I den lilla byn Nusnäs vid Siljan råder inte lugnet. Som i alla de andra byarna av samma storlek runt Siljan.
Här finns en stor parkering, turistbussar och huvudgatan är fylld av folk.
På varsin sida om den finns två stora röda byggnader. Nästan mitt för varandra. Det finns två olika dalahästtillverkare i Nusnäs. Mördande konkurrenter. Och både heter Olsson. Oh the irony.
– Så vilken av dem är det? Vart ska vi gå in, säger jag och spänner ögonen i stackars pappa.
Pappa flackar lite med blicken.
– Den måste det vara. Han pekar på den på andra sidan vägen mot för kyrkroddsbåten.
För vi är släkt med den ena Olsson. Genom samma ödets ironi som såg till att båda konkurrenterna heter Olsson, är vi inte släkt med Dalahästtillverkaren i Nusnäs genom pappa, masen och Dalasonen, utan genom mamma, norrbottningen.
Hade mamma levt och varit med idag, hade vi förstås gjort detta enligt konstens alla regler. Vi hade ringt innan och presenterat oss, blivit mottagna och fått en privat rundvisning. VIP helt enkelt.
Men mamma är inte med oss längre och därför smyger vi hit inkognito. På Christofers fördelsedag dessutom. Han har önskat sig denna aktivitet på sin dag. För att jag spänt ögonen i honom och sagt ”är det inte just precis Nusnäs du allra helst vill till idag?”
Så nu står vi här. Det minsta vi kan göra är att ta ett foto framför en dalahäst. Det får bli masen och födelsedagsbarnet på bilden idag. Det och så att besöka rätt Olsson förstås. Blod är tjockare än vatten?
Där inne är det kaos. Eller vi tycker i alla fall att det är kaos, vi som hållit oss utanför samhället i ett och ett halvt år nu. Titta på tillverkningen är det inte tal om med så mycket folk och trängsel. De övriga tre har ju i alla fall två sprutor innanför västen, men jag har bara en. ”Smittad över en Dalahäst. Antikmodell i blekvitt.” Ska det bli mitt facit i den här pandemin?
Och inte blir det målning av dalahäst heller som födelsedagsaktivitet för Christofer. Man kan i och för sig köpa ett eget kit med träfärgad häst, färger och pensel, men födelsedagsbarnet ser inte peppad ut, så vi skippar det. Han får en färdigmålad häst i födelsedagspresent i stället av mig. Vi är ju ändå i Nusnäs. Det är nu eller aldrig på något sätt. Den kommer att passa i stugan.
Nu har vi gjort vår turistiga grej på den här resan. Nu kan vi ostört ägna oss åt naturen.
Läs också: Njupeskärs vattenfall – man ska göra alla misstag mins en gång
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
