När vi väl har bestämt oss för att vandra i Österrike, återstår en komplicerad fråga. Vart ska vi förlägga vår vandring, vilken ort passar just oss allra, allra bäst?

Spieleckkogel
Mot Spieleckkogel

Austria Travel erbjuder de bästa vandringsbeskrivningarna för Österrike på nätet på svenska. Så här skriver de om Hinterglemm:

Bergen i omgivningarna är mycket speciella. De består av unika gräsbevuxna berg som hör till de högsta i Europa.

Det innebär att du ofta vandrar över mjukt rundade toppar. Riktigt branta avsnitt möter du sällan om du inte väljer svåra turer. Hela tiden har du en fascinerande utsikt.

Ljuv musik i mina öron. Jag som fortfarande har dåligt samvete för La Gomera. Då jag lurande med Christofer på alltför avancerade äventyr sedan hans stroke. Ett misstag som för allt i världen inte får upprepas i Alperna. Nu är det mjuka, snälla stigningar som gäller. ”Gräsbevuxna slänter” Mmmm, säger mitt samvete bejakande till dessa härliga ord.

Spieleckkogel

Hinterglemm bokas. Det innebär en extra bussresa. Efter tåget till Zell am See. Men det får det vara värt.

Zell am Sees järnvägsstation är ett byggkaos. Stora skyltar förkunnar att bussarna är flyttade till Postplatz. Bara att bära och dra väskorna genom samhället. Busschauffören konstrar. Även fast vi är hela perrongen full av folk. Nej, det går inte, det är något fel på bussen, hon kan inte köra. Vi får vänta! Och så plötsligt, 20 minuter efter avgångstid kan hon plötsligt köra. Alla går på och den överfulla bussen snirklar sig fram genom landskapet. Ömsom går den främre dörren absolut inte att öppna och ömsom den bakre. Det är bara att anpassa sig om man vill  på eller av. Allt medan tidtabellen förskjuts.

Hinterglemm är en turistby. En sport-turistby. Cykel är stort, förstår vi. På grund av de mjuka, gräsbevuxna bergen. Sportaffärer, hotell och linbanor åt alla håll.

Första dagen faller regnet tungt. Vi behåller lugnet och passar på att tvätta och vila.

Spieleckkogel

Nästa dag skiner solen. Vi är nog första ekipage upp med Reiterkogelbahn på morgonen. Lite molnslöjor fortfarande. Men lätta. Sätter iväg mot Reichkendlkopf. Det är bara vi ute. ”Alla andra” är någon annanstans, inte på detta berget idag.

Spieleckkogel

En kohage får vi forcera, och lite stigning. Men lätt vandring upp till Reichkendlkopf ändå.

Det är nu det ska börja är det tänkt. Och Christofer är ju helnöjd med vandringen här. En bred fin väg och ingenstans där man kan trilla ner. Jag är däremot missnöjd av samma anledning. Alldeles för bred väg och ingenstans alls där man kan falla ner ju!

Spieleckkogel

Har sett bilder och det ska ju vara en stig på kammen ju. Springer lite upp och ner och letat en parallell stig bara för mig men det resulterar mest i att jag går dubbelt så långt i onödan.

Spieleckkogel

Men man ska vara försiktigt med vad man önskar sig här i livet, för förr än man anar brukar det slå in. För plötsligt bränner det till. Kamvandring de lux. Och så är vi framme vid nästa topp, Spieleckkogel, på 1998 m.ö.h.

Spieleckkogel
Spieleckkogel – 1998 m.ö.h.

Härligt men kort. Vart ska man gå nu då? Det finns en stig ner, mot komfort och civilisation. Och så en stig till mot fler kammar.
– Ska vi…?
– Klart vi ska! Vad kan hända liksom? Luften är fri, dagen är där för att fångas!

Spieleckkogel
Ner från Spieleckkogel

Spieleckkogel

Det är brant nedför. Klarar Christofer det här? Jodå, just jämt och precis. Om det inte blir värre. Och sen blir det lite, lite värre, men det ska väl gå det också, ett steg i taget. Och sedan när det blir lite, lite värre till, så borde ju det vara maxnivån? Det värsta gjort nu va? Tills vända inte är ett alternativ längre, för nu vet man ju vad man i så fall måste igenom igen. En passage genomförs på alla fyra.


Spieleckkogel Spieleckkogel

Men, att vi är helt ensamma hela vägen. Varför går ingen annan här kan man ju undra? Vi frilansar lite, för spänningen. Undra om vi kommer rätt eller måste vända och göra om längs stigen?

Spieleckkogel

Till slut når vi ändå en avtagsväg som leder till Forsthofalm och någon form av civilisation. Inga fler kammar och branter. Forsthofalm bjuder på en redig klimpsoppa respektive korvsoppa dagen till ära. Mat för fullvuxna karlar. Och så vi då.

Bara en timme ner. Och dagens sista buss går om 1.10. Vi pinnar på genom kohagarna. Når busshållplatsen samtidigt som en skolklass, men får en sittplats ändå.

Det blev en heldag, 8-17, det blev över 700 höjdmeter och det blev kammar, stup och branta passager. Allt det som inte skulle hända. Men det gick, det gick ändå och det hela var förbaskat härligt. Åtminstone efteråt.


Spieleckkogel

Fakta om dagens vandring

Denna vandring börjar alltså med en färd uppåt med Reiterkogelbahn från centrala Hinterglemm. Man följer till en början skyltarna mot Rosswaldhütte och sedan mot Reichkendlkopf. Mellan Reichkendlkopf och Spieleckkogel vankas det kamvandring av bästa sort. Enkel och ofarlig. Härifrån kan man gå ner mot civilisationen i Lengau, eller fortsätta åt höger längs kammen upp mot Sonnspitze. Sedan nedåt till Forsthofalm och vidare längst ner i dalen till Lengau där vandringsbussen går tillbaka till Hinterglemm.

Spieleckkogel

Vi gick inte ända upp på Sonnspitze, utan genade/skråade över berget en bit nedanför toppen, men där fanns ingen stig.
Vår vandring blev 15,5 kilometer lång och tog 7,5 timmar inklusive raster. Total stigning var 732 meter och vi gick 32.000 steg. Du kan se vår vandring här på Garmin.

Spieleckkogel
Där uppe på kammen gick vi! Från Spieleckkogel till Sonnspitze

Linbana och buss ingår i Saalsbach-kortet som man får gratis av sitt hotell.

Läs också: Örnnästet – Hohenwerfen spelade huvudrollen i den berömda filmen

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

2 kommentarer

  1. Wow vilket Sound of Music-landskap! Blir sugen på Österrike.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *