Vandring till Töfsingdalens nationalpark från Grövelsjön

Vi har ett uttalat mål att någon gång i livet besöka alla Sveriges nationalparker. 30 är de till antalet just nu, men fler verkar vara på gång att bildas, så vi räknar med att detta mål kommer att få kompletteras med nya nationalparker även när vi besökt de nuvarande 30.

17 nationalparker har vi hittills besökt. Det brukar nästan alltid vara något av en högtidlig känsla att kliva in i ytterligare en nationalpark. Förväntan som sedan infrias. För nationalparkerna bjuder ju nästan undantagslöst på stora naturupplevelser och känslan av något alldeles extra.

Av dessa 30 finns det 4 nationalparker som sticker ut. Sarek, Padjelanta, Vadvetjåkka och Töfsingdalen. Dessa är nämligen mycket otillgängliga och ligger i väglöst land. De kräver en dagsvandring vardera för att nå.

Drömmen om Töfsingdalen

Töfsingdalens nationalpark är dessutom i stort sett stiglös och består av svårforserad blockterräng och tät urskog. På de bilder vi googlar fram på nätet ser vi ärligt talat kanske inget som får oss att längta just hit. Ett skogsområde helt enkelt.

Det är först uppe på Storvätteshogna, Dalarnas högsta berg, i somras som vår längtan föds.

För här uppifrån ser man ut över Töfsingdalen och det sjösystem som utgör nationalparkens södra gräns. Det ser vackert och drömskt ut.
– Ska vi svänga förbi, säger jag till med till Christofer därifrån toppen.
Men nej, det är ju många kilometer kvar enkel väg. Och vår vandring är ju redan 18 kilometer som det är idag.

Drömmen blir kvar. Vi börjar läsa på om Töfsingdalen.

Den gömda dalen. Ett av de vildmarksområden i Sverige som påverkats minst av människohand. Ett paradis för naturälskaren. Här trivs björn, järv och kungsörn.

Lättaste sättet att ta sig hit är att vandra från Grövelsjön. 13 kilometer enkel väg. Mellan 2,5 och 4 timmar ska vandringen ta enligt uppgifterna vi hittar på nätet.

Vi börjar inse att det går att ta sig hit över dagen. Det blir en rejäl dagsvandring på 26 kilometer plus den sträcka man vill gå inne i parken. Men det går.

Så förstås, när vi väl bestämt oss för en höstvandring i Funäsfjällen, står det inte på innan vi bokar på en sväng ner till Grövelsjön också.

Vår vandring till Töfsingdalens nationalpark

Vi har bokat de två sista bäddarna i hela Grövelsjön. En liten Atterfallsstuga hos Grövelsjöns Alpacka. Den har, förutom alpackor utanför fönstret, allt man kan begära i livet. Utom ugn, ska det visa sig när vi anländer med två fryspizzor första kvällen.

Tidig start på dagen. Redan 8:40 tar vi de första stegen ut från sommarparkeringen i Grövelsjön.

Dimman ligger tät, vi har bara en plusgrad och en stadig vind. Ödmjuka steg. För det är långt bort vi ska idag. Om regn eller snö kommer. Om dimman tätnar, om vinden tilltar.

Det blir bara att mata steg så här i början. Vi är ensamma på stigen, ingen annan har visst hunnit ut än. Ingen utsikt förstås i dimman. Och det är kallt. Man vill inte gärna stanna och tappa värme från rörelsen. Än mindre ta av sig handskarna för att fota eller dricka.

Vi passerar avtagsstigen till Jakobshöjden. Utan att se själva berget. En vaja med kalv iakttar oss avvaktande.

Vinden ligger i ryggen och kyler ner baksidan av kroppen. Man kan inte låta bli att undra hur den kommer att kännas på tillbakaväg när vi har den rakt emot oss?

Så ser vi två siluetter framme till höger. Två stugor vid sidan av stigen. I jämnhöjd hittar vi en bäck att dricka ur. Tar en liten minipaus i kylan. 8 kilometer tillryggalagda. 5 kvar.

Och nu lättar dimman. Vi ser Hävlingskläppen uppenbara sig till vänster. Vyn över sjöarna, som ett pärlband och nationalparken ligger framför oss.

Snart kommer vi också ner på lägre höjd och vegetationen förändras. Från en steril högfjällshed till blåbärsris, snår, buskar och så träd som lyser gula och röda. En underbart vacker miljö att vandra i och kameran åker fram igen och igen. Fastän fingrarna blir stelfrusna.

En bit nedanför trädgränsen når vi en informationstavla om Hävlingen. Detta är ett gammalt sameområde. Här finns otaliga lämningar från kåtor och annat. Nu finns övernattningsstugor för vandrare.

Här delar stigen på sig, men vi fortsätter mot Hävlingestugorna genom trolsk och vacker fjällbjörkskog.
Fjällbjörkskogen som vi brukar betrakta som ett nödvändigt ont för att nå kalfjället under sommaren, förvandlas i höstfärger och utan insekter, till en underbar njutning. Här nere i dalen får vi i stort sett vindstilla.

Närmare stugorna kommer en skylt mot Töfsingdalens nationalpark. Vi viker av och går längs sjön Hävlingen nu. Det är obeskrivligt vackert och fridfullt. Så når vi en fors som förbinder Hävligen med nästa sjö i pärlbandet. En ”räls” att dra båten över från en sjö till en annan. Och en träbro för oss över forsen.

Voila, här börjar Töfsingdalens nationalpark! Vi lagar lunch utanför en övernattningsstuga precis utanför nationalparken. Följer sedan en av nationalparkens fåtaliga stigar, söderut längs strandkanten.

Men inte för långt ändå. För oron rycker i oss. Hemvägen är lång, blåsig och kall. Dessutom uppför merparten av vägen. Vi identifierade högsta punkt bara 2 kilometer från Grövelsjön, så det innebär en hel mil i uppförslut nu på hemväg.

Det börjar alltså bli dags att bege sig tillbaka. Nu hittar vi en annan stig som tar oss genare tillbaka till den där informationsskylten nedanför trädgränsen.

Upplevelsen är samma på tillbakaväg som på ditväg. Förutom dimman. Fram till de där två stugorna och bäcken är vandringen njutbar och trevlig. Men sedan, de 8 kilometrarna fram till Grövelsjön är bara att göra. Sätta den ena foten framför den andra och gå.

Motvind förstås, men vi har bra kapuschonger på våra jackor som motar vinden hyfsat. Långfjälllet, som detta fjäll heter är verkligt segt som långfil. Platt som Alvaret, brunfärgat och utan variationer i utsikten.

Dock ser vi Storvätteshogna nu när dimman lättat.
– Där stod vi i somras ju!

En större hjord renar möter oss och de närmaste kilometrarna mot Grövelsjön träffar vi även på andra vandrare.

Dagens vandring

Detta var en i och för sig lätt vandring, men seg på grund av längden och väderleken. Samt att så stor del av vandringen kändes som en transportsträcka. 8+8 kilometer är långt att bara ”beta av”.

Hela dalen runt sjöarna var däremot helt ljuvlig och gör sig troligen som allra bäst i höstfärger och utan sommarens insekter.

Från Grövelsjön finns två vägar till Töfsingdalen. Den över Långfjället är den genaste på sina 13 kilometer. Man kan även gå via Fosksjöarna. Denna sträckning ska enlig uppgift vara 15 kilometer.

Denna vandring går förstås helt lysande att göra som en 2-dagars vandring i stället. Man övernattar då tex i Hävlingen. I stugorna eller i eget tält. Då hinner man upptäcka mer av nationalparken och det finns även möjlighet att hyra roddbåt eller kanot och ge sig ut på sjön.

Vandringen från Grövelsjön fram till Hävlingen tog 3 timmar och ungefär lika lång tid tillbaka. Vi var ute i 8 timmar och gick ca 40.000 steg.

Läs också: 25 saker att göra i Dalarna – våra bästa tips

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och och Instagram.