Vad är det egentligen som initierar en resa? Som gör att man faktiskt bokar just den resan just då? Olika för olika människor förstås och olika vid olika tillfällen. Jag har nyligt läst två olika blogginlägg på detta tema, först hos Resfredag och sedan hos HallojVärlden, som fick mig att börja fundera på frågan.
Så här brukar det gå till för oss.
Åratal av drömmande
De allra flesta av våra resor har vi klurat på ganska länge. I årtal kanske. Jag minns att jag redan på 90-talet planerade för en resa till Jordanien. Ett land som jag faktiskt reste till först 2019 alltså. Island hade jag också på listan redan då, men kom iväg till först 2016. Namibia, som vi reste till 2011, känner jag mig också ganska övertygad om att jag drömde om redan på 90-talet.
20-år på bucketlistan är alltså inget ovanligt. Och att resan sedan till slut realiseras beror nog mycket på slumpen. Drömlistan granskas kritiskt varje år och så väljs några av resmålen ut för just detta år.
Snabba impulser
Andra resmål bara seglar in och händer. Kiev är väl ett utmärkt exempel på det. Så sent som sommaren 2018 hade jag absolut 0% dragning till Ukrainas huvudstad.
Men så berättade en kollega under hösten att han besökt Tjernobyl för några år sedan. Och Jordanien (som vi nu alltså äntligen var på gång att boka efter bara 20-års drömmande) nåddes bäst via Kiev. Plötsligt hade Kiev seglat förbi massor av drömdestinationer bara så där och var bokat för 2 dagar på väg till Jordanien.
Rätt pris på biljetten
Ytterligare en avgörande faktor kan vara att vi plötsligt hittar ett jättebra pris på en flygbiljett.
Transsylvanien och Victoriafallen hade vi visserligen sagt att vi skulle besöka någon gång. Men de låg kanske inte högst upp på listan. Men plötsligt vid en liten rutinsökning på momondo.se dök de perfekta flygbiljetterna upp för respektive destination. Och innan vi visste hur det hade gått till (nästan) var plötsligt resorna bokade och klara.
Och om inte Finnair hade haft så många perverst billiga biljetter ut i Europa från Umeå där under vintern 2017/2018, så hade kanske inte varken Slovenien, Prag eller Riga bokats?
Eurobonus
Då och då har vi Eurobonuspoäng som måste göras av med. Då blir det ofta en skanning av vart det finns vettiga bonusbiljetter från Umeå ut i Europa för det lägsta priset, dvs 60.000 poäng för 2 personer.
Det var så vi hamnade både i Aten (och vidare till Milos och Meteora) och i Nice (och vidare i Provence och till Cinque Terre)
När SAS reade destinationer till Baltikum för samma poängpris som inom Sverige, hamnade vi hastigt och lustigt i Tallinn.
Inbjudan från turistbyrå
Andra triggers kan förstås vara en inbjudan från en turistbyrå. Uganda har jag visserligen drömt om i åratal. Men resan kändes avlägsen på grund av sitt pris.
Men när jag fick en inbjudan av Ugandas Turistbyrå var det förstås självklart att tacka ja till detta underbara land.
Direktflyg
Lissabon hade jag märkligt nog inte haft en tanke på förrän jag läste att Norwegian skulle starta direktflyg. Då small det bara till och så var biljetter bokade. Fast lustigt nog med Lufthansa.
Beirut (som jag inte bokat än med lovat syrran som 50-årspresent) hade jag nog inte heller kommit att tänka på om inte SAS haft direktflyg.
Go before it is to late
Några resmål har vi faktiskt bokat på studs för att vi tänkt att det är nu man måste åka. Eller aldrig. För sen kommer det att vara för sent. Koh Rong till exempel. När Vagabond publicerade sin artikel i juli 2013 fanns nästan inget annat skrivet om Koh Rong på nätet. Julen 2014 var vi där. Och ön utanför Kambodjas kust hade verkligen ett tydligt best före datum. Vi fick rätt. Men vi hann dit i tid.
Nu har vi fått nys om att kineserna bygger motorväg till Laos. Ska vi boka och åka nästa nyår?
Vad säger du som läser? Vad är det som initierar en bokning för dig?
Men visst är det intressant att höra hur andra tänker, och hur olika det kan vara för en själv!? Igår var jag några sekunder från att spontanboka en resa till Malaga över sportlovet – en kompis skickade ett sms och frågade om jag skulle hänga med. Nu blev det inte så i slutändan, men blir ändå lika glad varje gång jag inser att spontaniteten finns kvar – hoppas det förblir så livet ut.
Tack för länk!
Ja det är verkligen väldigt olika. Och jag har märkt att när jag är välplanerat och bokat in långt i förväg, blir jag frustrerad för att det inte finns plats för det som dyker upp. Och när jag lämnar plats i kalendern för att vara spontan, så vet jag inte vart jag vill åka och allt är jättedyrt. 🙂
Ja det är så olika. Konstigt nog kan man gå och drömma om vissa resmål, men så helt plötsligt blir man sugen på ett annat och så är det det man bokar. Med lite koppling till ditt andra inlägg om väder blir det ofta för mig att jag har några dagar lediga i kalendern och kollar runt vilket resmål som skulle ha bra väder då. Jag önskar dock att både maj och september vore dubbelt så långa. Var åker man på weekend i mars utan att gå runt och frysa liksom?!
Jag brukar också göra så. Gå efter när jag kan resa och sen vilka platser på min lista har bra väder då. Och nästa steg, vart finns det bra biljetter.
Ja tänk om man och september var dubbelt så långa! Det är ju alltid då man vill resa. Jag har så många resor jag skulle vilja göra nu i september. 5 kanske. Men får plats med max 2!