagtid. Som badutflykt. Parkeringen vid vägens slut är full. Karibiskt knök-kaos-överfull, till och med. Vi får vända tillbaka och bända in bilen högt upp i backen ner mot stranden. Knöla lite. 

Sedan är det trappor ner till stranden. Vi har bunkrat med mat för ett dygn, både lunch, middag och frukost, så vi har lite att kånka på. 

På Domaine de Robinson finns 4 hyddor till uthyrning. 3 av dem på marknivå och strängt taget inget märkvärdigt. Fast avskilt läge förstås. På dem också.

Det är den 4:e hyddan man vill åt. Och som vi har hyrt. Högt upp i ett magnifikt träd. Ett fruktträd av något slag. Vilken frukt vet vi inte, kanske inte ätlig för människor för vi känner inte igen den?

Man tar sig upp via först en liten trappa och sedan en sluttande hängbro. Så att säga.
– Bara en åt gången i hängbron, manar vår värd. För säkerhets skull.

Där uppe en stor veranda. Bord och stolar, detta är ju stugans vardagsrum och matrum.

Kojan själv består av en dubbelsäng med myggnät. Ett litet primitivt pentry med kokplatta, vattenkokare, diskbänk och kylskåp. En liten toalett i ena hörnet och en dusch i det andra. Med egen utgång till altanen. Världsklass!

Kojans väggar måste vi berätta om. De är inte solida en enda en av dem, utan horisontella brädor som sektion för sektion kan vinklas som persienner. Alltså antingen rakt ner så att de stängs. Eller utåt så att en luftspalt uppstår. 

Så står samtliga väggarna i stugan när vi anländer. För ett naturligt vinddrag genom hela stugan. Och fritt flöde av insekter, fåglar och andra nyfikna och närgångna invånare i den omgivande djungeln.

Vi blir snart varse att här uppe är det naturens lagar som gäller. Det vi lämnar framme och obevakat i matväg kommer omedelbart att ätas av någon annan.

Vi startar med en lunch förstås. Där uppe i det blå.

Sedan bad och lite snorkling. Vid 5 piper vi upp till bilen, hämtar lite saker vi kommit på att vi behöver. Att ta med sig resväskorna är inte att tänka på här på grund av alla trapporna från parkeringen. Upp i själva trädkojan hade det gått, där finns nämligen en finurlig varuhiss  installerad.

Vi parkerar även om bilen närmare trapporna, nu när badgästerna börjar packa ihop och åka hem för dagen.

Sedan finalnumret på den här vistelsen. Solnedgång och skymning. Nu är stranden öde. Så när på en handfull segelbåtar som sökt skydd i just denna vik i natt.

Middag på vår veranda igen. Uppe i skyn. Skymningen faller. Stjärnorna blir synliga en efter en. Djungeln vaknar till liv med sina ziljoner läten och röster. En högljudd orkester bara för oss. Eldflugorna som ses flyga fram över himlen runt om oss. Som små satelliter.

Till allt detta ska vi sedan lägga oss att sova. Fallfrukt som skakar trädet varje gång de faller till marken. En fågel som gör ett försöka att frita våra baguetter mitt i natten. Äta eller ätas och endast den starkaste och djärvaste överlever. Djungelns lag gäller förstås. För det är mitt i djungeln vi befinner oss.

Om Domaine de Robinson

Domaine de Robinson kan bokas här. Men se för sjutton till att det är just trädkojan du bokar!

Det är listigt att packa en mindre övernattningsväska för detta boende så att man slipper dra med sig hela resväskan. Först ned för alla trapporna och sedan upp i trädhuset också. 

Det är självhushåll i kojan, så ta med egen mat. Vi gjorde det enkelt för oss och köpte baguetter och en massa pålägg, samt ett gäng olika frukter. Det funkade bra som matsäck under vårt dygn i Domaine de Robinson. Samt en flaska rosé förstås.

Ingen tvål fanns vid vårt besök och vi såg i en review att en annan gäst saknade toapapper, så det är ett tips att ta med allt sånt också. Man vill ju inte börja sin vistelse med att återvända till civilisationen för såna petitesser.

Vi bodde en natt i trädkojan  och tycker kanske att 1-2 nätter räcker. Sedan kan man botanisera vidare bland Martiniques boendealternativ.

Fåglar, insekter och ödlor är ständiga gäster i det här hemmet, det får man vara beredd på. Och skydda sin mot accordingly. Starkast och smartast vinner. Så enkelt är det här uppe.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.