Hur pandemin har förändrat oss som människor och även hur världen har förändrats, har vi redan skrivit om.

Men det som också slagit oss är att vi har fått uppleva och se väldigt mycket under de här ett och ett halvt åren, som vi med största sannolikhet hade missat om allt varit som förr.

Skeppssättningar

Hade jag ens hört ordet skeppssättning innan pandemin? Tveksamt. Hade jag sett någon sådan med egna ögon? Absolut inte. Nu har jag besökt ett helt gäng svenska skeppssättningar. Och läst på och tagit reda på en massa fakta om dem. Vad de är, varför de finns och hur gamla de är.

Ales stenar

Ales stenar förstås, men även andra på Österlen, samt även på Öland och faktiskt, faktiskt, har jag nosat rätt på Sveriges nordligaste skeppssättning som finns bara någon mil från mitt eget hem här i Umeå.

Läs också: Sveriges nordligaste skeppssättning vid Mosjön utan för Umeå – ett litet vardagsäventyr och ett fornminne

Skeppssättningen vid Mosjön utanför Umeå

Getsvedjeberget

Vi hade varit till Höga kusten många gånger innan pandemin. Och även utan pandemin hade vi fortsatt att åkt dit då och då. Så helt klart hade det blivit fler vandringar och upplevelser vid Höga kusten även utan pandemin.

Men pandemin gjorde att flera svenska destinationer storsatsade i kampen om den inhemska turismen. Paketerade upplevelser och märkte upp nya vandringsleder, bland annat.

Getsvedjeberget var innan pandemin helt okänt och ingen led fanns upp på berget. Den som ville besöka denna häftiga plats fick frigå med gps:en.

Och ärligt talat, jag tror inte ens att vi någonsin hade hört talas om denna plats, om inte pandemin kommit.

Läs också: Getsvedjeberget eller kanske #getsvedjeberget?

Svenska fjällen i höstfärger

I september har vi ju alltid varit superupptagna med Cinque Terre, eller vandring i Transsylvanien, eller något annat spännande nere i Europa.

Och höstfärger, det drömde vi om att uppleva i Japan, Sydkorea eller Taiwan.

Nu har vi vandrat i svenska fjällen i september 2 år i rad och är helt överväldigande av skönheten och färgprakten. Att missa detta känns helt otänkbart. Hur världen i övrigt och pandemiläget än ser ut.

– Det här är väl mycket bättre än Grekland! som Christofer sa med eftertryck under vår vandring till Uggtjärn.


Prästgården i Borgvattnet

Innan pandemin åkte vi alltid raka vägen ner till Gävle och sedan raka vägen hem igen. Alltså när vi besökte mina föräldrar. Så visst måste det vara pandemins förtjänst att vi plötsligt 2020 fick iden till en roadtrip genom södra Norrland och därmed tillbringade en natt i Sveriges mest hemsökta hus?

Ett riktigt spökhus

Körsbärsblomningen längs Vallevägen

Vi åkte ju ända till Japan 2013 för att få se körsbärsträden blomma. Inte visste väl vi att Vallevägen med alla sina körsbärsträd fanns bara en timmes bilväg från min syster? Men under pandemin hittade vi hit.

Läs också: Vallevägen och Billingeleden i körsbärsblomning

Myskoxecentrum

Nej jag är inte säker på att vi hade hittat Myskoxecentrum på Instagram om vi inte hade varit i så stort behov av uppmuntran under den långa mörka pandemi-vintern. Och förmodligen hade vi inte tagit oss tid att åka dit på besök heller.

Läs också: Myskoxecentrum i Tännäs – på besök i urtiden

Isgrottan i Domsjö

Isgrottan har väl stått där i skogen utanför Domsjö och svall-isat sig vinter efter vinter i evigheters evigheter. Utan att någon brytt sig. Men så plötsligt, mitt i den dystraste av pandemi-vintrar börjades det plötsligt vallfärdas dit. I pur leda får man tänka sig. Och vi var själva så leda på allt det enformiga att vi kastade oss i bilen och for de 12 milen ner för att kolla in vi också.

Läs också: Isgrottan vid Hamptjärn, Övik – en av pandemins många vinnare och kändisar

Akvedukten i Håverud

Plötsligt sommaren 2020 svämmade ens sociala-mediaflöde över av Sverigetips. Massor av fantastiska saker och platser som man aldrig hade hört talas om förut. Plötsligt befann jag mig själv i Dalsland för första gången i mitt liv. Och besökte Akvedukten i Håverud.

Åmliden – och ett gäng andra landskapstoppar

Hade vi startat vårt projekt att besöka alla Sveriges landskapstoppar om inte pandemin kommit? Aldrig, säger vi då. Men nu, oavsett om pandemin nu klingar av eller inte, kommer vi helt klart att fortsätta i samma lågintensiva takt.

Ölands högsta punkt

För att dessa bestigningar ofta leder oss till rätt roliga platser, som vi annars inte hade kommit till. Och ger oss upplevelser som vi annars inte hade kastat oss in i.

På väg mot Södermanlands högsta punkt

Som turskidor upp på Åmliden, Västerbottens högsta berg, eller den superfina vandringsslingan Skogsbyslingan längs Sörmlandsleden. Aldrig hade vi väl tagit oss tid att stanna och vandra den om inte den innehållit Södermanlands högsta topp?

Åmliden

Eller Lustigknopp som ledde mig till delar av Gästrikland som jag inte ens visste fanns. Så gästrikefödd jag är.

Lustigknopp

Töfsingdalen och ett gäng andra nationalparker

I april 2020 när pandemin härjade som brutalast och vi svenskar var belagda med reseförbud både inom och utom landet, sökte man ju som resebloggare, febrilt efter saker att skriva om. Som inte kunde uppfattas alls som anstiftan till resor. Jag författade då inlägget:

Sveriges nationalparker – vilka är de och bästa vandringarna?

Hamra

Och var på köpet tvungen att faktiskt ta reda på vilka våra svenska nationalparker var. Hade jag inte alls koll på innan. Sedan dess försöker vi alltid svänga förbi och vandra en sväng när vi befinner oss i närheten av en nationalpark och har fått massor av fina upplevelser av det.

Store mosse

Store Mosse, Stenshuvud, Hamra och Töfsingdalen. För att nämna några.

Läs också: Vandring i Hamra nationalpark – en perfekt sommarkväll

Töfsingdalen

Det bästa av Gävle på 17.000 steg

Hade det någonsin blivit av utan en pandemi och besöksförbud hos pappa? Att turista en hel dag i Gävle?

Nej då hade vi nog häckat hemma hos pappa som vanligt, i stället för att hyra egen lägenhet inne i stan och göra den där turen till fots tillsammans genom Gävle. Den på 17.000 steg.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

2 kommentarer

  1. Japp, det gäller att se ljusglimtarna! Sverige ÄR bra fint, på väldigt många sätt.

    • Gunilla Yourstone

      Ja jag är så glad för allt jag ”tvingats” att stanna hemma och uppleva de här 1,5 åren! 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *