Tänk att det skulle behövas en pandemi för att vi skulle lyckas ta oss iväg till svenska fjällen i september! Höstvandring är ju något som vi tänkt på och velat göra i många år.
Hur september brukar vara
Men, som vi har skrivit om förut, september är ju en så hektisk månad. Förutom att man ska starta upp jobbet då med diverse höst-kick-offs, så lämpar sig just denna månad extra väl för resor. Och det är alltid så mycket som drar.
Våra september har därför ägnats åt vandring mellan byarna i Cinque Terre, åt Gorges du Verdon, Transsylvanien, Meteora och Montenegro. Och svenska fjällen har fått stå kvar obesökta år efter år.
Nu i och med pandemin har få distraktionsmoment funnits kvar och vi har mycket riktigt kommit oss iväg till fjälls både förra september och denna.
Fjällvandring förra september
Förra året blev de en weekend till Härjedalen första helgen i september. 2 vandringar hanns med, en i Sonfjällets nationalpark och en längs sjön Bolagen i Funäsfjällen. Vi bodde dessutom på härliga Fjällnäs och tog vägen över Flatruet hem. Sveriges högsta allmänna väg och dessutom en oerhört vacker väg att ta.
Vi blev kort sagt charmade av både september, höstfärgerna och Funäsfjällen som vandringsdestination.
Ny fjällvandring i år
I år var det förstås givet att upprepa succén. Dock fanns läge först 3:e helgen i september. Men nu kunde vi avsätta fler dagar och fick 4 heldagar på plats i fjällen.
Färgerna i år var något mattare vad gäller markvegetationen. Om det berodde på att vi kom senare eller på naturliga variationer år från år på färgprakten ska vi väl låta vara osagt. Däremot var fjällbjörken desto vackrare i intensiva gula och orangea kulörer. Som att vandra i en tavla. Eller i en saga eller något.
Vårt sista äventyr
I fredags eftermiddag efter avslutad vandringsdag körde vi vidare från Funäsfjällen ner mot Grövelsjön. Här var ungefär alla boenden uppbokade men till slut hade vi lyckats hitta en liten, liten stuga i den stora dalaskogen. ”Bo med alpackor” löd den säljande rubriken på AirBnB. Och hur ska man kunna motstå det?
Vi hade nämligen en dröm, ända sedan Storvätteshogna i juli, som vi kände att vi bara måste genomföra i år. En vandring på hela 26 kilometer.
Så kom det sig att vi, tidigt på morgonen i lördags vandrade ut över fjällheden från Grövelsjöns sommarparkering. Som två mycket små hobbitar på väg mot Mordor kände vi oss när vi hukande i den isande vinden, lämnade civilisationen och strävade över kalfjället i tät dimma och endast 1 plusgrad.
Skulle det komma regn? Eller snö? Skulle vi hitta fram till vårt mål i dimman? Och tillbaka igen? Hur hård skulle den ihållande vinden bli? Skulle vi frysa? Förfrysa? Skulle vi alls nå fram till vårt mål?
Svaren på dessa frågor hoppas vi kunna förmedla i ett klargörande inlägg med alla vandringsdetaljer. Förhoppningsvis redan till helgen.
Missa inga inlägg, glöm inte att följa 4000mil på Facebook.
Jag gissar på en vandring till Töfsingdalen 🙂 Underbara höstbilder, tror minsann jag ska drömma om en septemberresa till fjällen nästa år…
Ja men förstås! 🙂
Minns inte nu om det var du som satte tankarna i huvudet på oss, kan ha varit så…
Vi tyckte lite synd om oss själva de första kilometrarna (typ de första 8), men sen gick det lättare och till slut så blev det alldeles ljuvligt.