Reseåret 2023 – alla resor och vad vi gillade bäst

2023 blev, som vanligt höll vi på att säga, ett fantastiskt reseår. Upplevelser som vi bara vågat drömma om innan. Så här reste vi.

Januari: Karibisk öluff

Året börjar på hemmaplan. Med rivstart dessutom, för Alva och pojkvännen Eddie flyttar hem från Berlin och ner i vår källare. Mer eller mindre hela januari går åt till att röja ur förråd i källaren för att få plats med dem och deras prylar. Välbehövligt men ett rätt stort jobb.

De sista dagarna av januari är det resdags. Vi åker via Paris till franska Guadeloupe. Härligt när vi väl kommer fram, men vilket kaos som möter oss på Charles de Gaulle!

Februari: forts. Karibisk öluff

När februari gör entré befinner vi oss alltså i Karibien. Vi genomför en öluff mellan öarna Guadloupe, Dominica och Matrinique. Tyvärr hittar en ondsint bakterie vägen till min mage i höjd med Dominica och jag får tillbringa 4 dagar i hängmattan, uppsöka läkare och trycka i mig 2 påsar dropp och 6 gröna piller innan det hela är över.

Hemma pågår Rally-VM i Umeå och vi fjärrstyr uthyrning av vårt radhus från Umeå. Väl hemma går nog resten av månaden åt till jetlag. Att åka österut är ingen lek!

Mars: Turkiet

I mars åker jag på pressresa till Istanbul och Kappadokien. 8 år sedan jag sist besökte dessa båda platser och jag påminns, i dessa NATO-ansökanstider, om hur mycket jag tycker om både Turkiet och den turkiska befolkningen. Inget land är sin ledare, påminns man återigen om.

April: Vandring i Toscana

Efter Turkiet landar jag rakt in i en weekend i Stockholm, där Christofer möter upp. Inget blir dock som vi tänkt oss, för väl på plats i Stockholm gör Covid entré i mitt liv för första gången. Det blir några febriga dygn på Hotel Långholmen, sedan flyg hem. Jag sitter med 5 rader av säten mellan mig och närmaste medpassagerare. Sedan återisolerar jag mig i ytterligare 4 dygn på övervåningen innan jag vågar börja umgås med resten av familjen igen.

Jag får absolut inte någon svår variant av covid, men känner ändå att det här var ju något utöver en vanlig förkylning. Och vågar absolut inte börja träna för tidigt.

Det är därför mer eller mindre direkt från sjuksängen som jag åker ner till Stockholmstrakten i jobbet den 20:e april. För att sedan checka in en natt på Jumbostay, flygplanet som blivit ett hotell på Arlanda. Det blir ett högtflygande dygn i cockpit-sviten.

Sedan åker Christofer och jag ner till Toscana för en veckas vandring. Det är ett vandringspaket med boenden och bagagetransport via TRAVL. Vi blir verkligen helt nockade av både vandringen och konceptet, denna resa seglar upp som en av de bästa vi någonsin gjort!

Maj: Nordirland

Efter Toscana landar Christofer rakt in i en veckas krigsförbandsövning. Och knappt är den färdig förrän vi åker med Alva, Eddie och Alexander till Nordirland över Kristihimmelsfärdshelgen.

Det blir en fantastisk långhelg med tyngdpunkt på Game of Thrones, dramatiska kustlandskap och Guiness.

Juni: Kullaleden och tågluff

Juni brakar förstås loss i form av en resa. Vad annars liksom? Jag åker först till Borlänge i jobbet och sedan när jag ändå befinner mig så långt söderut redan, fortsätter jag till Skåne. Här blir det sedan nationaldags-långhelg.

Först med vandring längs Kullaleden tillsammans med min syster och sedan ytterligare några Skåneäventyr i form av nationalparker, ytterpunkter och rododendron-upplevelser.

Den 17:e juni är det så äntligen dags för årets tågluff. Den satt dock ovanligt långt inne i år i och med att Trafikverket inte släppte sin tågplanering i tid. Först den 2:a juni blev SJ´s avgång från Stockholm till Hamburg den 17:e juni möjligt att boka. Absurt sent ju och mycket riktigt, detta tåg blev sedan inte ens fullbokat. De flesta hade väl gett upp och planerat på annat sätt redan.

Juli : forts tågluff och sommarstugan

Tågluff fortsätter 10 dagar in i juli också. Vi ångar vidare med mer av samma. Alper, alper, alper.

Väl hemma igen blir det som vanligt någon veckas jobb mitt i sommaren samt sedan vår stuga i Järnäsklubb. Vädret är lite mittemellan. Inte katastrof, men heller inget rejält högtryck att lita på. Mer varannandagsväder. Vi drar därför igång en renovering av sovrummet för att ha något handfast att pyssla med de dagar vädret inte samarbetar.

Augusti: Treparksmötet och ett Y

Den 1:a augusti åker vi upp till Ritsem och påbörjar vandringen Treparksmötet som går genom de väldiga nationalparkerna Stora Sjöfallet, Sarek och Padjelanta, en del av världsarvet Laponia. Vi åker tillsammans med 3 av våra 4 barn och 2 av deras respektive.

Knappt har vi kommit hem igen förrän det är dags för Alva och Eddie att flytta ner till Uppsala.

Sedan bränner jag ner till Ljusdal och upp igen på en jobbresa med bil, där jag väljer mina rastplatser längs vägen så listigt att det blir flera blogginlägg på kuppen. Höga kusten, Y:et i Timrå, och E4:ans vackraste rastplats.

Augustis sista dag hoppar jag på nattåget ner till Göteborg.

September: Västkusten och St Olafsleden

Därmed börjar alltså september månad på västkusten. Det är jag och min syster som återigen tillbringar en långhelg tillsammans. Först i Göteborg och sedan i Marstrand. Vi får ett fantastiskt väder och hinner med massor. Räkmackor, skärgårdsturer och soldatlodgement.

Ungefär i samma veva ger sig Christofer iväg till okänd ort för ett längre jobbuppdrag.

Lite senare i september beger jag mig ner till Medelpad och provar en dagsetapp av pilgrimsleden St Olavsleden, nämligen den mellan Fränsta och Borgsjö.

Vi kör också igång med en renovering av sommarstugans kök.

Oktober – Camino de Santiago

I oktober flyttar även min son Alexander till egen lägenhet. Från att ha varit ett litet ”kollektiv” på 5 personer tills så sent som i augusti, är jag nu alltså helt ensam i huset.

Efter att ha hjälpt honom med flytten åker jag till Spanien på pressresa. Resan går längs den berömda pilgrimsleden Camino de Santiago.

November – Travel News Market

November spenderas mestadels hemmavid. Jag åker ner en sväng till Travel News Market i Stockholm, och besöker Alva i Uppsala. Sedan kommer Christofer kommer hem och jag åker på en riktig brakförkylning.

December: jul i Västergötland och Costa Rica

Skrev jag brakförkylning? För det är precis det som jag tillbringar merparten av december med att ha. 3 st närmare bestämt. Trots detta lyckas vi ta oss ner till min syster i Västergötland för julfirande med släkten.

December kommer att avslutas med att vi kliver på ett plan till Costa Rica.

2023 i siffror

• Antal besökta länder: 10 (Frankrike, Dominica, Turkiet, Italien, Storbritannien, Tyskland, Slovakien, Österrike, Schweiz, Spanien)
• Antal nya länder: 2 (Dominica och Slovakien)
• Antal besökta länder totalt: 73
• Antal besökta huvudstäder: 6 (Roseau, Istanbul, Dublin, Bratislava, Bern, Madrid)
• Antal nya huvudstäder: 4 (Roseau, Bratislava, Bern, Madrid)
• Antal besökta huvudstäder totalt: 53
• Antal nationalparker: 6 (Padjelanta, Stora Sjöfallet, Sarek, Muddus, Söderåsen, Dalby Söderskog)
• Antal nya nationalparker: 3 (Padjelanta, Söderåsen, Dalby Söderskog)
• Antal besökta nationalparker totalt: 25
• Antal vandringsdagar: 29
• Antal pilgrimsleder: 2 (Camino Frances och St Olavsleden)
• Antal landskapstoppar: 1 (Skåne)
• Antal nattåg: 5
• Antal besökta landskap: 7 (Skåne, Lappland, Uppland, Medelpad, Bohuslän, Västergötland, Ångermanland)

2023 års best-of-lista

Bästa resan: Vandringen i Toscana. En vandring som hade precis allt vi söker på resa. Bättre än så här blir det inte.

Bästa nationalpark: Padjelanta förstås detta undersköna fjällandskap, hur kan något annat mäta sig?

Bästa dagsvandring: Matterhorn Glacier Trail ovanför Zermatt

Effektivaste bantningskuren: det blev ju min elaka lilla bassilusk i Karibien. Ingen mat på över en vecka blev det.

Längst flygplatstransit: i Paris där vi till och med behövde byta flygplats

Mesta svartbygget: Nimis på Kullahalvön

Regnigast: Galicien, alltså snacka om crazy väder här vid Spaniens nordvästra kust. Regn, sol, regn, sol.

Snöigast: I Kappadokien i Turkiet hade man väl verkligen inte väntat sig ett snöoväder i slutet av mars, men det var precis vad vi fick.

Bästa måltid: Galicien är ett sant matmekka, här åt vi så mycket gott. Bäst av allt var Santiago de Compostela och kanske den sista lunchen på Abastos 2.0 vid matmarknaden.

Mest off the beaten track – resan som inte en jävel vill läsa om sen: Vi har ju en årlig tradition här på bloggen, att varje år genomföra minst en upplevelse helt off-the-beaten-track. Helt av ointresse för majoriteten av mänskligheten. I år blir det nog fjället Oarjemus Stubbas i nationalparken Muddus. En helt okänd liten pärla som man inte hittar till om man inte blivit tipsad, enkel toppbestigning med underbara vyer som sträcker sig över flera nationalparker. Men ville någon läsa? Nej. (det är ju inte Skåne, höll jag bittert på att tillägga)

Naknast: Nej det var ju inte jag på Marstrands nakenbad. Där behöll jag ju paltorna på till läsarnas stora förtret. Däremot kastade jag som vanligt allt hemma i Västerbotten i avskildhet. Känns betydligt bekvämande för mig.

Här hittar du årssammanfattningarna för 2022, 2021, 2020, 2019, 2018, 2017, 2016 och 2015.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.