Vår sommarlista 2020 – bäst och (lite, lite) sämst

Sommaren 2020. Sommaren som kommer gå till historien som den mest annorlunda och udda sommaren någonsin? Eller bara som den första i raden av somrar i en helt ny tid?

Vår sommar blev rätt lyckad ändå, tycker vi själva. Vi har hunnit med så mycket, gjort så mycket, sett så mycket. Sen att vädret i juli kanske inte blev det allra bästa, det var ändå ingen katastrof. Kanske har vi känt oss mindre berörda av vädret i och med att vi varit mycket i svenska fjällen. Där förväntar man sig ju aldrig kanonväder.

Våra resor i sommar

3 resor inom Sverige har vi hunnit med. Roadtrip i Södra Norrland, 50-årsresa för Christofer till Lapplandsfjällen och en familjeresa till Hemavan. Plus några extrautflykter mer i närområdet. Till Bjuröklubb och Höga kusten till exempel. Utomlands har vi inte tagit oss i år och det har känts lika bra med tanke på det läge som råder. Nu är sommaren slut, åtminstone resemässigt och det har blivit dags att högtidligt sammanfatta årets tre bästa månader, nämligen sommaren.

Bästa svenska landskapet

Bästa landet lönar sig inte att utnämna i år. Nej bästa landskapet får det bli. Och där måste ju Lappland vinna. Förstås. Detta fantastiska landskap som vinner på varje besök. Nu har vi åkt upp två år i rad och jag får passa mig så jag inte blir som mamma. Som prompt måste upp varje år om sommaren skulle vara något att ha.

Men bubblare är absolut Jämtland och Hälsingland som drog och slet i oss med sin skönhet och frestade för ett snart återbesök.
– Vi kommer, vi kommer, vill vi ropa tillbaka.

Bästa dagen

Jobbigt, jobbigt att välja. För det har varit många bra dagar. Båda våra födelsedagar blev ju väldigt bra. Men Christofer hade ju tyvärr inte vädergudarna med sig på sin, så det blir ju lite svårt att utnämna den dagen.

Men ska vi kanske slår till på en av de tidigare dagarna denna sommar? Vår dag på Höga kusten, sista helgen i maj. Men vandring i solsken längs Rotsidan, bestigning av den ljuvliga men okända Rödklitten. Och en fantastisk 3-rättersmiddag som avslutning i solnedgången på Hotell Björkudden. Med Sveriges häftigaste bro som utsikt och bakgrund. Den dagen måste väl ändå kunna duga?

Bästa vandringen

Snärjigt värre att välja. För vi har ju gjort massor av trevliga vandringar i år. Vi väljer ändå Arjeplogfjällen för att det var så skön avslappnad vandring som började direkt på kalfjället och för att man på ett enkelt sätt kom väldigt nära höga dramatiska fjälltoppar. En doldisvandring som överraskade oss helt enkelt.

Bästa nationalparken

5 Nationalparker har vi besökt i sommar. Skuleskogen, Stora Sjöfallet, Muddus, Pieljekaise och Färnebofjärden. Varav Pieljekaise är vår favorit. Nationalparken som känns som vårt eget hemliga lilla fynd. Vacker, lugn och obesökt.

Bästa toppbestigningen

Atoklimpen. Som att vandra i Seoul, utbrister jag andäktigt när vi närmar oss finalen på denna vandring, själva ”klimpen” liksom. Och bättre betyg än så får man leta efter.

Bästa middagen

Mycket gott har vi ätit i sommar. Men kanske var middagen på Hotell Jokkmokk allra bäst ändå. En trevlig tre-rättersmeny med en rustik renskavspanna som huvudnummer.

Bästa fikat

Enkel utnämning. Dels för att vi typ aldrig fikar, men även i en tuffare konkurrens var ju caféet i samevistet vid Pietsjaure i Stora Sjöfallet det klart mysigaste fikastället som kom i vår väg denna sommar.

Bästa badet

Vi har haft några härliga bad från vår öde ö utanför Järnäsklubb i somras. Men bästa badet blir nog ändå det i Gruvan i Edsele, som tar poäng på originalitet och undergångsstämning.

Bästa spökupplevelsen

En specialkategori bara för i år. För något ”bästa” måste vi ju utnämna Prästgården i Borgvattnet till och husspöket som gick och fladdrade i gardinerna där dagarna i ända.

Bästa plagget

Bästa plagget denna sommar blir ju utan tvekan outdoor i någon form, eftersom det typ är det enda jag haft på mig. Jag nominerar dels mina nya blå vandringsbyxor Keb från Fjällräven och dels mina nya (blå!) outdoor-shorts från Norröna. Perverst dyra båda två, precis som det ska vara med outdoor. Norröna har redan förökat sig och blivit två par shorts i min garderob (ljusgråa också!). Och Keb kommer nog att gå samma öde till mötes. Sneglar på de gröna.

Bästa off the beaten track

Vi gillar ju off the beaten track. Komma bort lite från turistmassorna. Se något som inte alla andra ser. Vårt häftigaste upplevelser i den vägen i sommar var nog när vi vandrade i Bjuröklubb i norra Västerbotten och en sjöjungfru plötsligt dök upp på klipporna!

Bästa UNESCO världsarv

Här är konkurrensen stenhård i år. Vi har besökt inte mindre än 3 världsarv i sommar. Laponia, Höga kusten och Hälsingegårdarna. Dessutom kanske de tre bästa av Sveriges 15 världsarv.

Så vilket ska vi välja? Alltså egentligen är det ju dött lopp. Men okej, vi säger väl Hälsingegårdarna då. För att de är en ny upplevelse, för att vi blir så positivt överraskade och för att det blir en sån fin dag, vår heldag bland gårdarna.

Bästa museum

Vi besöker aldrig museum slentrianmässigt, för ibland kan de ärligt talat vara ganska tråkiga. Slår vi till på ett museum på resa, så är det för att vi känner att det här museet, det vill vi faktiskt se.

I Skeppsmalen, Höga kustens nordligaste utpost finns ett supergulligt och väldigt informativt museum om Surströmming. Vi läser med intresse i montrarna och ser filmen om tillverkningen. En lite pärla för endast 30 kr i inträde.

Bästa utsikten

Utsikten över Stora Sjöfallet måste väl ändå vara en av de maffigaste i den svenska fjällvärlden? Vare sig man ser det österifrån, från tex Soldalen, som vi gjorde förra året, eller från Saltoluoktahållet som i år.

Bästa hotellet

Åh vi faller ju pladask för Varghotellet på Järvzoo. Vi älskar varje sekund på plats i vårt lilla familjerum med de stora fönsterrutorna rakt ut mot våra tillfälliga grannar; vargflocken. Tänk om man fick bo där jämt.

Bästa fotot

Som vanligt, höll jag på att säga, har vi och Instagram lite olika uppfattningar om det där med foto. När Instagram tycker att vårt kvällsfoto från regnet vid Saltoluokta Fjällstation är det bästa i sommar, så tycker vi att det i och för sig är fint… Men kanske lite, lite tråkigt?

Själv gillar jag fotot på Christofer när han står på Saltoluoktas brygga och väntar på båten Langas, som ska ta oss tillbaka över till civilisationen på andra sidan Luleälven. Mystisk och rofylld.

Bästa blogginlägget

Åhå, får man välja det i år också? Ja men då tar vi kanske det där bittra om Norrland? Eller tantinlägget, det var ju lite kul också?

Frågar vi Google Analytics, som är det verktyg som hjälper oss att se hur många som är inne och läser varje inlägg, så är sommarens bästa inlägg helt klart det om 6 platser i svenska fjällen där du får vandra ensam. Som lästs av hela 14753 personer.

Sämst

Vildmarksvägen och turisternas uppförande där, måste ju vara det absolut sämsta med denna sommar. Renkalvar som revs av lösspringande hundar eller kom ifrån mina mammor p.g.a. att turisterna skingrade renhjordar. Överturismen, när för många människor åker till ett och samma ställe är verkligen ett problem som vi tillsammans måste hjälpas åt att åtgärda. Genom att åka till andra platser än de mest omtalade.

Sämsta egna upplevelsen

Men problemen på Vildmarksvägen hörde vi bara talas om via medierna. Vår egna sämsta upplevelse då? Jo det var vår så kallade Bäversafari i Ångermanland. Jag hade sett ut ett företag på nätet som jag tyckte verkade bra. De hade bäversafari med båt på älven. Men de var fullbokade och hänvisade till en annan firma. Den andra firman låg ju inte längs Ångermanälven, men jag tänkte att det spelar ju ingen roll, bara det finns bäver.

Jag ringde och bokade, ”Hur går det till, åker vi båt då eller?” Jodå, eller så vandring, det berodde på vad vi ville.
”Vi vill det som ger bäst chans att se bäver”, svarade jag.

Väl på plats visade det sig att vi skulle vandra. Eller gå 200 meter. Sedan skulle vi sitta på huk blickstilla på sank mark och vänta. Bara det att hur många fullvuxna stela svenskar kan sitta stilla på huk i 1 timme? Inte vi i alla fall. Och eftersom marken var sank gick det inte att sitta på stjärten. Borde inte arrangören ha tagit med sittunderlag? Eller instruerat oss att ta med?

Nytt försök på ny station. Ingen båt här heller, utan en kort promenad. Här kunde vi sitta på marken. 1 timme. Inga bävrar. Klockan är halv ett på natten och vi lämnar besvikna.

– När jag var och paddlade kanot i Ångermanälven som barn såg vi ju bävrar utan problem, säger jag på tillbakaväg.

– Ja om man kommer över vattnet så är det ju inga problem, då blir de inte rädda för de har inga naturliga fienden i vattnet. Bara på land.

Alltså va?! Vad fasen gjorde vår utflykt på land i alla fall? Vi känner oss helt grundlurade. På våra bäversafaripengar och på nästan ett dygn av vår resa.

Läs 2019 års sommarlista här och 2018 här.